7
Men också dessa raglar av vin, och vinglar av starka drycker. Både präst och profet raglar av starka drycker, de är berusade av vin, och vinglar. De raglar, när de profeterar, de stapplar, när de skipar rätt.
Det finns mer än en slags onykterhet, och i de här sammanhangen är den andliga värre än den kroppsliga. Den, som har supit sig full på alkohol, vet åtminstone om att han är full, men den andligt onyktre har ofta inte en aning om hur det står till med honom!
Inte heller vill han veta det, så som framgår av vers nio här i Jesaja 28 – nämnda präster och profeter gör narr av Jesaja, när han försöker varna dem, och frågar hånfullt om han tror att de är småbarn, som behöver undervisas av honom…
Det här med andlig berusning är något, som Bibeln varnar för, med eftertryck! Jesus varnar för det här på flera ställen, bland annat i Luk 21:34-36. Just i den texten säger han att det gäller att vaka, så att inte domedagen kommer som en snara över en, för den ska komma över alla, som bor på jorden – ett ordval, som är som taget härifrån Jesaja 28, vers 22!
Det finns förstås indikationer på den här sortens berusning, som det kan vara bra att hålla litet koll på, både för egen del, och vad det gäller vem eller vilka man låter påverka sig!
Petrus talar om att vi behöver hålla oss nyktra och vaksamma, så att vi kan bedja, älska varandra, vara gästfria, tjäna varandra med de gåvor vi har fått, tala i enlighet med Guds Ord, och sköta de uppgifter vi har i församlingen efter den kraft, som Gud ger. 1 Petr 4:7-11
Den andligen onyktre kan förvisso också be, även om det oftast brukar bli sämre med bönelivet vartefter berusningsgraden ökar, men tyngdpunkten i de bönerna kommer i allmänhet att ligga på ett ”ske min vilja”, inte på att Guds vilja ska ske här i världen!
Vaksamheten inför den ondes försök att på olika sätt infiltrera Guds församling blir det också si och så med, om man inte håller sig nykter.
Om vi inte har kärlek till varandra, så att vi förlåter varandra, är barmhärtiga mot varandra, och hjälper varandra när hjälp behövs, då är det dags att inse, att nu är vi på fel spår här, nu är det dags att vända om till Herren?
Den nyktre vandrar nämligen i ödmjukhet inför sin Gud, och den ödmjukheten tar sig bland annat uttryck i att man bekänner sig ha fel, om Gud säger att man har fel!
Här tar sig en lyckad infiltration från mörkrets sida uttryck i att man kräver sin rätt på hemmasonsmaner, är oförsonlig, inte visar barmhärtighet mot andra, och inte heller är så särdeles hjälpsam. Låter man sig frestas till sådant, då håller man på att fyllna till, om uttrycket ursäktas.
Gästfriheten, som aposteln också nämner, är en annan indikation på hur det står till. Jag var en gång på en bönesamling, där Herren talade till oss i ett profetiskt budskap, och sade ungefär så här: ”Ni är nog så villiga att annonsera, och bjuda in människor till era kyrkor och möten, men jag vill att ni ska vara lika villiga att bjuda in människor till era hem!”
Nuförtiden tycker vi ofta att det är för mycket besvär med att bjuda in folk. TV:n och telefonen kräver ju inte att man ska ha städat i huset, men det tycks vi tro att andra människor kräver – eller så är det bara vårt eget högmod, som vill visa upp en fin fasad åt de andra…
När högmod och bekvämlighet får styra hur vi förhåller oss till medmänniskorna, då har nog vaksamheten svikit!
Det här med att tjäna varandra kommer som nästa punkt på Petrus` lista. Som jag förstår det handlar det helt enkelt om att använda de resurser av tid, pengar, och olika gåvor, som Gud har gett oss, till att ha omsorg åt varandra. En av de tidiga kyrkoledarna, jag tror att det var Johannes Chrysostomos, skriver så här till sina samtida kristna: ”Ni har lagt beslag på tillgångar, som tillhör Kristus, och konsumerar dem planlöst för er egen njutning. Förstår ni inte att ni ska ställas till svars för detta?” På samma sätt har de kristna tenderat att börja tjäna sig själva snarare än varandra i alla tider. Detta är inte att vara nykter och vaksam!
