1-3
Hör på mig, ni som far efter rättfärdighet, ni som söker Herren: Se på klippan, ur vilken ni är uthuggna, och på gruvan, ur vilken ni grävts fram! Se på er fader Abraham, och på Sara, som födde er! Ty medan han ännu var ensam, kallade jag honom, och jag välsignade och förökade honom!
Ja, Herren tröstar Sion, han ser med medlidande på alla dess ruiner. Han gör dess öken lik Eden, och dess ödemark lik Herrens lustgård. Fröjd och glädje ska höras därinne, tacksägelse och lovsångs ljud!
Om jag förstår det här rätt, kommer vi at få uppleva en tid, när Israels folk på nytt förökas efter en nationell katastrof, som gjort folket så fåtaligt att parallellen dras till Abraham och Sara, paret som hela Israels folk fick sin början från.
Israel har minsann upplevt sin del och mera därtill av nationella katastrofer och decimering av befolkningen, men det som här beskrivs ska hända efter den kommande katastrofen, den naturens fruktsamhet, det grönskande, överflödande tillstånd av välsignelse som ska likna Edens lustgård, det har vi ännu inte sett komma efter någon av katastroferna i det förflutna.
I Sak 14 beskrivs det här händelseförloppet i detalj.
4-8
Tänk på mig, du mitt folk, lyssna till mig, du min menighet!
Ty undervisning ska utgå från mig, min rätt ska jag sätta till ett ljus för folken.
Min rättfärdighet är nära, min frälsning är på väg, och mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar på mig, och hoppas på min arm!
Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder!
Ty himlen ska försvinna som en rök, och jorden ska nötas ut som en klädnad.
Dess invånare ska dö som mygg.
Men min frälsning ska förbli för evigt, min rättfärdighet ska inte brytas ner!
Hör på mig, ni, som känner rättfärdigheten, du folk, som har min undervisning i ditt hjärta!
Frukta inte för människors smädelser, var inte rädd för deras hån!
Ty mal ska förtära dem som en klädnad, mott ska äta dem som ylle, men min rättfärdighet ska förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte!
Här möter vi ett antal uppmaningar: Vi ska tänka, lyssna, se och höra, samt inte frukta och vara rädda..
Det är föga sannolikt att vi lyssnar till Gud om vi inte tänker på honom, men här är det också viktigt att tänka på Gud på rätt sätt! Tänker vi på Gud som något gammalt och förlegat, som vi nuförtiden inte behöver bry oss om, tänker vi på det han säger som något, som saknar relevans för moderna människor, har vi slutat att se fram emot den tid, när Herrren kommer för att döma folken, då kommer vi inte att lyssna, även om vi någon gång skulle tänka på Gud.
Gud säger här alltså inte bara att vi ska tänka på honom, han ger oss också fullgoda skäl varför vi ska både tänka pch lyssna!
Vi är mer benägna att tänka på det vi ser än på det osynliga, så Gud uppmanar oss här att ta oss en grundlig titt på både jorden under våra fötter och himlen ovanför oss – och besinna att allt det vi ser är förgängligt!
”Dö som mygg” har en speciell betydelse för mig personligen. Min far var fiskare och småbrukare, och min bror och jag var med och fiskade sik ute i Kvarken när jag var en ung pojke. Vi lade ut näten på kvällen, och sov sen några timmar i båten, innan vi började ta upp näten vid tvåtiden på natten.
Om det var lugnt väder svärmade ett slags små flygfän, som liknade mygg över vattnet, och de lade sig i lager på lager över oss i båten, döda. Tydligen extremt kortlivade varelser….
Farsan kallade dem sjömygg, men de stacks inte.
Små var de, och otaliga, måste ha varit miljontals av dem för att täcka in en niometers båt med allt, som var i den, i ett obrutet lager av döda insekter….
När jag läser att jordens invånare ska dö som mygg kommer den här bilden alltid för mig. Väldiga mängder, och alla på en gång. Uppenbarelsebokens katastrofer kommer osökt för en!
I kontrast till skapelsens och människans förgänglighet ställs sedan Guds eviga frälsning och Guds rättfärdighet fram. Det gives något, som består, som inte nöts ut, som inte försvinner som en rök!
