Nu möter vi ett nytt fokus i förutsägelserna om den yttersta tiden. Ett kapitel i Jesaja-apokalypsen handlar om domen över ondska och synd, medan hela tre kapitel beskriver hur de, som under sitt jordeliv har ödmjukat sig inför Gud, kommer att få det, när domen är verkställd!
1.
Herre, du är min Gud!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn, för du gör underbara ting, dina rådslut från fordom utför du med trofasthet och sanning!
Vi har ännu mycket större skäl än profeten att prisa Gud för hans utförda planer – vi kan se bakåt på 2700 år av uppfyllda löften och förutsägelser, som han ännu inte hade sett!
Om Guds trofasthet stod klar redan för honom, då borde det verkligen inte vara något problem för oss idag att se den och tacka för den!
Vi har ju fått bevittna hur det största löftet av alla, det om frälsning från synd och evig förtappelse gick i uppfyllelse!
När vi i psalm 103 uppmanas att lova Herren, och inte glömma vad gott han har gjort, lurar man lätt oss själv till att tro att detta bara handlar om att inte glömma allt det goda som Herren har gjort i ens eget lilla korta liv. I verkligheten är det nog tänkt att vi ska tänka på och tacka för alla Guds väldiga välgärningar mot oss människor genom tiderna!
6.
Herren Sebaot ska på detta berg göra en festmåltid för alla folk, en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat!
Festmotivet är starkt i alla profetior om Herrens återkomst!
Jag hörde en gång en förkunnare konstatera från talarstolen, att det är många kristna, som var svåra på att festa innan de kom till tro, men efter det har de aldrig haft en fest – och ändå säger Jesus att det var när den förlorade sonen kom hem, som festen började!
Han hade onekligen en poäng där.
Vi uppmanas ju faktiskt att glädja oss i Herren redan här och nu, vi som har inbjudan till den stora festen på fickan!
Ibland tror jag det, som C S Lewis varnar för, händer utan att vi ens märker det: ”vi ger helvetet vetorätt över himlen!”
Alltså, vi stirrar oss så blinda på allt som är eländigt och mörkt och svårt och jobbigt, att vi glömmer att se fram mot den härlighet, som ska uppenbaras och bli vår, den tillvaro, där vi ska få se Jesus och vara tillsammans med honom!
Då blir det som en psalmförfattare uttrycker det:
”O vilka under helgonen äro, äro så saliga, suckar så tungt
äro så höga, se det så föga, bor i Guds stad, men har sällan det lugnt”
7.
Han ska på detta berg göra om intet den slöja, som beslöjar alla folk, det täckelse, som täcker alla folkslag.
Han ska för alltid göra döden om intet!
Här beskrivs alltså döden som något, som ligger som ett mörker, något som skymmer sikten, över alla folkslag.
I Hebr 2:14-15 möter vi samma tanke:
”Eftersom nu barnen (människorna) hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös, som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem, som av fruktan för döden hade levt i slaveri i hela sitt liv!”
Jesus gjorde dödens makt om intet genom sin uppståndelse.
Ännu dör vi fysiskt, ja, vi har ju ännu inte fått våra uppståndelsekroppar, men när Jesus uppstod visade han vem som verkligen har makt över döden!
Därmed är det klart att han har makt att låta alla sina lärjungar leva: liv och odödlighet har förts fram i ljuset! 2 Tim 1:10
Alltså behöver ingen, som tror på honom, vara rädd för att dö – det är bara det här jordiska skalet, som tas bort, du och jag lever vidare i det paradis, där de troende inväntar uppståndelsens dag.
8-9
Herren, HERREN ska torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära ska han ta bort från hela jorden, ty HERREN har talat!
På den dagen ska man säga: ”Se här är vår Gud! Honom väntade vi på, han ska frälsa oss! Ja, här är Herren, som vi väntade på. Låt oss vara glada och fröjdas över hans frälsning!”
Det här upprepas i Uppb 7:17
”Ty Lammet, som står mitt för tronen, ska vara deras herde, och leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka bort alla tårar från deras ögon.”
På samma sätt som festmotivet är starkt, är också löftet om att det ska bli slut på all skam, all vanära, all sorg ständigt återkommande, när Bibeln talar om framtiden.
Och det kan man förstå – det bleve inte mycket till fest, om alla satt och grät över allt elände de har upplevt!
Man kan bara ana vilken genomgripande förvandling, vilket totalt helande, som ska till för att detta ska vara möjligt!