För några veckor sedan efterlyste jag kommentarer och frågor att arbeta med, och nu har jag fått två nötter att bita i – visserligen inte via hemsidan, de här frågorna kom från en mötesdeltagare i Munsala församlingshem, men jag försöker nu besvara dem här – kanske saken kan intressera fler än honom?
Den första frågan gällde 1 Joh 5:7.
Där har de flesta biblar en annan, kortare version än t ex gamla King James, och frågeställaren undrade hur det kan komma sig?
Den andra frågan gällde bön till den helige Ande. Finns det exempel i Nya Testamentet på att man skulle ha bett till Anden, och i så fall var?
Vi börjar med 1 Joh 5:7
Det här är inte precis någon ny diskussion, den har pågått i århundraden, även om den inte har hörts bland oss vanliga gräsrötter. De här orden, som striden gäller, har ett eget namn i teologkretsar, ”Comma”.
I King James står det så här, verserna 7-8: ”For there are three that bear record in heaven, the Father, the Word, and the Holy Ghost, and these three are one, and there are three witnesses in earth: the Spirit, the water, and the blood, and these three agree in one”.
I Folkbibeln har vi en kortare text: ”Ty det är tre som vittnar, Anden, vattnet, och blodet, och de tre säger ett och detsamma”. Där står alltså inget om de tre vittnena i himlen. Vart har de tagit vägen?
Hur ser det då ut i några andra översättningar? Vilka har den långa versionen? Jag har tittat i Amplified, New American Standard, New International, New King James, The Reformation Study Bible, Åkesson, 1917, Pyhä Raamattu 1938, samt Raamattu Kansalle. Av dem är det bara Amplified, som har med avsnittet om att ”det är tre, som vittnar i himlen, Fadern, Ordet, och Anden”, och då kursiverat. I noten står det att de här orden bara finns med i sentida manuskript, alltså inte i de tidiga handskrifterna på grekiska.
Vi kan alltså konstatera, att de allra flesta översättningsteam har valt att lämna bort de här orden ur texten. Då kan det ju vara skäl att kolla varför de har valt att göra så? Man kan väl förmoda, att de inte har gjort det utan vägande skäl!
Studiebibeln har tagit med de här orden i både grundtexten och den svenska översättningen, med ett påpekande om att de också återfinns i Vulgata 1895, alltså den latinska bibeln.
Nå, år 1895 är ju verkligen ett sent datum i de här sammanhangen. Hur gamla är de äldsta texter vi har, som stöder den här textvarianten?
Enligt noten i NIV återfinns inte de här orden i något grekiskt manuskript före femtonhundratalet!
Det börjar inte se så där hundraprocentigt tillförlitligt ut nu.
Men, även om vi inte har något komplett grekiskt 1 Johannes-manuskript från den första kristna tiden, kanske vi har citat från brevet ifråga i andra gamla texter?
Och ja, de som försvarar de här ordens plats i 1 Joh 5 brukar påpeka att det visst finns ett och annat sådant. Man påpekar då att Cyprianus använder de här orden i åtminstone två av sina skrifter på 250-talet e Kr, Athanasius refererar till det i sin skrift ”De Incarnatione”på 350-talet, och Augustinus använder det i sitt försvar av treenighetsläran.
Ja, vad är det då Cyprianus skriver? Ett direktcitat :“The Lord says, ‘I and the Father are one;’ and again it is written of the Father, and of the Son, and of the Holy Spirit, ‘And these three are one,’” (Cyprian, On the Unity of the Church, Chapter 6).
Han gör alltså ingen hänvisning till 1 Joh, inte heller kommer han ens i närheten av att citera den omdiskuterade texten ordagrant.
Augustinus, då? Ja han var uppenbarligen förtjust i uttrycket ”de tre är ett”, och använder det flitigt i sitt författarskap, men inte som ett ordagrant direktcitat från 1 Joh 5, han heller.
Det finns också flera andra antika kristna författare, som också förefaller hänvisa till 1 Joh 7.
Hur ser det då ut i Mellanösternkyrkorna, som ju är bland de äldsta? Ja, där har man enligt uppgift uppenbarligen inte alls känt till / använt den här långa textvarianten.
Ja, men Textus Receptus då, och Erasmus grekiska NT? Där finns ju den långa versionen?
Nja. Erasmus gav ut tre versioner av sitt grekiska NT, och det var först i den tredje han tog med den långa textversionen till 1 Joh 7. En del menar att han gjorde det efter påtryckningar…
Det kan nämnas att i Luthers tyska bibelöversättning använde han sig av Erasmus version 2, och där har vi den korta texten till 1 Joh 5:7….
Något som dock talar för att den långa versionen faktiskt fanns i Johannes ursprungliga text, är att det uppstår ett allvarligt språkfel i grekiskan om man, som man gjort i de modernare bibelöversättningarna, tar bort orden om vittnena i himlen.
