I ”Ett Israelinlägg” gjorde jag en kort genomgång av Israels moderna historia, och av de internationella överenskommelser – den så kallade folkrätten – som, om de blev rättvist tillämpade på situationen i Mellanöstern, effektivt skulle kunna tysta den Israelfientliga propagandan kring de så kallade ockuperade områdena.
Då ju så inte har skett, måste vi gå vidare och ställa frågan ”varför?”
Varför är det internationella samfundet så ovilligt att ge Israel rätt?
Varför är den internationella pressen så villig att gå terroristernas ärenden, och sprida deras propaganda som om den vore sanning?
Varför är till och med stora delar av den kristna kyrkan antingen tyst i frågan, eller, i värsta fall, öppet fientligt inställd till Israel?
Till en del kan detta förklaras med den långa antisemitiska traditionen.
Det här med att hata, förfölja och mörda judar är ju inte precis något nytt fenomen!
Farao försökte utplåna Abrahams ättlingar redan 1500 år f Kr.
Haman gjorde detsamma i Esters bok, då talar vi om 400-talet f Kr.
Romarna fördrev efter det blodiga Bar Kochba-upproret på 130-talet de överlevande judarna både från provinsen Judeen och sedan också från huvudstaden Rom.
Så snart den kristna kyrkan fick världslig makt, efter att den blev statsreligion i romarriket på 300-talet, började den förfölja judarna.
Under korstågen brände korsfararna regelmässigt synagogor och mördade judar på sin väg genom Europa, därtill påhejade av kyrkan.
På den romerska kyrkans anstiftan förvisades alla judar, som vägrade att konvertera till kristendomen, från både Spanien och Portugal på 1400-talet.
Luther gav ut den bedrövliga skriften ”Om judarna och deras lögner” på 1500-talet, och såg därmed till att judehatet levde vidare också i de nya kyrkosamfund, som uppstod i reformationens spår.
Att allt detta överhuvudtaget var möjligt, berodde på att man redan i den tidiga kyrkan, redan på 200-talet, uppfann en lära, som gick ut på att judarnas roll i frälsningshistorien var slut, och att den kristna kyrkan nu hade övertagit alla löften, som Gud gett till Jakobs efterkommande, alltså den så kallade ersättningsteologin.
Så snart man på detta sätt i sin teologi och sitt tänkande hade skilt judarna från deras Gud, var det fritt fram att börja kalla dem Kristusmördare, och beskylla dem för allt ont som tänkas kunde.
När vi talar om antisemitismen i de nominellt kristna länderna, får vi alltså lov att konstatera, att den de facto har fått sitt avstamp i den kristna kyrkan, och att den lever vidare, mer eller mindre stark, i varje kyrkosamfund och hos varje enskild kristen, som omfattar ersättningsteologin.
Påpekas bör väl också, att det, som kallas antisemitism, i själva verket inte är något annat än judehat.
Arabfolken är också semitiska, men inte drabbas de av något antisemitiskt hat!
Vad är det då som driver antisemitismen? Det är nästa fråga.
En gemensam faktor i alla de axplock jag har nämnt, och mycket mer av samma slag, är att judarna genomgående alltid antingen lögnaktigt beskylls för att ha gjort något hemskt, eller så beskylls de för något de skulle kunna tänkas komma att göra.
Så var det med Farao – han beskyllde judarna för att de eventuellt skulle kunna tänkas göra gemensam sak med Egyptens fiender nån gång i framtiden, och det räckte som anledning för att börja utrota dem där och då.
Så var det med Haman i Esters bok – han beskyllde sanningslöst judarna för att vara en inre säkerhetsrisk i perserriket, och fick på det viset kungen att gå med på massutrotning av dem.
Den kristna kyrkan beskyllde judarna för att ha mördat Kristus, för att förgifta brunnar och sprida pest, för svartkonst och trolldom, och jag vet inte vad, och legitimerade på det sättet både förföljelse, diskriminering, och dödande av judar.
Allt grundat på lögn, lögn, och åter lögn.
Hitler, som lärt sig av alla dessa föregångares lögner, var övertygad om att judarna var ”untermenschen”, en fördärvad ras, som besmittade och förstörde allt den kom i kontakt med, och som därmed borde utrotas och förintas så grundligt som möjligt.
Det är alltså lögnen, som håller liv i judehatet, och som den vägen har skapat, och fortfarande vidmakthåller de negativa attityderna mot judafolket och Israel.
Kort sagt, de lögner, som har spridits och fortfarande sprids, har demoniserat judarna fram till den punkt, då andra folk har börjat uppleva det som berättigat att behandla dem hur illa och fel och orättvist som helst.
I det läget upphör folkrätten att vara något att vänta sig rättvisa av, eftersom den både har tillkommit och tillämpas mer i ett politiskt än ett juridiskt perspektiv, och alltså alltid är, åtminstone i ganska stor utsträckning, beroende av dels hur politikerna uppfattar att den allmänna opinionsvinden blåser, dels vilka andra länder man vill undvika att stöta sig med.
Då kommer vi vidare till nästa fråga: varifrån kommer alla dessa lögner, och varför vill folk så gärna tro på dem?
Varför räcker det inte med att informera, berätta sanningen, och den vägen bli av med dem? Varför är judehatarna så blinda för både vad de håller på med, och varför de gör det?
Jesus ger i Joh 8 oss klart besked om var själva källan till all lögn finns: han säger att det är Djävulen, som är lögnens fader.
