Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, säger redan Predikaren. Man kan undra vad han hade sagt om han hade sett vilka mängder med böcker som ges ut nuförtiden! Tyvärr har detta bokflöde en stor nackdel med sig, nämligen det att de viktiga böckerna antingen försvinner i mängden, eller så glöms de bort alltför snabbt. David Wilkersons ”Synen” hör till den senare kategorin.
Skulle vi läsa och minnas vilka varningar han fick förmedla till oss från Herren, då skulle vi inte vara så lättlurade i dagsläget som vi ändå tycks vara!
Så här skriver han t ex på ett ställe:
Jag har sett många av denna den sista tidens kristna, som en gång älskade Gud, lida skeppsbrott i tron därför att nöjeslystnaden tagit dem i besittning.
Jag ser tusentals kristna låta sig påverkas av de förnedrande krafter de en gång avskydde. De har kanske inte hängett sig åt någon speciell synd, men så småningom har de blivit alltmer begivna på långfilmer i TV, olika partyn och sociala aktiviteter – ibland med åtföljande drickande.
De älskar Gud, men de älskar sina nöjen ännu mer. De har inte blivit grova syndare inför Gud, de har bara blivit främmande för Honom.
De har blivit så fångade i sin nöjeslystnad och sina försök att leva ett ”modernt” kristenliv, att de själva inte ens är medvetna om den drastiska förändring som inträtt i deras liv! De har blivit trevliga sällskapsmänniskor, men oförmögna till en timmes samtal med Gud i bönekammarens stillhet.
Och litet längre fram:
Människor kommer att föredra falska läror och nya idéer framom Guds heliga Ord. De kommer att samlas kring lärare som har ”nya tankar och uppenbarelser”. Män och kvinnor kommer att vända sig till mänskliga profetior och undervisning hellre än att lyssna till sanningen. Vi går en tid av ytterligheter till mötes i förkunnelsen, då sökande människor med kliande öron följer predikanter som framstår som ljusets änglar, men som i verkligheten predikar villoläror. De nya lärorna använder Jesusnamnet flitigt…
Det här skrevs alltså för typ 40 år sedan.
Idag ser vi redan hur det, som han profeterade om, har mognat fram till att börja bära sin onda frukt.
Just de saker, som Wilkerson varnar för, vinner mark, och har blivit allt mer accepterade – fram till den punkt, där de, som tänker som Wilkerson, blir placerade ute i marginalen – vilket nu han själv också blev i en del kretsar….
För ett antal år sedan fick jag ”The Message” i juklapp. Jag läste genom den, konstaterade att den var fyndig och rolig, och gav en del aha-upplevelser, men som redskap i undervisningen i församlingen skulle jag aldrig använda den, den svävar iväg längre från grundtexten än någon annan parafras jag har sett. Senare har jag till min häpnad fått höra om församlingar, där man gått in för att huvudsakligen använda ”The Message” istället för en ordentlig bibel! Då hör jag Wilkersons ord om hur man ska komma att föredra nya religiösa idéer framom Guds eget heliga Ord.
När jag hör utläggningar om hur vi behöver försöka utforma våra sammankomster på ett sådant sätt, att de ligger så nära världens tillställningar som möjligt, detta för att människor ska ”känna sig hemma” när de kommer till kyrkan, då hör jag Wilkersons varning för ”nya tankar och uppenbarelser”. Och nog passar det också rätt bra in på den avtrubbande nöjeslystnad han talar om, när det ska vara underhållning förstärkt av rökmaskiner, ljuseffekter, och decibeltal från underjorden på kristna sammankomster! På finska finns ett uttryck ”kun usko loppuu alkavat konstit” – ungefär ”när tron tar slut får man ta till knep istället”….
När jag ser hur predikan om Kristus och Honom som korsfäst, budskapet om vad Herren har gjort för oss, mer eller mindre får utgå till förmån för utläggningar om allt fint, som vi ska åstadkomma för Honom, då hör jag Wilkersons varning för dem som använder Jesusnamnet flitigt, men i verkligheten predikar villoläror. Jag har nyss läst en bok av en internationellt känd och uppburen kristen personlighet, där huvudtemat är att vi människor nog visst är goda, och det bara gäller för oss att satsa på vår inneboende godhet, så kommer godheten att segra. Allt lät så bra, men, detta är inte vad evangeliet lär! Däremot är det nog vad vi människor gärna vill höra och tänka om oss själva.
När jag har bevistat stora kristna konferenser, där det, inte har ansetts viktigt att ordna med något kontinuerligt bönestöd alls för det som händer, då inser jag att Wilkersons förutsägelse om hur de kristna ska bli främmande för bönen redan har gått i uppfyllelse.
Ibland har jag fått höra från ledande kristet håll att det inte är viktigt med en öppen bekännelse av Jesu namn, det räcker så bra att vara litet troende så där i hemlighet. Då hör jag Wilkersons varning för att börja älska annat, i det här fallet eget skinn och anseende, mer än Jesus.
När kristna ledare öppet propagerar för att folk måste få leva hur de vill, utan att den församling de är med i ska lägga sig i det, och att människor måste få vara med i församlingarna utan att behöva göra bättring eller omvända sig från ett liv i öppen synd, då är det inte svårt att se hur laglösheten förökas!
Och när jag får höra påstås att huvudsaken är att folk tror på Jesus, sen kan de gärna få att tro på andra gudar också, och plocka in element från andra religioner i sitt andliga liv efter behag, , då hör jag den onde själv stå och ljuga för Guds folk!
Wilkerson har fått rätt, på punkt efter punkt.
Varför vill vi inte lyssna, när Herren sänder oss profeter?
Eller, när vi lyssnar, varför har vi så bråttom att glömma vad de sade?
Så har nu Guds folk i och för sig burit sig åt i alla tider.
Jesaja 30:9-11 säger så här: ”Ty det är ett upproriskt folk, barn som ljuger, barn som inte vill höra Herrens undervisning, och som säger till siarna: ”Skåda inte!”, och till profeterna: ”Profetera inte för oss det som är sant! Tala smickrande ord till oss, profetera bedrägliga ting! Vik av från vägen, gå bort från stigen, låt oss slippa se Israels Helige!”
Ingenting nytt under solen…