Jesaja 24

1-6

Se, HERREN tömmer jorden och ödelägger den.

Han omvälver dess yta och skingrar dess invånare.

 Det går prästen som folket, husbonden som tjänaren, husmodern som tjänarinnan, säljaren som köparen, låntagaren som långivaren, den skuldsatte som borgensmannen.

Jorden blir helt utplundrad och fullständigt ödelagd, ty HERREN har sagt detta.

Jorden sörjer och tynar bort, världen försmäktar och vissnar bort, jordens stolta folk försmäktar.

Jorden har blivit orenad under sina invånare, ty de har överträtt Guds undervisning, kränkt lagarna, och brutit det eviga förbundet.

Därför förtär förbannelse jorden: de som bor på den måste straffas för sin skuld!

Därför tynar jordens invånare bort, bara några få är kvar.

Sedan den tid, då detta först skrevs ner, har jordens befolkning bara ökat och ökat.

Mänskligheten har under de tvåtusensjuhundra år, som har gått sedan dess, drabbats av oavbrutna krig, den ena dödliga epidemin efter den andra, hungersnöd, naturkatastrofer, hög spädbarnsdödlighet, och så vidare, men ändå har vi bara blivit fler!

Vid tiden för Jesu födelse beräknar man att det fanns ca 300 miljoner människor här på jorden.

Tusen år senare ser vi en tämligen blygsam ökning, då fanns det 310 milj.

Går vi fram till 1500-talet, då var vi redan uppe i 500 milj, och någon gång kring 1820 passerades miljardstrecket.

År 1900 var vi uppe i 1650 miljoner, 1.65 miljarder, och 1960 hade jordens befolkning, trots två mellanliggande världskrig, redan ökat till tre miljarder, en fördubbling på bara sextio år.

Sedan fördubblades antalet människor igen fram till år 2000, då var vi sex miljarder, och nu, i juni 2022 är vi nästan åtta miljarder människor här på planeten.

Nu sägs det alltså här i Jesaja 24, att jordens befolkning en gång ska komma att börja minska, och det ordentligt!

Med tanke på hur brant befolkningskurvan har stigit de senaste 120 åren, trots allt sådant som har hänt, som borde ha haft en dämpande effekt, blir man rent förskräckt, när man börjar försöka föreställa sig vad som ska till, för att vi ska börja minska i antal så till den grad, att till slut ”bara några få är kvar”.

Uppenbarelseboken beskriver förvisso en tid, när det inte ska finnas drickbart vatten, där fruktansvärda värmeböljor ska plåga människorna, svåra sjukdomar härja, väldiga krig utkämpas, och något, som påminner om väldiga meteornedslag ska inträffa.

Lägger man dessutom till Joel 2:30 med dess beskrivning av blod och eld och rökstoder, då kommer vi idag osökt att tänka på användandet av atomvapen.

19-23

Jorden brister, ja, den brister!

Jorden rämnar, ja, den rämnar!

Jorden vacklar, ja, den vacklar!

 Jorden raglar som en drucken.

Den svajar fram och tillbaka som en vakthydda i trädets topp.

Dess missgärning vilar tung på den.

Den ska falla, och inte mer resa sig.

Jesaja 24:1 talar också om att jordens yta ska omvälvas, vilket då tyder på väldiga naturkatastrofer. Verserna 19 och 20 kommer med ett förtydligande till vers 1 på den punkten.

Det här med att jorden vacklar och raglar kan vara poetiskt bildspråk för en stor jordbävning, men det kan också vara något annat och värre. Det har nämligen visat sig att Newtons tanke om ett urverksliknande solsystem inte riktigt stämmer.

Planetbanorna är inte exakta, där finns små avvikelser.

Solsystemet kan med ett modernt uttryck beskrivas vara kaotiskt – ett ord, som har fått ny innebörd genom kaosforskningen.

Ett kaotiskt system kan vara stabilt länge, men de inbyggda små avvikelserna kan plötsligt komma att samverka på ett sätt, som gör så att alltihop kantrar, och börjar söka ett nytt jämviktsläge. Där behövs bara att en kanske ganska obetydlig faktor läggs till… den berömda fjärilseffekten, ni vet.

I det läget skulle jorden verkligen vackla och ragla!

Allt detta sker inte av en slump, när det börjar ske.

Detta är följden av den förbannelse, som mänskligheten drar över sig genom att vägra leva så, som Guds lag föreskriver. Då avses inte bara Mose lag, eller den särskilda uppenbarelsen överhuvudtaget, här finns också naturlagen med, de grundläggande uppfattningar om rätt och fel, sant och lögn, som finns och har funnits överallt i världen, och som vi människor ändå inte har velat rätta oss efter.

Vi har fått leva i en nådens tid, vi människor, nu i tvåtusen år. Det mesta har gått oss väl i händer, trots att vi också har haft alla de motgångar, som jag beskrev i början. Vi har gjort väldiga framsteg på de flesta områden, klimatet har varit gynnsamt, mat har funnits, om än ojämnt fördelad, och detta märks i hur vi har ökat i antal.

Jesaja 24 påminner oss om att någonstans framför oss har vi en tid, då mänskligheten ska få lov att börja skörda frukterna av hur vi har förvaltat all denna välsignelse.

Det kommer inte att bli nådigt, inte för dem, som har valt att överträda Guds undervisning, kränka lagarna, och bryta det eviga förbundet.

21-22

På den dagen ska Herren straffa höjdens här uppe i höjden och jordens kungar nere på jorden. De ska samlas ihop som fångar i fånggropen, de ska stängas inne i fängelse.

Efter lång tid når straffet dem!

Då ska månen blygas och solen skämmas, ty HERREN Sebaot ska då vara konung på Sions berg och i Jerusalem och inför sina äldste, i härlighet!

I Efesierbrevets andra kapitel beskriver aposteln djävulen som ”fursten över luftens härsmakt”, eller, som det står i Folkbibeln, ”härskaren över luftens välde”.

”Höjdens här uppe i höjden” är alltså lika med den onde och hans anhang.

Det är alltså här, i atmosfären runt vår planet, som de har hållit till sedan de blev utkastade ur himlen.

När Uppenbarelseboken i kap 20 beskriver hur den onde ska stängas in i avgrunden är detta alltså bara ett klargörande av vad Jesaja redan hade profeterat om – och i Jesaja får vi den viktiga informationen att också den ondes härsmakt, inte bara han själv, ska i fängelse!

När sedan den förmörkelsen är borta, när luften inte längre är tjock av demonernas ondska och illvilja mot oss människor, då ska det bli ljust, ljust av Herrens närvaro i Jerusalem!