Så här förklarar de lärde saken:
”J.A Moorman, in his When the KJV Departs from the Majority Text, on pages 142–143, writes the following concerning the removal of the Comma, and the internal difficulties which it creates:
- 1. If the passage is removed from the Greek text, the two Loose Ends will not join up grammatically. A problem arises which has to do with the use of the participle (a kind of verbal adjective). Being an adjective it modifies nouns and must agree with them in gender. With the full passage set out it becomes apparent how this rule of grammar is violated when the words are omitted. The disputed words are enclosed in square brackets. The underlined words form a participle. vs. 6 And it is the Spirit (neuter) that beareth witness (neuter) because the Spirit (neuter) is truth. vs. 7 For there are three (masculine) that bear record (masc) [in heaven, the Father (masc), the Word (masc), and Holy Ghost (neut): and these three (masc) are one (masc). vs. 8 And there are three (masc) that bear witness (masc) in earth] the Spirit (neut) and the water (neut) and the blood (neut): and these three (masc) agree in one. If one wants to remove the words within the brackets, the following problems must be addressed: Why after using a neuter participle in line 1 is a masculine participle used in line 3? Especially so if this second participle must have now modify 3 neuter nouns- Spirit, water, blood?
- 2. How can the masculine (1) numeral, (2) article (in the Greek), and (3) participle (i.e three masculine adjectives of line 3) be allowed to directly modify the three neuter nouns Spirit, water, blood?
- 3. What phenomena in Greek syntax would cause these three neuter nouns Spirit, water, blood to be treated as masculine by these three? There is not a good answer!”
Vad kan vi då komma fram till?
Ja, först får vi väl lov att fråga oss vad vi egentligen strider om, om vi börjar debattera det här.
Det finns de, som är beredda att försvara den långa versionen till sista blodsdroppen, jag vet, men när man ser nyktert på det hela, så säger den ju detsamma, som redan finns uttalat i 1 Joh 5, även om just de här orden utelämnas ur texten! Här kan man invända att den långa versionen ger stöd för treenighetsläran, men den läran är nog så väl grundad i hela Skriften, att den knappast står och faller med 1 Joh 5:7.
Den långa versionen säger att det är Fadern, Ordet, och Anden, som vittnar i himlen.
Vers 6 säger att det är Anden, som vittnar, vers 9 att det är Gud som vittnar om sin Son, och vers 8 ger Jesu eget vittnesbörd i vatten och blod, och Jesus är ju Ordet! Hela detta vittnesbörd bärs fram i himlen, lika väl som på jorden! Jesus har ju gått in i det allra heligaste i himlen med sitt eget blod! Hebr 9:12
Vad jag kan se har alla de översättarteam, som har utelämnat de här orden, haft goda skäl att göra det. Det vore nog ingen god ide att ta med varje ens litet osäker textvariant som kan tänkas ha uppkommit under historiens gång, och inte varit med från början.
Men eftersom de utelämnade orden i sig är helt bibliska och ger rätt lära om Guds treenighet, och eftersom det dock finns en hel del, som talar för deras ursprunglighet, så inte har jag i min olärdhet något att invända mot dem! Den, som tror att de hör till den ursprungliga texten, gör alltså inget fel, och inte heller felar de, som ser dem som något, som inte hör till Johannes usprungliga text, men ”dock är goda och nyttiga till att läsa”!
Jag kommer alltså inte att ge mig in i någon polemik om detta. Det har skrivits nog och övernog för och emot om saken, den som vill ta del av det kan ge sig ut på nätet, där finns läsning för resten av året och mer för den som orkar!Jag har nu meddelat vad jag har kommit fram till, när jag har forskat i vad de, som är klokare än jag har kommit fram till, och om andra ser det annorlunda, respekterar jag det!
Sedan har vi då frågan om bön till den helige Ande.
I mötet där frågan ställdes uppgav jag felaktigt att det nog finns någon text i NT, där man ber till Anden. Där får jag göra bättring i säck och aska. Jag hade fel för mig.
Jag tänkte på alla de texter där vi uppmanas att be i den helige Ande, men det är ju inte samma sak som att be till den helige Ande!
Det finns ingen sådan text i Nya testamentet. Ingen text där vi uppmanas att be till Anden, ingen text där man ber till Anden. Punkt.
Jesus säger till sina lärjungar att de ska börja be till Fadern i hans namn, när han har dött och uppstått, något som de då ännu inte hade gjort. Joh 16:23-27
I evangelierna riktar sig människorna direkt till Jesus, men efter uppståndelsen är det meningen att vi ska rikta våra böner direkt till Fadern.
När Jesus lär sina följeslagare att be, då lär han dem att be till Fadern. ”Fader vår….”
Det här ska dock inte tas som någon lagparagraf, utan snarare som en huvudregel. Vi har ju exempel på hur apostlarna både själva ber till Herren, och också uppmanar andra att be till Herren, och då syftar de på Jesus – Jesus är Herren!
Men, som sagt, vi har inga exempel på något sådant vad det gäller den helige Ande. Det är tydligen inte meningen att vi ska rikta oss direkt till honom!
Han talar till oss, det är den vägen den kommunikationen ska fungera.
Vi har visserligen mängder av sångboksteologi som lär oss något annat, och det är väl tämligen vanligt bland oss kristna att vi ber Anden om både det ena och det andra, men om vi går till Skriften, då är det nog i huvudsak Fadern vi ska gå till, och då i Jesu namn – det är ju i honom vi har tillträde till Fadern!
Är det då fel och synd och allmänt hemskt att gå och be till Anden?
Nej, det tror jag väl inte, men det är alltid bäst att hålla sig till det, som Guds Ord lär oss!
Det är i allmänhet så, att när vi börjar göra sådant, som varken Jesus eller hans apostlar gjorde eller lärde, då blir isen bara tunnare vartefter….. och om Anden vill förhärliga Jesus, och inte ha någon uppmärksamhet själv, då gör vi nog klokt i att respektera det!