1-2
Herren ska förbarma sig över Jakob, och än en gång utvälja Israel, och låta dem få ro i deras eget land.
Främlingar ska sluta sig till dem, och hålla sig till Jakobs hus.
Folken ska ta dem, och föra dem hem.
Och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor.
Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.
12-15
Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog folken till marken!
Du sade i ditt hjärta: ”Jag ska stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor ska jag upprätta min tron!
Jag ska sätta mig på mötesberget längst uppe i norr!
Jag ska stiga upp över molnens höjder, jag ska göra mig lik den Högste!”
Men ner till dödsriket blev du förd, längst ner i graven.
Jesajas fjortonde kapitel börjar med ännu ett löfte om att Israels folk till slut ska få ro från krig och förföljelse och förtryck, och få bo trygga i sitt eget land, efter att folken har fört dem hem. Detta har vi sett en början av, folken har tagit judarna och fört dem hem efter andra världskriget, men någon ro från smärta och oro har de ännu inte fått, så det bästa återstår ännu för dem!
Sedan kommer en märklig dubbel profetia om ”kungen i Babel”.
Först förefaller den att handla om en jordisk, mänsklig härskare, men sedan, från vers 12 fram till vers 15, byter perspektivet, och i de textavsnittet handlar det klart och tydligt om något mer än en jordisk tyrann.
Här talas om en ”strålande stjärna”, som fallit från himlen, en, som kallas ”gryningens son”.
Orsaken till fallet beskrivs i fem korta satser, fem ”jag skall”, som denna strålande andevarelse uttalar.
”Jag skall stiga upp till himlen!”
”Jag skall upprätta min tron ovanför Guds stjärnor!”
”Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr!”
”Jag skall stiga upp över molnens höjder!”
”Jag skall göra mig lik den Högste!”
I Uppenbarelsebokens tolfte kapitel, v 1-8, finns en kort beskrivning av hur ”draken” kastas ut ur himlen, och drar med sig en tredjedel av änglahärarna i sitt fall.
”Hans stjärt drog med sig tredjedelen av himlens stjärnor, och han kastade ner dem på jorden”.
I nionde versen identifieras denne drake som Djävulen själv.
I Hesekiel 28:12-19 får vi ytterligare information om denna ”strålande stjärna”, som förvandlades till en ondskefull ”drake”, och till slut kastades ut från himlen.
Från början var han en mönsterbild av fullkomlighet, full av vishet, och fullkomlig i skönhet, och hade i uppdrag att vara en beskyddande ängel/kerub.
Men han blev högmodig över sin stora skönhet och makt, och ville göra sig till gud i Guds ställe, så som de fem upproriska ”jag skall”, som han uttalar i Jesaja 14 visar.
För sådana finns ingen plats i Guds Rike!
I Jakobs brev, 4:13-17, finns en varning: akta er, så att ni inte börjar bete er på det här sättet!
Jakob beskriver samma mönster av ”jag skall”-tänkande, som vi nyss såg..
”I morgon skall vi resa till den staden!”
”Vi skall vistas där ett år!”
Vi skall göra affärer!”
”Vi skall tjäna pengar!”
Här är det förvisso inte fråga om att vilja göra sig till Gud, men det är dock fråga om samma ego, samma sorts planer, samma slags upproriskhet, som inte ger något rum för Gud och Guds vilja, som den onde ger uttryck för i Jes 14!
”Sådan här självsäker skrytsamhet är av ondo”, säger Jakob.
”I stället borde ni säga: ”Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det!”
Högmod går före fall, brukar vi säga.
Detta kan betraktas som en andlig lag.
Vi tänker väl knappast på att vi i princip slår in på den väg, som ledde till undergång för den yppersta av Guds skapelser, när vi gör upp våra planer och gör våra vägval utan att Gud får vara med, men icke desto mindre är det just så det ligger till.
Den onde löpte linan ut, och föll utan hopp om räddning.
För oss människor finns det hopp, så länge vi lever på jorden.
Vi kan alltid vända om från olycksvägen!