Tidsbrist

Jag fick en fråga häromdagen: ”Står det något i bibeln om den här intensiva tidsbristen, som alla tycks lida av nuförtiden?”

Kanske inte direkt! Vi får besked om att vi bara lever en begränsad tid, och vi får besked om att det kommer en dag, då ingen mer tid ska ges, men själva ordet ”tidsbrist” finns inte i Skriften.

Men fenomenet som sådant kommer nog fram, alltså detta, att människan känner av brist på alla tänkbara områden.

Så, kanske vi kan börja från själva begreppet brist!

I hebreiskan härleds ordet för förbannelse, ”kelala”, från ett ord med betydelsen ”vara för lätt”, ”kalal”. Att vara under förbannelse är alltså att väga för lätt, att inte räcka till – att lida brist, helt enkelt.

Detta är då vad det, som kallas ”lagens förbannelse” har för verkan: den får alla, som är under den, att lida brist på olika sätt.

Nu vill jag mena att tidsbristen, att vi inte hinner, inte har tid, är en direkt följd av denna förbannelses verkningar.

Jag menar så här: Den, som känner sig så att säga väga för lätt, inte räcka till, kommer att försöka kompensera för detta genom att skaffa sig mera, mera pengar, mera prylar, mera nöjen, mer status i ett eller annat sammanhang, mer kunskap, och så vidare.

Detta är tidskrävande, så tidskrävande, att det aldrig är som att tiden riktigt räcker till.

Sedan tillkommer i vårt moderna samhälle det, som har förkortats ”FOMO”, ”fear of missing out”, som får människor att vara konstant uppkopplade, och ”sova” med sin smarttelefon bredvid sängen, ”för tänk om jag missar något viktigt, som alla andra sen har koll på, men inte jag…”

Man känner alltså också i det sociala en ständig press att göra mer, hinna med mer, än man egentligen har möjlighet till.

Mera tidsbrist alltså, orsakad av den känsla av att inte räcka till, som den fallna människan lever med och under. Det är detta, som kallas ”fördömelse”.

Nå, nu säger ju Bibeln att det inte finns någon fördömelse för den, som är i Kristus, så uppenbarligen ska det vara möjligt att bli fri från tidsbristens onda cirkel!

Vad har då handboken för mänskligt liv att säga om tiden, som vi har fått oss given?

Först av allt kan vi vända oss till Predikaren, kap 3: Var sak och varje företag under solen har sin tid!

(Pete Seeger skrev för övrigt en sång utifrån det bibelstället redan 1959, ”Turn, Turn, Turn”, en klassiker i popmusiken!)

Om man låter den visheten råda, kommer man att satsa på att göra en sak i taget, i stället för att göra en Alfons Åberg: alltså vilja göra allt på en gång.

Vi sysslar utbrett med något som med ett engelskt ord kallas multitasking, för vi försöker hinna med mer än vi egentligen hinner med. Vi är till och med stolta över det! Undra på att folk är kroniskt trötta, likaväl som drabbade av kronisk tidsbrist…

Orsaken till att vi försöker hinna mer än vi hinner beskrevs redan ovan.

I Lukas 10 berättas om de två systrarna Marta och Maria. De flesta av oss kan inte låta bli att sympatisera med Marta, trots att Jesus lyfter fram Maria som föredöme.

Vi känner nämligen igen oss i Marta!

Hon har ju bråttom, får inte tiden att räcka till, vill så mycket mer än hon hinner, multitaskar för fullt med många olika saker på en gång! Precis som vi!

För hon känner att hon räcker inte till för den berömde gästen, om inte hon presterar sitt allra bästa och litet till i städning och matlagning och dukning….

Jesus tar det från var sak har sin tid-sidan. ”Nu vore det tid att sitta ner och lyssna till mig, när jag är här och talar med er! Städa och kocka kan ni göra sen, när jag har gått!

Hur ofta går det inte så, att vi inte hinner lyssna till och umgås med de människor, som vi har omkring oss, stora och små, för det är så mycket annat, som vi tycker är mer ägnat att minska på känslan av att väga för lätt, som t ex att brista i kunskap och i att hänga med på de osociala medierna, eller klara ribban i karriär eller träningar?

Var sak har sin tid, men det gäller att prioritera, så att var sak också faktiskt får sin tid i sin tid!

”Ingen fördömelse för den, som är i Kristus”.

Den upplevda otillräcklighetens ekorrhjul finns alltså utanför Jesus, i den här världen och tiden.

Vill man ur det, då får man lov att säga nej till sin önskan att räcka till, att vara en som väger tillräckligt, en som klarar sig.

I detta att säga nej till sig själv och ta sitt kors på sig är detta ett av de största nejen.

Frågan jag och du fär ställa oss är rätt och slätt: ”Är Jesus god nog åt oss? Räcker han? Duger han?

Är vi beredda att släppa Marta-identiten, som ju bygger på egen prestation och duglighet, och klä oss i Marias trygga tro på att Jesus är det viktigaste i mitt liv, och då naturligtvis också den, som jag ägnar mest tid och uppmärksamhet åt – direkt, och i mötet med medmänniskorna? ”Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta…”

Jesus räcker till. Han är mera än nog.

Han ger kärlek, han ger förlåtelse, han ger värde, av honom är du sedd – han ger allt det, som vi strävar efter under fördömelsens tvång att prestera för att duga.

För att ta emot det nya sättet att leva, behöver vi dock släppa taget om det gamla.

Nådens vin passar inte i lagens lägel, Matt 9:17

 

För länge sedan läste jag en bok med titeln ”Let go, let God”.

Släpp taget om allt, som du tror att du bara måste ha grepp om, ge plats för Gud att verka!

Det är bästa rådet vi kan få, när vi hetsar på för att klara oss själva så bra som möjligt, och tiden aldrig tycks räcka till!

Han har aldrig brist, varken på tid eller något annat!

 

Publicerad i Undervisning

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>