1
Vem trodde vår predikan, och för vem var HERRENS arm uppenbarad?
Ingen i Jesu samtid lyckades göra kopplingen mellan honom och Jes 53, inte förrän efter uppståndelsen, trots att allt det som hände stämde så väl överens med vad som stod skrivet.
Herrens arm var inte uppenbar för någon!
2
Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord.
Varken Jesu uppväxtplats, Nasaret, hans yttre sociala omständigheter, eller hans utseende gav någon antydan om att det var något speciellt med honom.
Nasaret var verkligen ”torr jord”, en stad så eländig, att det hette ”kan något gott komma från Nasaret?”
Israel på Jesu tid var en ockuperad provins i det romerska riket, som kejsaren mjölkade ut skatt och tullar ur, så mycket som bara fanns att få. Torr jord, hela landet!
Men Davids rot fanns kvar där i den torra jorden, och nu kom ett skott från den!
3
Han hade varken skönhet eller majestät.
När vi såg honom, var hans utseende inte tilldragande.
Han var föraktad, och övergiven av människor, en smärtornas man, och förtrogen med lidande, lik en, som man skyler ansiktet för, så föraktad, att vi räknade honom för intet.
”Lik en man skyler ansiktet för” – det betyder en, som man inte vill bli associerad med.
En, som man inte ens vill erkänna att man är bekant med!
Inte nog med att han blev föraktad av dem, som hade makt och inflytande, så att somliga inte vågade vara hans lärjungar annat än i hemlighet, han blev också övergiven av dem som i början var öppet med, och inte nog med att han blev övergiven, han blev också förnekad av en av de allra närmaste vännerna.
Allt i enlighet med profetian.
Skyler du ditt ansikte för Jesus? Skäms du litet grann för att bekänna att du tror på honom? Jesus hängde offentligt på korset för dig. Han är värd din öppna bekännelse!
4-5
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade!
Här har vi klartext om hur Jesus bar mänsklighetens synder och sjukdomar.
Vi finner två nyckelord: att detta skedde för att vi skulle få frid, och för att vi skulle bli helade.
Vi har ofta förminskat det enorma i det Jesu gjorde, just när vi talar om den här versen.
Helandet reduceras nämligen alltför ofta i i både tankar och förkunnelse till att bara handla om fysiskt eller psykiskt helande.
Men när begreppet ”shalom” kommer med, när det sägs att Jesus led för att vi skulle få just frid, då talar vi redan om ett tillstånd, där Guds fullkomliga ordning av helhet, harmoni, frihet, hälsa, och allt annat gott, är upprättad!
Det helande, som vi kan få uppleva här i tiden, är bara en blek föraning om det som ska komma!
Här sägs också att Herrens tjänare ska komma att bli genomborrad.
Det blev han också, av ett romerskt spjut. Joh 19:34
Soldaterna såg visserligen att han redan var död, så de slog inte av hans skenben för att han skulle kvävas och dö snabbare, som de gjorde med de två rövarna, men som extra försäkring stack de ändå ett spjut i hans sida, och punkterade hjärtsäcken – det kom ut blod och vatten.
Detta, att han skulle bli genomborrad, förutsägs för övrigt också i Sak 12:10
Att hans ben inte skulle krossas var förutsagt genom befallningen om påskalammet, 2 Mos 12:46.
Att hans sida blev sårad kan ses som en upprepning och djupare uppfyllelse av det, som hände med Adam, när Eva skulle skapas.
Gud sövde honom, och tog ut ett revben ur hans sida, och byggde sedan kvinnan av det
När Jesus gav sin kropp för att den nya mänskligheten skulle kunna födas, uppstå med honom, då sårades också hans sida….
6.
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.
Här nämns själva grundsynden, den som ger upphov till alla andra synder. Vi vill vandra vår egen väg, göra som vi själva vill – ofta med de bästa avsikter, visst, för vi tycker ju att vi vet så bra hur det borde vara.
Har du tänkt på hur mycket elände som är resultat av att någon har haft de bästa avsikter?
Varje gång vi gör som vi själva vill, med åsidosättande av Guds vilja, ökar vi på vår skuld inför Gud. Vilket berg av skuld har jag själv inte hunnit samla, jag som snart är sjuttio år gammal?
Och jag är bara en enda människa!