Varför sätter denne då en sån väldig energi på att sprida lögner om just judarna, varför vill han hetsa alla jordens folk just mot dem?
Jo, judarna är Guds folk.
Jerusalem är den store Konungens stad.
Därmed är de per automatik måltavla för Satans vrede och hat!
Det framgår klart av Bibeln, att Israels fiender alltid har haft ondskans andemakter på sin sida.
Ta t ex 2 Kung 6:16, där Elisa förklarar för sin tjänare varför han inte behöver vara rädd för araméernas soldater. ”De, som är med oss, är fler än de, som är med dem!”.
Sedan får tjänaren se att Elisa har änglaskaror på sin sida.
De osynliga stödtrupper, som var med andra sidans armé, var då förstås andeväsen från den svarta sidan!
I Daniel 10 får vi veta, att de onda andefurstarna försökte förhindra att Daniel får den uppenbarelse, som Gud sänt med ängeln Gabriel, och där får vi också vet att en av de ”förnämsta furstarna”, alltså ärkeängeln Mikael, är Israels specielle beskyddare. Att det behövdes ett andligt beskydd av den digniteten berodde, naturligtvis, på att det andliga motståndet och fiendskapen mot Israel också var något i hästväg!
Vi kan alltså tryggt räkna med att de onda makterna är synnerligen aktivt inblandade i motståndet mot Guds plan för Israel än i denna dag, och att den märkliga förblindelse, som gör att judehatet både lever vidare, och i vår tid tycks växa på nytt, då kanske inte är så märklig ändå!
Om lögnens fader sätter in all sin list och kraft på detta, då ska vi inte förundra oss över att människorna i den värld, som är i hans våld, låter lura sig!
Judafolket är roten, som bär den kristna kyrkan, det sägs tydligt i Romarbrevets elfte kapitel, och kan den onde hugga av den förbindelsen, då kommer den kristna kyrkan dels att försvagas – den stam, som tappar förbindelsen med roten, kommer förstås att gå miste om något väsentligt ifråga om livskraft – dels också att dra förbannelse över sig, när den förbannar Abraham, i enlighet med det Gud säger i 1 Mos 12.
Vilket ju har skett, generation efter generation i snart tvåtusen år.
Inte annat än jag kan se, var det just ersättningsteologin, som var den yxa den onde använde, när han åstadkom denna för honom så gynnsamma kupp.
Det har spekulerats mycket i varför evangelisationen stagnerade, det andliga kraftflödet minskade så radikalt i den kristna kyrkan efter de första århundradena efter Kristus. Jag vill mena, att det knappast är någon slump att denna stagnation började ungefär samtidigt med att kyrkan förnekade sin rot, och började förfölja judarna.
Jag kan tänka mig att den onde är mer än nöjd varje gång människor, som säger vara kristna, reser sig i upp i fiendskap mot judarna. För gör man det, då visar man ju på samma gång också fiendskap mot judarnas Konung! De två kan inte skiljas från varandra!
Emedan judehatet på detta sätt skadar både dem, som hatar, och dem, som blir hatade, är det ett perfekt verktyg för den, som bara vill slakta och stjäla och förgöra allt, som hör Herren till.
Här har vi alltså förklaringen på att de här lögnerna blir trodda av människorna, och påverkar både makthavare, journalister, och vanliga gräsrötter, och varför det finns, och alltid har funnits en besinningslös fiendskap mot judarna: här finns en andlig påverkan med i spelet, en makt som berusar och förblindar, som sår ut frön av agg och motvilja mot judarna, och sedan vattnar och vårdar dem, så att de ska växa!
Här finns alltså, som redan beskrivits, lögnens ande med i spelet.
Här finns fruktans ande med, den som t ex håller liv i lögnskriften ”Sions vises protokoll”, trots att den för länge sedan bevisats vara en förfalskning, och därmed sprider rädsla för ett judiskt maktövertagande i världen.
Här finns högmodets ande, som får människor av i dag att fortfarande tro att de är bättre och högre stående människor än judarna, och alltså kan behandla dem som lägre varelser.
Här finns avundens ande, som får människor att bita ihop tänderna mot detta folk, som producerar fler nobelpristagare än något annat folk, som klarar sig så bra i affärslivet, osv
Och, här finns hatets ande, inte bara hat mot judarna, utan också den människans fiendskap mot Gud, som den onde har planterat in i oss, motviljan mot den Gud, som säger att det är vi, som ska spela efter hans regler, han kommer aldrig att spela efter våra, och som befaller oss att välsigna Abrahams ättlingar, och betrakta dem som Guds folk, och respektera dem som sådant.
Den fiendskapen kommer sällan så tydligt fram som just i världens attityd mot judarna!
Vad ska vi, vad kan vi då göra?
För det första; aldrig gå med i drevet mot Israel, minnas, att här är judehatet och lögnen med i spelet, när du tittar på Israelfientliga nyhetssändningar från Mellanöstern!
För det andra: håll fram sanningen när tillfälle ges – alltid är det någon, som lyssnar, fast de flesta slår dövörat till.
För det tredje: be för de förblindade bland oss kristna, så kanske Herren ger dem nåd till omvändelse. Vår kamp är inte en kamp mot kött och blod, utan mot ondskans andemakter!
För det fjärde: be för vårt lands ledning, att Finland inte ska gå på en Israelfientlig linje i internationella sammanhang, och inte heller någonsin gå med i någon internationell koalition mot Israel.
För det femte: Be uthålligt för Jerusalems frid!
”Jag skall välsigna dem, som välsignar dig”, säger Herren till Abraham….