Det ska vi se på, tänka på, lyssna till!
Jag tror att Jesus avser just det som Jes 51 här talar om, när han säger att vi ska lyfta upp våra huvuden, när den här världen sjunker i kaos.
Det kommer att finnas människor överallt, i alla länder, som väntar på Herren och hoppas på hans frälsning, människor som ser på Gud och tänker på honom på rätt sätt, som känner Guds rättfärdighet och tar vara på hans undervisning.
Till dem har Gud en speciell uppmaning: var inte rädda för människor, och bry er inte om att de hånar er!
Jesus vässer till det här ganska ordentligt, när han säger att vi inte ska vara rädda för människorna, för de kan bara döda kroppen, vi ska frukta Gud, för han kan både dräpa och kasta i Gehenna!
11-13
Så ska HERRENS friköpta vända tillbaka, och komma till Sion med jubel!
Evig glädje ska kröna deras huvuden, fröjd och glädje ska komma över dem, men sorg och suckan ska fly bort.
Jag, jag är den, som tröstar er!
Vem är då du, att du fruktar för människor, som ska dö, för människobarn, som blir som torrt gräs, att du glömmer HERREN, din Skapare, han som spände ut himlen och lade jordens grund?
Den ljusnande framtid är vår! Visst kan vårterminen kännas lång och tung, men sommarlovet kommer! Det här är ett återkommande tema i Jesaja, som speglas på många ställen i Nya Testamentet. Tänk bara på Uppenbarelsebokens ord om hur Gud ska torka alla tårar från sitt folks ögon, hur vi aldrig mer ska behöva hungra eller törsta, hur Herren Jesus ska leda oss till livets vattenkällor!
När det är så här, varför gräver vi då ner oss i att se på allt elände, och låter oss dras med i allmän undergångsstämning? Glöm inte Gud, din Skapare! Han har allt under kontroll!
”The prophets wrote about it, and Jesus talked about it, and John got to take a look . It goes by the book!” Minns jag att Johnny Cash sjöng…. bra att hålla i minnet! Allt det här är ju förutsagt! Det här är början till födslovåndorna, som Jesus talade om!
15-16
Jag är HERREN, din Gud, han som rör upp havet, så att dess vågor dånar!
HERREN Sebaot är hans namn!
Jag har lagt mina ord i din mun, och övertäckt dig med min hands skugga, för att plantera himlen och grunda jorden, och för att säga till Sion: Du är mitt folk!
I vers 13 påminner Gud oss om vem det var, som skapade himmel och jord.
I vers 16 får vi se in i den framtid, då himlen och jorden ska skapas på nytt, på samma sätt som första gången, genom Guds skapelseord.
I 1 Petr 3:10-13 hänvisar aposteln till detta, och säger att det här är Guds löfte till oss, ett löfte om att både himmel och jord ska nyskapas, precis som de, som tror på Jesus, kommer att bli nyskapade, förvandlade, vid Jesu återkomst.
Men Petrus har också något att säga om hur detta ska påverka oss här och nu!
”Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt ska ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag, och påskyndar dess ankomst!”
Texten från vers 17 och framåt skulle egentligen höra till kap 52 – eftersom det inte fanns någon kapitelindelning i den ursprungliga texten, är det inte så lätt att avgöra var det är bäst att sätta gränserna, det blir lätt så, att man hugger av sammanhang på mitten.
I v 17 uppmanas Jerusalem att vakna upp, så detta är alltså ett väckelsebudskap.
De hade fått vara med om så mycket nöd och lidande, att detta har lett till ett tillstånd, där de var som druckna, v 21. Den som är drucken är bedövad, avtrubbad, och på ett sätt låst i nuet, ser inte längre än näsan är lång.
Då ser man inte framtiden och hoppet, som Gud har berett, då tänker man bara på status quo, och tror att det ska vara för evigt.
Det tillståndet behöver man väckas från! Annars går uppmaningarna från början av kapitlet en förbi, och man är mer påverkad av rädsla och hopplöshet, än av tron på Guds kärlek och nåd…