1-6
Men hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel, som jag har utvalt:
Så säger HERREN, han som skapade dig, han som formade dig redan i moderlivet, och som hjälper dig: Frukta inte, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt!
Ty jag ska utgjuta vatten över det, som törstar, och strömmar över det torra.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar, så attt de växer upp mitt ibland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar.
Då ska en säga: ”Jag tillhör HERREN!”, en annan åberopa Jakobs namn, en tredje skriva på sin hand ”Herrens egen”, och bruka Israel som ett ärenamn.
Så säger HERREN, Israels Konung och hans Återlösare, HERREN Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud!
Jesurun betyder ”den uppriktige”, och är egentligen ett hedersnamn.
I 5 Mos 31:21 får Mose ta emot en sångtext från Gud, en sång som han ska lära Israel, och som i kommande dagar , när de avfaller från sin Gud, ska fungera som ett vittnesbörd mot dem.
I 5 Mos 32 lär så Mose folket sången ifråga, där finns hela texten.
I 5 Mos 32:15-18 står det så här: ”Då blev Jesurun fet och slog bakut.Du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa. De retade honom genom främmande gudar, med vidrigheter väckte de hans vrede. De offrade åt onda andar, som inte är Gud, åt gudar, som de inte kände, nya gudar, som nyss kommit till, och som era fäder inte fruktade. Du övergav Klippan, som födde dig, du glömde Gud, som gav dig livet!”
Det gick inte så bra för Israel, när det materiella välståndet överflödade! Hedersnamnet används här i en tämligen ironisk ton…. inte har vi nutidskristna heller så lätt att handskas med vårt överflöd – som Wilkerson så vältaligt konstaterar redan i ”Synen”….
Här i Jesaja 44 läggs tyngdpunkten inte på Israels förmåga att med uppriktigt hjärta hålla sig till sin Gud, här är det Guds utväljande, som betonas! Deras trolöshet har inte kunnat göra Guds trofasthet om intet. Så är det ännu, både för judar och hednakristna. Vilket ju aposteln konstaterar om både judar, Rom 3:3, och hedningar, 2 Tim 2:13.
Här kommer också löfte om en tid, när Guds folk ska klara av att få det bra, utan att det ska gå som förra gången! Tvärtom, nu ska de bara hålla sig tätare till Herren, ju bättre de får det!
Fridsriket kommer!
16-20
En del av träet bränner man upp i eld, över en annan del lagar man kött till att äta, steker sin stek, och äter sig mätt. Sedan värmer man sig, och säger: ”Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan!”
Men av det, som är kvar, gör man en gud, en avgudabild. För den faller man ner och tillber. Man bönfaller inför den, och säger: ”Rädda mig, för du är min gud!”
Dessa människor vet ingenting, för deras ögon är tillslutna, så att de inte ser, och deras hjärtan, så att de inget begriper!
Ingen har så mycket eftertanke, så mycket vett eller förstånd att han säger: ”En del av det har jag bränt upp i eld, på kolen har jag bakat bröd och stekt kött, och har nu ätit. Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud? Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ, eller tänka: ”Är det inte lögn, det som jag håller i min högra hand?”
Elden har alltid varit en central del av människornas dagliga liv, att göra upp eld var en av de första tekniska innovationerna, om man så säger. I dag har vi nyare, mer ut- eller invecklade sätt att skaffa oss värme och ljus, men i grunden är det fråga om samma sak: att försöka behärska naturen, och därigenom förbättra sina levnadsvillkor.
Här beskrivs nu en situation, där man tar av samma material, som gett värmen och ljuset och välmåendet, och börjar ha det som medel för tillbedjan.
Idag har vi tagit ett steg längre i samma galenskap: vi har börjat tillbe själva tekniken!
För ett bra ta g sen såg jag en teckning av en man, som hängde i fingertopparna över ett bergsstup. Uppe på kanten stod en annan, och sade: ”Don´t worry, technology will save you!”
