1-4
Jubla, du ofruktsamma, du som inte har fött barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte har haft födslovärkar, ty den ensamma har många barn, fler än den, som har man, säger HERREN.
Utvidga platsen för din boning, spänn ut tältdukarna, som du bor inunder, och spara inte! Förläng dina tältlinor, och gör dina tältpluggar starka!
Ty du ska utbreda dig både åt höger och vänster. Dina avkomlingar ska ta hedningars länder i besittning, och på nytt befolka ödelagda städer.
Frukta inte, ty du ska inte komma på skam!
Blygs inte, för du ska inte bli förödmjukad!
Nej, du ska glömma din ungdoms skam, och ditt änkestånds förakt ska du inte mer komma ihåg!
I Jesajas femte kapitel finns bilden av Israel som Herrens vingård, som trots allt arbete som hade lagts ner på den inte bar någon god frukt – den var alltså ofruktsam, och skulle i följd av detta ödeläggas.
Här i Jes 54 återkommer det temat, men nu är tonvikten starkt på återupprättelse, på en tid, när Gud förbarmar sig över sitt folk, planterar sin vingård på nytt, och låter den bli fullt ut vad den är tänkt att vara.
Den tiden har ännu inte kommit – det återsamlande av Israels folk till sitt land, som vi hittills har sett, är bara en liten början till det, som ännu ska komma! De flesta judarna finns fortfarande kvar ute i förskingringen. Inte heller har vi ännu sett något av det, som v 13 utlovar. Dagens Israel är inte precis något ställe, där alla har blivit Herrens lärjungar!
Inte heller är man ens i närheten av att besitta det landområde, som Herren har bestämt åt dem, det som sträcker sig från Eufrat till Medelhavet, och från Libanon ner till Egyptens gräns…
Men Guds löfte till Abraham står kvar, och det kommer en dag att uppfyllas fullt ut!
Det kommer inte att vara någon brist på ödelagda städer och folktomma länder att åter befolka efter tidsålderns avslutning, det framgår klart av de olika profetiorna om sluttiden.
Detta därför att mänskligheten in i det sista kommer att vägra att inse vad dess frid tillhör.
5-10
Ty den, som har skapat dig, är din man, HERREN Sebaot är hans namn.
Israels Helige är din återlösare, han som kallas hela jordens Gud!
Ty som en övergiven kvinna i hjärtesorg kallades du av HERREN, och som en förskjuten ungdomshustru, säger din Gud.
Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag på nytt samla dig.
Då min vrede vällde fram, dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger HERREN, din återlösare.
Jag ska göra som vid Noas flod.
Liksom jag svor att Noas flod inte mer skulle komma över jorden, så svär jag att inte mer vredgas på dig eller bestraffa dig!
Om än bergen viker bort, och höjderna vacklar, så ska min nåd inte vika från dig, och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare!
Hur kan Gud utlova en tid, när han inte mera ska varken vredgas på Israel eller bestraffa dem? Ska de få ostraffat bära sig åt hur som helst i framtiden?
Nej, då. Det kommer i det skedet helt enkelt inte längre att finnas någon orsak till vrede eller straff!
I vers 13 sägs det ju att de alla kommer att vara Herrens lärjungar. Alltså talas det här om fridsriket, om tiden efter Jesu återkomst.
Annars är det ju tröstande för oss alla att bli påminda om Guds löfte i samband med syndafloden, i dessa tider med ständiga larmrapporter om global uppvärmning och väderkatastrofer.. Visst kan vi få se stigande havsnivårer och lokala översvämningar, men ingen fler global översvämningskatastrof, och visst kan det bli torka och oväder och uteblivna skördar här och var, men årstiderna kommer att fortsätta att finnas, sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt kommer att fortsätta att finnas så länge jorden består! 1 Mos 8:22
11-14
Du arma, som har blivit så hemsökt av stormar utan att få någon tröst, med blyglans ska jag nu mura dina stenar och ge dig grundval av safirer.
Jag ska göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar, och hela din ringmur av ädla stenar.
Dina barn ska alla bli HERRENS lärjungar, och deras frid ska vara stor!
