Det här med frestelser, och vad som händer när en sådan fått mogna till sig, det borde ju vara ett tema som är av intresse för oss alla, så jag ska återkomma till det idag – jag har skrivit om det förr, men det är ett tag sen.!
Alla blir vi ju frestade att göra sådant, som vi vet att vi egentligen inte borde göra, och alla besitter vi den märkliga förmåga till självbedrägeri, som får oss att ändå göra det. Det är väl något av detta som avses, när Bibeln säger att köttets sinne är död – alltså självdestruktion.
En broder i min bekantskapskrets sade en gång så här – i en predikan, dessutom: ” Orsaken till att vi har så svårt att stå emot en del frestelser är att det är roligt att synda! Om det inte var roligt, då skulle ju inte en kotte komma på idén att synda!”
Och rätt har han ju – i alla fall om man ser på början av processen. Om inte synden, som du eller jag frestas att begå, vore förknippad med något slags njutning, nöje eller andra fördelar, då vore det ju ingen idé att göra det! Frestelsen skulle inte ens vara en frestelse, den skulle bara framstå som ett osedvanligt dumt förslag!
Den onde tycks fungera efter samma princip som det de finskspråkiga kallar ”namusetä” – ni vet, en sådan där mindre trevlig farbror som med hjälp av godis lockar barn med sig nånstans avsides, där han sen kan göra otäcka saker med dem.
Godiset, det är syndens njutning och fördelar, och de otäcka sakerna, det är det slaveri som synden leder in i, en bundenhet, där begäret ständigt växer och blir svårare att tillfredsställa, där syndens mindre behagliga följder ständigt blir allt större, och dess njutning allt mindre.
Människan måste förstås fås att bortse från vad som kommer att hända på längre sikt, om man faller för frestelsen, och detta sker genom att vi blir lurade att lura oss själva. Det självbedrägeriet tycks bestå i tanken att man skulle kunna slicka i sig syndens njutning, och sedan på något vis kunna undgå den förbannelse, som den har med sig.
Men det är som redan gamle Frank Mangs sade på sin tid: ”Förr ska du lyckas klyva atomen med ett stämjärn, än du ska lyckas skilja syndens njutning från dess förbannelse!”
Det gäller att läsa det finstilta i alla kontrakt innan man skriver på, det vet vi ju.
Frestelsen är att betrakta som ett kontrakt, som Frestaren erbjuder oss att skriva på.
Där finns i tydlig och stor text alla fördelar, som vi sägs kunna få genom att göra som han vill – och som tyvärr också vi själva har begärelse efter att få göra eller ha! Vi har ju alla någon svag punkt. Det som är en frestelse för den ene är likgiltigt för den andre, och tvärtom, vi vill inte alla ha samma saker, men ingen är osårbar!
Nackdelarna är så finstilta, att dem skulle man behöva mikroskop för att läsa – och eftersom djävulen är en lögnare, har han i allmänhet inte ens nämnt dem i sin framställning.
Så då kanske det är bra att fråga sig om nackdelarna, den verkliga prislappen, finns uppskrivna någon annanstans, där de är lättare att läsa?
Och jodå, det finns de!
Fast då ska man läsa vad Gud säger, inte stirra sig blind på djävulens reklamblad!
Läser man Bibeln får man nog minsann reda på att syndens lön är först slaveri, och sedan döden!
Syndens kortsiktiga resultat är njutning, nöje, fördelar av olika slag,
På litet längre sikt resulterar den i bundenhet, slaveri under destruktiva beteenden, raserade relationer och allsköns elände.
Till slut leder den till döden.
Den onde och hans frestelser påminner om hur det lär gå till, när knarklangaren erbjuder en blivande kund den första sprutan heroin gratis.
Den vidare utvecklingen, efter att det intet ont anande offret sträckt sig efter den första sprutans kortvariga njutning, är att betrakta som en hårt stiliserad och därmed nästan övertydlig bild av vad synden är, och vad den gör med den, som ger sig hän åt den.
Vi gör klokt i att betrakta den sortens frestelser, som är särskilt tilltalande och lockande för en själv – vi är ju alla olika, och det som är en svår frestelse för den ene är, som sagt, ofta något tämligen likgiltigt för den andre, och tvärtom – som en kobra i presentförpackning.
Ingen som vill behålla livhanken öppnar en sådan ”present”!
Det enda vettiga är att returnera den till avsändaren. Oöppnad!
Det gör man genom att säga ungefär som Herren Jesus sade, när han blev frestad, att OK, jag har noterat erbjudandet, men nu är det faktiskt så, att det står skrivet…
Vi uppmanas i Skriften till självprövning, men vi blir också varnade för att det kan vara förknippat med vissa svårigheter att få syn på de egna svaga punkterna – det var det här med flisan och bjälken….
Det kan alltså vara nyttigt att ta hjälp av någon annan också, fråga rent ut vad den andre ser i ens liv, som man inte ser själv?
Jag minns en broder, som skulle hålla ett bibelstudium om ödmjukhet i en samtalsgrupp. De andra hade synpunkter och kommentarer, naturligtvis, och han blev alltmer frustrerad över att han inte fick hålla sitt bibelstudium ifred, inför andäktigt lyssnande åhörare, så till slut fräste han till, och begärde att de andra skulle hålla klaffen och lyssna. ”Ditt ego visar sig verkligen ikväll”, konstaterade en av de andra, och fick på det sättet honom att vakna till, och inse vad han höll på med.
Man kan veta mycket om ödmjukhet utan att själv vara ödmjuk, men den insikt, som man har i ämnet, förleder en att tro att man är det man vet…. och så ser man inte sin bjälke, ser inte att man fallit för högmodsfrestelsen. Då kan det vara hälsosamt att också lyssna på andra – bara som ett exempel! Det här gäller förstås all kunskap – när vi faller för frestelsen att göra den till ett redskap för självförverkligande, då blir den i långa loppet också ett verktyg för självförstörelse.
När vi talar om synd, blir det lätt så att de gamla syndakatalogerna dyker upp i sinne och minne – ”att supa och röka, att spela kort och dansa, att vara fåfäng ifråga om utseende och kläder, sånt är synd – men Bibeln har en betydligt mer realistisk bild att förmedla. Det är man väljer att göra det som köttet och sinnet vill, istället för att göra det Gud vill, det är då man syndar. Det är att gå sin egen väg istället för Guds, och det var för att vi människor så ofta väljer att göra så, som Jesus måste dö.
Så, självprövningens första fråga kunde vara: i fråga om vilka saker går jag min egen väg i mitt sätt att leva och handla? I svaret på den frågan ligger också svaret på frågan om vad det är som sprider gift och förstörelse och långsam död i mitt liv….