Jesaja 33:5-6
Upphöjd är HERREN, ty han bor i höjden.
Han uppfyller Sion med rätt och rättfärdighet.
Han ska vara din framtids säkra grund, rik på frälsning, vishet och kunskap.
HERRENS fruktan ska vara Sions skatt!
Petrus skriver i sitt andra brev, att vi, som tror på Jesus, väntar på nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor, i enlighet med hans löfte. 2 Petr 3:13
Här har vi ett av de löftena! Ett annat finns i Jes 2:3-4, ett tredje i Jes 9:1-7, ett fjärde i Jes 11:9, ett femte i Jes 32:16-18, ett sjätte i Jes 60:18-21, ett sjunde i Jes 65:17-25….
Det var inte precis någon brist på löften att hänvisa till för vår broder Petrus!
Vi har varit välsignade med fred och välstånd rätt länge nu här i landet, och i det läget brukar de troende i regel bli mer upptagna med den här världen än med den tillkommande.
Nu har det dock rört till sig, vi har både krig på nära håll, och en mängd rykten och spekulationer med anledning av detta, och sådant är också ägnat att få oss att fästa uppmärksamhet vid den här världen och vad som händer här.
Det finns orsak till att Herren är så noga med att förmana oss att vi ska hålla oss vakna!
Och vaken, det håller man sig bara om man inte blir så upptagen med den här jorden, att man glömmer den jord, som ska komma, den nya, där rättfärdighet ska bo, där ingen ska göra något ont, där svärden smids om till trädgårdsredskap, och Herren Jesus regerar från Jerusalem!
”När allt detta börjar ske, då ska ni räta på er och lyfta upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning!” Luk 21:28
14-17
Syndarna i Sion blir förskräckta, bävan griper de gudlösa.
”Vem av oss kan härda ut vid en förtärande eld? Vem av oss kan bo vid en evig glöd?”
Den som vandrar i rättfärdighet, och talar vad rätt är, den som förkastar det, som vinns genom förtryck, och som avhåller sina händer från att ta mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsgärningar, och sluter sina ögon för att inte se det onda, han ska bo på höjderna!
Klippfästen ska vara hans värn, sitt bröd ska han få, vatten ska aldrig fattas honom.
En kung i sin skönhet ska dina ögon se, de ska blicka ut över ett vidsträckt land,
Då ska ditt hjärta tänka tillbaka på förskräckelsens tid: ”Var är nu skrivarna, var är skatteindrivarna, var är de, som räknade tornen?”
I sin enastående bok ”Från helvetets brevskola” har C S Lewis en bra beskrivning av hur Guds närhet kan tänkas upplevas dels av den ondes anhang, dels av onda människor å ena sidan, och sedan av dem, som låtit sig frälsas, å andra sidan.
En äldre demon nere i avgrunden skriver alltså undervisande brev till en ung frestardemon uppe på jordytan, hur han bäst ska gå tillväga för att föra sin ”patient” till förtappelsen.
Det gick dock inte så bra för frestaren, först går patienten och blir frälst trots alla hans ansträngningar, och sedan dör han i ett bombanfall, och får omedelbart möta både änglarna och Jesus själv.
Så här skriver då den gamle överdjävulen till sin misslyckade elev: ”Du din slagne, överlistade idiot! Märkte du hur naturligt och obesvärat, som om han varit född till det, hur denna jordmask trädde in i sitt nya liv, hur alla hans tvivel i en handvändning blev något att skratta åt? Och när hans ögon öppnades så att han såg dig, då såg han också Dem. Ja, jag vet hur det var. Du raglade bakåt, bländad och yr, du hade fått en värre chock av dem, än han fick av bomberna! Och han såg inte bara dem, han såg Honom. Detta djur, denna varelse, som är avlad i en säng, han kunde betrakta honom! Det, som för dig är en förblindande, kvävande eld, det är nu för honom ett svalt ljus, det är klarheten själv….”
Det här stämmer så väl med hur jag själv föreställer mig detta.
För den, som tror, är Guds ljus och kärlek det ljuvligaste som finns, för honom är Guds närhet ett värn, Gud är den, som ger honom mat och dryck – det vilar något av psalm 23 över orden i vers 16 här!
För dem, som har föredragit att stanna i mörkret, blir samma ljus och kärlek en förtärande eld, något outhärdligt, något som uttryckt med orden i Jes 33:12 förbränner dem till kalk!
”En kung i sin skönhet” han som regerar så, att Jerusalem är en säker boning, han vars rike är ett ”vidsträckt land”. där alla tyranner och förtryckare är borta, det kan inte vara någon annan än Herren Jesus.
Det kommer att komma en skräckens tid innan fridsriket bryter in, det vet vi från Guds Ord. Vi brukar kalla den ”vedermödan”. Jesus talar om ”födslovåndor”, när han beskriver den. Det är ett betydligt mer hoppingivande uttryck, för det talar ju om att detta sker för att något nytt ska födas! Och när detta väl har skett, då ska vi få se tillbaka på denna skräckens tid som något, som aldrig mer kommer att upprepas, så som vers 20 här lovar!
20
Se på Sion, våra högtiders stad! Dina ögon skall skåda Jerusalem, en säker boning, ett tält, som inte flyttas bort. Dess tältpinnar skall aldrig ryckas upp, och av dess tältlinor skall inte ingen enda brista, ty där ska HERREN vara i sitt majestät!
22
Ty HERREN är vår domare, HERREN är vår lagstiftare, HERREN är vår konung. Han är den, som frälsar oss!
Domare, lagstiftare, konung, och Frälsare!
En heltäckande kombination, får man säga.
Han har stiftat lagen, han dömer i enlighet med den, han har den konungsliga makten att verkställa straffet – och sedan benådar han de skyldiga och dömda, och ger dem ingång i sitt himmelska rike! Vem kan sedan anklaga Guds utvalda? Hela processen från början till slut låg ju så att säga inom hans jurisdiktion!
24
Och ingen av invånarna ska säga: ”Jag är sjuk!”
Folket, som bor där, har fått sin synd förlåten.
Syndernas förlåtelse är det, som möjliggör alla välsignelser, som hör till Guds frälsning. Lev i den!