I rättfärdighet ska du bli befäst. Förtryck ska vara fjärran från dig, du har ingenting att frukta. Förskräckelse ska vara borta, den ska inte komma dig nära!
Beskrivningen i verserna 11 och 12 tycks inte vara helt lätt att översätta från hebreiskan!
King James: I will lay thy stones with fair colours, and lay thy foundations with sapphires, ant I will make thy windows of agates, and thy gates of carbuncles, and all thy borders of pleasant stones.
NIV: I will build you with stones of turquoise, your foundations with sapphires, I will make your battlements of rubies, your gates of sparkling jewels, and all your walls of precious stones.
New American Standard: I will set your stones i antimony, and your foundations I will lay in sapphires, I will make your battlement of rubies, and your gates of crystal.
Enligt finska folkbibeln ska grunden göras av safirer, väggarna täckas med turkoser, murkrönen av rubiner, portarna ska göras av skimrande ädelstenar, och ringmuren ska byggas av ädelstenar….
Nå, vad har vi här gemensamt, då? Vad jag kan förstå säger alla de här beskrivningarna att staden ska vara så praktfull, så härlig, att det är svårt att hitta jordiska ord och beskrivningar, som gör den rättvisa!
Det här tycks också vara en dubbel profetia – det ska uppenbarligen finnas ett jordiskt härligt, skönt Jerusalem under tusenårsriket, det som beskrivs i den här texten, men det ska också efter tusenårsrikets slut och den yttersta domen komma att finnas ett hinmmelskt Jerusalem på den nya jorden, det som beskrivs i Uppb 21.
Den beskrivningen är helt klart bildlig, ett försök att beskriva en himmelsk verklighet med jordiska ord och begrepp – det är ju den förhärligade församlingen, Lammets hustru, bruden, som det handlar om i den texten! Uppb 21:9.
15-17
Om man sammangaddar sig mot dig, kommer det ingalunda från mig. De som sammangaddar sig mot dig ska falla för dig.
Se, jag skapar smeden, som blåser upp kolelden, och formar ett vapen genom sitt arbete. Jag skapar också fördärvaren till att förstöra.
Inget vapen, som smids mot dig, ska ha framgång, och varje tunga, som upphäver sig mot dig, ska du i domen döma skyldig.
Detta är HERRENS tjänares arvedel, och deras rättfärdighet kommer från mig, säger HERREN!
Sist i kapitlet kommer en beskrivning av något, som kallas ”Herrens tjänares arvedel”.
Detta kan med med ett ord beskrivas som ”seger”.
Först talas det om sammansvärjningar, förbund med onda avsikter mot Herrens tjänare.
De som sysslar med sådant ska själva drabbas av fördärv.
Den som gräver en grop åt andra ska själv falla i den, sägs det i Ordspråksboken… Ords 26:27, och den som leder redliga vilse faller själv i sin grop, alltså går själv vilse., Ords 28:10
För at inte tala om vad som händer med den som ägnar sig åt att förfölja och förbanna andra! Ps 109:16-20
Hur går det till att döma dem, som ägnar sig åt verbala angrepp mot Herrens tjänare, skyldiga?
Här har Petrus en klar och enkel förklaring: ” Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga! Var inte rädda för dem, och låt er inte skrämmas! Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan, och var alltid beredda att svara var och en, som begär att ni förklarar det hopp ni äger! Men låt det ske ödmjukt, med respekt, och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.” 1 Petr 3:13-16
Alltså: vi ska leva så att de, som anklagar oss, avslöjas som lögnare och får skämmas.Att bli oskyldigt anklagad, och kanske också dömd av den här världens mediadrev och domstolar innebär visserligen ett lidande, men också en salighet, så som Jesus säger i Matt 5:10-12! Och salighet och seger hör ju ihop!
Till slut kommer så en påminnelse om att vi visserligen är kallade att leva rättfärdigt här i världen, men det är inte det, som vi blir rättfärdiga inför Gud av! Herrens tjänares rättfärdighet kommer från Gud, den är en Guds gåva till oss!