Jag vet inte vem, som först sade det, men jag har citerat det vid många tillfällen: ”Visst kan man lära sig av andras misstag, man måste bara göra dem själv också först!”
Det här är förstås på ett sätt bara en version på det här med att lära sig av historien, men det är mer preciserat. Här är det fråga om hur det går, när man inte att vet vad som inte fungerat så bra, när det har gjorts i något tidigare skede!
I Rom 15:4 står det så här: ”Allt, som tidigare har skrivits, är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst, som Skrifterna ger, ska bevara vårt hopp”.
Här har vi då detta med att lära av historien i sin helhet, både av det, som har gått rätt, och det, som har gått fel. Vi kan lära oss att det behövs uthållighet i att hålla fast vi det rätta och sanna, vi kan få tröst genom att se, att Guds folk i alla tider har lidit betryck här i världen, och att Gud i alla tider har styrkt och hjälpt sitt folk, och att de därigenom kunnat bevara sitt hopp, men vi ser också hur det har gått till, när folket har gått vilse, och börjat sätta sitt hopp till fel saker.
I 1 Kor 10:6 kommer så preciseringen, alltså detta att lära sig av andras misstag: ”Det, som hände dem, har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi, liksom dem, ska ha begärelse till det onda!”
Och 1 Kor 10:11 ”Det, som hände dem, tjänar som exempel, och skrevs ner för att varna oss, som har världens slut inpå oss.”
Läser man 1 Kor 10 i sin helhet får man en skissartad bild av vad aposteln syftar på, men det är först när man går tillbaka till Gamal Testamentet, till Israels historia, och börjar studera den, som man verkligen börjar se vad han talar om!
Det, som han syftar på, är nämligen inte bara Israels handlande, utan också, och framför allt, hur Gud reagerar på Israels onda gärningar! Detta är vad, som han vill varna för: Gud är helig, och ska ni ha med honom att göra, då kan ni inte bete er hur som helst, låt inte lura er att tro att ert handlande inte skulle ha några konsekvenser!
I Rom 16:17-18 står det så här: ”Jag uppmanar er , bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid med den lära, som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem! För sådana tjänar inte vår Herre Jesus Kristus, utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor.”
Vad kan detta var för milda ord, och vad slags fagert tal åsyftas?
Grundtexten talar om”chrestologias kai evlogias”, ordagrant ungefär ”hala ord och smicker, eller välsignelser”.
Jag tänker mig då, att det fungerar så här: Vi människor vill ju hellre höra sånt, som passar oss, som inte har något att säga oss, som vi upplever som negativt på något sätt. Nej, vi vill höra att vi är bra som vi är! Då blir ett evangelium, som säger att Jesus ju har gjort allt för oss, alltså behöver vi inte göra något, väldigt tilltalande!
Jag mins en man, som en gång kom fram till mig efter ett möte, och frågade så här: ”Ni pastorer och predikanter, varannan söndag står ni och predikar att Jesus har gjort allt för oss, så vi behöver inget göra, och varannan söndag står ni och lägger ut texten om allt, som vi tydligen ändå ska göra! Nu vill jag ha klart besked! Ska jag göra något, eller ska jag inte göra något, och om jag ska göra något, vad ska jag då göra??”
Jag drog djupt efter andan ett par gånger, och sedan svarade jag: ”Du ska leva rättfärdigt, men du ska aldrig börja inbilla dig, att det är av det, som du blir rättfärdig inför Gud!” Det ena ska du göra, men det andra ska du inte göra….
Det blir inte bara splittring och förvirring i församlingen, det blir också splittring och förvirring inom den enskilde kristne, när man vältaligt och övertygande börjar förklara att Gud nog godkänner och välsignar både oss och våra förehavande, oavsett vad vi håller på med. Detta har inget att göra med frågan om huruvida Gud älskar oss eller inte! Han älskar sina barn, också när de är olydiga och motsträviga, och just därför fostrar han oss, när så behövs!
Precis som Gud inte upphörde att älska det gamla Israel, hur de än avföll från honom och var upproriska mot honom, Konsekvensen av deras ondska var inte att Gud slutade älska dem, eller slutgiltigt förkastade dem, konsekvensen var att han tog på sig arbetet med att fostra dem och föra dem på rätta vägar igen!
Själva skulle de ha velat ha sin kaka kvar och äta upp den på samma gång , både gå på sina egna vägar och ha kvar Guds välsignelse och beskydd, men det gick inte Gud med på. Det var deras misstag, och det säger nu Nya Testamentet att vi ska lära oss av!
De andras misstag kan vara vår möjlighet!
Mycket av den nutida förkunnelsen tycks gå ut på att framställa Gud som någon annan, snällare och trevligare, än den Gud, som GT talar om, och det är här de hala orden och falska välsignelserna kommer in. Istället för att uppmana till att ta lärdom av de historiska misstagen, blir budskapet i princip ett ”det kan vi strunta i”.
Jag vill alltså uppmuntra oss alla till att ge tid till att faktiskt läsa Bibeln, hela Bibeln, inte bara Nya Testamentet, och att göra det med den tanken, att det här som jag läser om, faktiskt har relevans för mitt liv här och nu!
Det gör ont i mig, när jag träffar gamla kristna, som säger att de aldrig har läst igenom Bibeln en enda gång i hela sitt liv. Där skulle finnas hjälp till tröst, till vägledning, till bevarat hopp, till varning och förmaning, till vaksamhet och uthållighet – och så tar man inte vara på Guds gåva, för man tror uppenbarligen inte att man behöver den. Det har ju de hala orden och de tomma välsignelserna lärt oss…
Det är trettondag idag. De vise männens dag.
Hur visste de att det var just den nyfödde judakonungens stjärna, som de hade sett? Svar: De hade tagit vara på Skrifternas undervisning. Daniel var en av de högsta ämbetsmännen först vi de sista babyloniska kungarna hov, och sedan ockskå i perserkungens tjänst. Han lämnade avtryck efter sig i form av respekt för de judiska profeterna och deras skrifter, så Bileams profetia var bekant där. Därför visste de. De hade varit visa nog att lyssna til Visheten själv.
Där har vi ett historiskt exempel som heter duga att lära oss av!
”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd, och låta mitt öga vaka över dig! Var inte utan förstånd som en häst eller mula, som man måste tämja med betsel och töm… Ps 32:8-9