1-4
Träd fram, ni folk, och hör, lyssna, ni folkslag!
Jorden och allt som är på den må höra, världen och allt, som växer där!
Ty HERRENS vrede är riktad mot alla hednafolk, hans förbittring mot alla deras härskaror.
Han överlämnar dem till undergång, han utlämnar dem till slakt.
Deras slagna ska kastas bort, stank stiger upp från deras döda kroppar, bergen flyter av deras blod.
Himlens hela härskara förgås, himlarna rullas ihop som en bokrulle.
Hela dess härskara faller förvissnad ner som vissnade löv från vinrankan, som vissnade blad från fikonträdet.
Återigen möter vi en profetia om den kommande domen. Den nämndes kort i 26:21, den beskrivs utförligt i kapitel 24, profeten talar om den i 13:9-13, och varningen finns redan i 2:12-21.
Vi kan inte säga att vi inte har blivit varnade, vi människor, när dagen kommer då Herren drar slutstrecket för nådens tid!
Det är två ord jag fäster mig vid här i texten, nämligen ”överlämnar” och ”utlämnar”.
Man får här bilden av ett beskydd, som tas bort!
Jag tänker mig att Guds dom kommer i två steg. Först har vi den situation, som dessa två ord beskriver, då Gud tar bort en del av sitt beskydd, och förstörelsemakterna får mer utrymme.
Detta sker medan nådens tid ännu varar, och ska ses som ett sista försök från Guds sida att väcka oss människor till insikt om hur små och hjälplösa vi i verkligheten är, hur litet kontroll vi har över det som händer, och på så sätt få oss att förstå att vi behöver hjälp av Någon, som är större än oss.
Låt oss se nyktert på det andliga läget i vårt land – och det mesta av världen, för den delen.
Här i Finland tar vi allt tydligare avstånd från kristen tro för varje år som går, vi försöker få bort det kristna inflytandet från snart sagt varje område i samhället, inte minst genom att stifta lagar, som står i strid med vad Gud har förordnat. Bara ett fåtal av våra folkvalda i den lagstiftande församlingen har en klar kristen bekännelse, övriga ser ingen anledning till att vare sig fråga efter eller bry sig om vad Gud vill.
Något av det värsta är att man har tagit bort så mycket av kristendomsundervisningen från barnen i skolorna, och ersatt den med vad jag frestas kalla ren förförelse. Bort med att tacka Gud för maten, bort med ”den blomstertid” från skolavslutningen – varför?
Jo, för att man inte vill ha med Gud och hans Ord att göra!
Och i ett läge där ett land och ett folk inte vill ha med Gud att göra, där kommer Gud inte att tränga sig på.
Han har bevarat vårt land, räddat oss från det sovjetiska oket, gett oss välstånd och framgång, och sedan tackar vi honom med att vända honom ryggen – vad kan vi då vänta oss?
I 1 Kor 11:31-32 beskriver Paulus ett Guds handlande, som också vi kristna har blivit främmande för, eftersom vi har predikat Guds kärlek och nåd så ensidigt, att vi har glömt hans helighet och hans vrede över synd och ondska.
”Om vi gick till doms med oss själva, skulle vi inte bli dömda, men när vi döms, då fostras vi av Herren, för att vi inte ska bli fördömda tillsammans med världen!”
Den Guds dom, som består i att han tar bort sitt beskydd från länder och folk, kommer alltså inte som en fördömelsedom, den kommer för att vi ska vakna och omvända oss!
I Uppb 6:4 beskrivs kulmen av detta skeende så här: ”Då kom en annan häst, en eldröd, och åt honom, som satt på den gavs makt att ta bort freden från jorden, och få människorna att slakta varandra, och ett stort svärd gavs åt honom.”
Detta låter då väldigt likt det som sägs här i Jes 34:2, att bli överlämnad åt undergång och slakt….
Detta är inte vad Gud vill. Han har inte behag till någon syndares död. Men när inga varningens ord når fram, då sker detta, då får vi skörda något av vad vi har sått, för att Gud i alla händelser ska kunna väcka och rädda några!
Det andra steget i Guds dom, det kommer när nådens tid är slut. Då kommer det slutgiltiga omdömet om varje enskild människa, och då finns det inte längre någon återvändo, någon möjlighet till omvändelse. Då sker det som 34:4 talar om, då får den nuvarande skapelsen ge rum för den nya himmel och den nya jord, som Herren har utlovat!
Och Gud, han vill att alla ska bli frälsta, att alla ska vilja låta skilja sig från sin synd, och i Kristus bli gjorda sådana att de passar att befolka hans nya skapelse!
Man kan också förstå 2-4 här som en profetia om historiens avslutning, alltså den stora striden vid Harmageddon, som Uppenbarelseboken beskriver, detta därför att här inte talas enbart om jordiska krig, utan också om att hela världsalltet kommer att påverkas, vers 4….