De som har beräknat saken säger att det levt ca 110 miljarder människor här på jorden under mänsklighetens historia. Alla dessa människor har tillbringat sina liv med att vandra på egna vägar, på heltid, eller till stora delar. Resultat: en ocean av vidrigheter.
Allt detta bar Jesus, allt detta lades på honom – för att vi skulle få frid.
Vi kan bara tacka för det ofattbara, för detta fattar vi inte.
7.
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig, och öppnade inte sin mun.
Lik ett lamm. som förs bort till att slaktas, lik ett får, som är tyst inför dem, som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Jesus var tyst inför dem, som anklagade honom. Så sägs det i Matt 26:53
Han höll inga försvarstal, han bara vittnade för sanningen, punkt. Detta var förutsagt både i Ps 38:13-15, och här i Jes 53:7.
Med tanke på det som Jesus säger i Matt 10:16-20 och Mark 13:11, att hans lärjungar inte ska förbereda några försvarstal, när de anklagas på grund av sin tro, för Anden ska ge dem vad de ska säga, kan detta behöva litet extra eftertanke!
Vi tänker lätt, att det som Jesus lovar säkert innebär att Anden kommer att ge oss alldeles lysande försvarstal!
När vi läser Stefanus´ försvarstal i Apg 7 ser vi, att det tydligen ändå inte var så det var tänkt. Han håller ju inget försvarstal, han går i stället till angrepp mot åklagarna!
Han bevisar för dem hur fel både de och deras förfäder har haft, och vittnar om att Jesus är Frälsaren och Guds Son – just ett snyggt försvarstal, kan man tycka! Han blir ju ihjälslagen för det han säger!
Men som resultat av detta får Saulus en udd att spjärna mot, och blir småningom frälst, och sen blir han småningom hedningarnas apostel – och ett skenbart nederlag vänds i seger, igen.
För Stefanus var tyst, på så sätt att han inte kom med något eget försvarstal inför sina domare!
8.
Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte besinnar, att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?
Nej, vi ägnar inte så många tankar åt detta, vi människor. Kanske för att vi inte tycker om att stå i tacksamhetsskuld till någon? Kanske för att vi inte vill ta till oss tanken på att vi faktiskt var så hopplöst fördärvade, att detta måste till för att vi skulle räddas?
Ibland, när jag följer med debatter, där kristna ledare förklarar att man inte ska få kalla till omvändelse, inte säga att det finns något som kallas synd, och som vi kallas att bekänna och överge, för då kan ju folk bli kränkta och sårade och börja må dåligt, då inser jag att Kristi lidande, varför han måste lida, inte är något vi besinnar desto mer nu för tiden…..
9.
Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
Ja, han blev lagd i en rik mans grav med all heder, trots att han egentligen skulle ha hamnat på avskrädeshögen tillsammans med de två rövarna, om allt hade gått enligt vanlig ordning. Nikodemus och Josef från Arimatea såg till den saken.
10-12
Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja ska ha framgång genom honom!
Genom den vedermöda, som hans själ har utstått, får han se och bli till freds.
Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han, som bär.
Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden, och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd, och trädde in i överträdarnas ställe.
Ibland säger människor, att de har svårt att få gudsbilden i GT och NT att gå ihop, att GT:s Gud är så hård och straffande, medan NT:s Gud är så god och mild och kärleksfull.
Då kan man undra om de har läst den Bibel, som de uttalar sig om?
Vem är det som handlar med Jesus på Golgata? Vems vilja är det som sker där?
Det är varken människor eller demoner, som får som de vill där, de är bara redskap, som utför det som Gud har beslutat i enlighet med sin vilja. Det är Gud, som handlar!
På Golgata möts och förenas allt det Guds Ord uppenbarar om Gud.
Här finns både den Gud, som är en förtärande eld mot all orättfärdighet, och den Gud, som är beredd att göra allt för att kunna erbjuda förlåtelse och frälsning åt de orättfärdiga.
Här utförs domen över synden, över all synd från varje sekund av tiden och varje centimeter av skapelsen, här betalas syndens lön ut – åt den enda människa, som levt ett syndfritt liv.
Alltå kunde döden inte behålla honom, alltså fick han det namn som är över alla namn, alltså har han rätt att förklara alla, som tar emot honom, rättfärdiga och fria från syndens lön.
Det är hans lön för det lidande han gick genom!