Så har vi detta att tala i enlighet med Guds Ord. Här i Jes 28:9 beskriver profeten en situation, där det religiösa ledarskapet, långt ifrån att tala i enlighet med Guds Ord, i stället gör narr av det, säger att det bara är löst, osammanhängande prat, och inget för vuxna, förståndiga människor att bry sig om.
Jag vill mena, att den beskrivningen passar bara alltför väl in på en stor del av dagens religiösa ledare. De förkastar ju öppet Ordets undervisning, och sätter mänsklig vishet och vetenskap högre än det, som Gud säger.
Också vi befinner oss alltså i den situation, där både präster och profeter vinglar och raglar, fulla av den mänskliga så kallade vishetens vin, som är bara alltför sött för gamle Adam, och som den onde bara alltför gärna tillhandahåller åt dem, som kastat loss från budet om andlig nykterhet och vaksamhet. Kanske man ska akta sig för att ta emot den slags vägledning, som tillhandahålls från det hållet? Åtminstone om man vill ha en chans att förbli någotsånär nykter…
(”Vingla och ragla” är annars en god beskrivning av hur man bär sig åt, när man agerar vindflöjel, och ängsligt försöker följa med varje vindkast i tidsandan)
Till slut nämns då tjänsterna i församlingen. De ska inte skötas i mänsklig kraft, utan med den kraft som Gud ger, säger aposteln. Den kraften fullkomnas som bekant i svaghet, den svaghet som tar sig uttryck i beroende av den helige Andes hjälp. Vill man inte veta av den sårbarheten, vill man ha kontrollen själv, och framstå som kunnig och skicklig och påläst och begåvad, då har man ställt dörren på glänt för en slags hjälp som världen, köttet och djävulen tillhandahåller.
Det man då åstadkommer är något, som inför Gud är ungefär lika aptitligt som ett bord fullt med vämjeliga spyor. Jes 28:8
Och varför skulle man göra på det sättet, då? Jo, för att man är berusad, förstås, och har tappat sitt andliga omdöme. Det finns egentligen bara ett sätt att hållas andligt nykter, och det är att hålla ut med att säga nej till sig själv för att kunna följa Jesus!
9
”Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet? Är vi då nyss avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet? Ty det är är bud på bud, ljud på ljud, litet här, litet där!”
14-18
Hör därför HERRENS ord, ni hånare, ni som härskar över folket här i Jerusalem!
Ni säger: ”Vi har slutit förbund med döden, vi har ingått fördrag med dödsriket.
När gisslet far fram som en översvämmande flod ska det inte nå oss, ty vi har gjort lögnen till vår tillflykt, falskheten till vårt gömställe!
Därför säger Herren, Herren så: ”Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den, som tror på den, behöver inte fly!
Och jag ska låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Hagel ska slå ner lögnens tillflykt, vatten ska skölja bort gömstället.
Ert förbund med döden ska upplösas, ert fördrag med dödsriket ska inte bestå!
När gisslet far fram som en översvämmande flod, ska ni bli nertrampade av det!
Här ställs då den frälsning, som Gud erbjuder, mot den slags räddning, som folket själva försöker åstadkomma. När man har gjort lögnen till sin tillflykt, alltså ägnar sig åt att gömma sig bakom alla slags tankebyggnader, som reser sig upp mot kunskapen om Gud, då har man i själva verket gått i förbund med döden!
Detta kan då inte leda till något annat än döden.
Den, som tror på Jesus, behöver inte gömma sig för Gud, behöver inga ”buskar och fikonlöv”!
Den, som inte vill lyda Herren, har ingenstans att gömma sig, hur han än försöker.
På den yttersta dagen finns det inga gömställen, inte fast man så vill att bergen ska falla över en.
Nowhere to run, nowhere to hide…
22-23
Sluta nu med ert hån, så att inte era band dras åt ännu hårdare, ty jag har hört från Herren, HERREN Sebaot om förödelse och orubbligt beslutad straffdom över hela jorden!
Lyssna och hör min röst, akta på vad jag säger!
Den, som gör synd, blir syndens slav. Man blir mer förhärdad, får svårare att vända om, svårare att inse sin belägenhet, berusningen blir värre, ju längre man framhärdar i att göra narr av det Gud säger, och jobba på att få bort det ur församlingens liv och lära.
Sluta nu, innan det blir ännu värre ställt med dig än det redan är! Så sade Jesaja till sin samtid, och den utsagan är fortfarande lika aktuell!