Litet samma tongångar hör vi nu ifråga om t ex klimatkrisen: ”Vi ska utveckla ny teknologi, som löser problemen, tekniken kommer att rädda oss!” Och det, som man vänder sig till i nöden, det som man tror ska rädda en ur eländet, bara man satsar tillräckligt hårt på det, är inte det att betrakta som ens gud?
Vi försöker fortfarande behärska naturen för att få det allt bättre och bättre, men vi har passerat den gräns, där tekniken, som skulle skapa paradiset på jorden, istället har blivit ett monster, som fördärvar den. Avgudadyrkan har den effekten…
Det finns bara en sak, som kan lösa världsproblemen, få slut på miljöförstöring, krig, svält, få klimatet i balans igen, och så vidare, och det är Jesu återkomst, inte våra tekniska framsteg!
Tror man något annat, då är det lögn man håller fast vid.
21-23
Tänk på detta, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare! Jag har format dig, du är min tjänare! Israel, du blir inte bortglömd av mig!
Jag har utplånat dina överträdelser som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, för jag har återlöst dig!
Jubla ni himlar, ty HERREN har gjort det, höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd, ty HERREN har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel!
Hör du betoningarna här? Det här är vad jag tycker mig höra:
”Du är min tjänare, inte någon annans!
Jag har format dig, inte någon annan, du är min!
Du har glömt mig, men jag har inte glömt dig!
Vänd om till mig, för jag har betalat lösen för dig, och nu är du fri att komma till mig!”
Sätt in dig själv här! Du är Guds tjänare, ingen annans, för det är Gud som har skapat dig och återlöst dig, ingen annan. Vänd om till honom, för du är köpt och betalning är given, du är inte längre din egen!
Det har hänt att människor har frågat mig vad omvändelse egentligen är? Vad betyder det, när Skriften säger att vi ska omvända oss?
Jag brukar svara, att det i princip bara är två saker vi har att omvända oss från, vi människor, nämligen vår otro och vårt uppror.
Otron vänder man sig från när man tror i sitt hjärta att Gud har uppväckt Jesus från de döda, och upproret vänder man sig från när man bekänner honom som Herre i i sitt liv, med vad det sedan innebär av diverse kursändringar. Så sägs det i Rom 10:9
28
Jag är den, som säger om Koresh: ”Han är min herde, han ska fullborda allt det jag vill! Han ska säga till Jerusalem: Det ska bli uppbyggt, och till templet: Din grund ska bli lagd på nytt!
Den här profetian gavs ca 160 år innan den gick i uppfyllelse. Här nämns alltså den persiske kungen Koresh vid namn mer än hundra år innan han blev född!
Det var det babyloniska imperiet, som krossade Israel och förstörde templet långt efter Jesajas död, så också beskedet om att stad och tempel skulle komma att återuppbyggas gavs medan både stad och tempel ännu fanns kvar, och ett stort hot dessutom just hade avvärjts genom Guds direkta ingripande, se Jes 37
Koresh kom i sin tur att erövra och förstöra Babylon år 539, och blev där, sannolikt genom Daniels försorg, gjord uppmärksam på Jesajas profetia om honom.
Daniel blev ju förd till Babylon år 605 f Kr för att utbildas till tjänsteman vid Babylons hov, och fanns alltså på plats där som en man i åttioårsåldern, med hög ställning, när Koresh kom.
Gamla och kloka rådgivare övertogs gärna av nya härskare, så Daniel kom med all sannolikhet att finnas i kungens närhet. Att Daniel fortfarande levde då vet vi från Dan 10, där Daniel får en uppenbarelse i Koresh´tredje regeringsår.
När så Koresh fick veta att Israels Gud redan för länge sedan hade utsett honom till att se till så att templet i Jerusalem blev återuppbyggt, fann han det omedelbart vara säkrast att inte sätta sig upp mot en Gud, som hade en sådan makt. Esra, kap 1
Tänk om nutida härskare skulle ha lika mycket förstånd!