1-2
Hör på, alla ni som törstar!
Kom hit till vattnet, och ni, som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät!
Ja, kom hit och köp säd utan pengar, och för intet både vin och mjölk!
Varför ger ni ut pengar för det, som inte är bröd, era inkomster för det, som inte kan mätta?
Hör på mig, så ska ni få äta gott, och njuta av utsökt mat!
”Hör på, hör på mig!” Första villkoret för att man ska få del av det goda, som Gud vill ge, är förstås att man lyssnar, att man hör erbjudandet! Den, som inte ens bekvämar sig att lyssna till vad Herren har att säga, vet ju inte ens vad skaen gäller, vad det är han har att ta ställning till!
När man väl har lysssnat, då kommer nästa utmaning: att ta ställning till det man har hört, och att välja rätt.
”Kom hit, kom till mig, kom till det levande vattnet!”
Alla vet vi att det är omöjligt att befinna sig på två ställen samtidigt. Ska man komma till ett nytt ställe innebär det att man måste lämna ett annat. Ska man byta till ett nytt beteendemönster kan man inte stanna kvar i det gamla.
Här ger nu Gud en kort beskrivning av det gamla mönstret, samtidigt som han kallar oss in i det nya: ”Ni har hittills satsat på något, som bara tar av er, utan att ge det som utlovas.Ni kan dricka hur mycket ni vill ur världens usla brunnar, och ändå finns det en törst i er, som inte kan släckas, en hunger, som får er att ständigt jaga efter mer och mer och mer! Därför har ni fortsatt och fortsatt, trots att ni aldrig har blivit tillfredställda.”
”Jag är livets bröd, jag är levande vatten, kom till mig, ändra det sätt ni har levt på, glöm det, lämna det bakom er!”
Som Jesus uttrycker det i Joh 7: ”Den som är törstig får komma till mig och dricka! Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram!”
Inte bara så det räcker för dig själv alltså, här erbjuds liv, liv plus överflöd!
3-5
Böj ert öra hit, och kom till mig!
Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni ska få den trofasta nåd, som jag lovade David!
Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och ledare för folken!
Du ska kalla på ett folk, som du inte känner, ett hednafolk, som inte känner dig, ska skynda till dig för HERRENS, din Guds skull, för Israels Heliges skull, ty han har förhärligat dig!
Den gamle Frank Mangs berätar i en av sina böcker att hans teologi bara krympt och krympt ju äldre han blev, så att den till slut bestod av bara ett ord: LIV!
Detta är vad det nya förbundet handlar om: att bli gjord levande, att få evigt liv i Kristus, att ha fått övergå från döden till livet!
Det som sägs i vers 4 gäller till en del för David själv, men i sin fullhet först för Davids son, Jesus.
Davids profetiska psalmer har vittnat för folken ända till denna dag – men Jesus är den som är Kung, den som ska regera folken med järnspira, samtidigt som han är det trovärdiga och sannfärdiga vittnet om Faderns härlighet, helighet, barmhärtighet och makt.
Det är vittnesbördet om Davids son som har gått ut till hednafolken, det är när Jesus regerar från Jerusalem, som folken ska skynda dit.
6-9
Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära!
Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar, och vända om till HERREN, så ska han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han ska ge mycken förlåtelse!
Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.
Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar!
”Det kommer att sluta med katastrof för er, eftersom ni inte tog vara på er besökelsetid!”
Så sade Jesus om Jerusalems invånare.
Det finns besökelsetider i människors liv, och i nationers historia. Det är tider, när Gud på ett särskilt sätt är nära, drar människor till sig, påminner om sin existens, och sänder sina vittnen.
Under en sådan tid tid lyfts Guds inbjudan till frälsning, till förlåtelse, till ny start fram på ett sätt, som ska få också de ogudaktiga och orättfärdiga att förstå att just de är föremål för Guds intresse och välvilja. Det finns nåd! Vänd om till Herren, så ska han förbarma sig över dig!
Gud tänker och handlar inte som vi.
Han slätar inte över våra synder.
Han ser dem precis för vad de är – vilket är något mycket värre än vad vi föreställer oss – och han väljer att ge det bästa och dyrbaraste han har, utlämna sin Son, låta honom ta straffet för mänsklighetens synd, för att kunna förlåta oss utan att göra våld på sin helighet och sin rättvisa.
Vem annan än Gud skulle ha kunnat tänka och handla så?
Vem annan än Gud är så kompromisslös?
Men Guds kompromisslöshet finns också där, när människor väljer att i det längsta förhärda sig, vända ryggen åt Guds kallelse och strunta i hans inbjudan till försoning och liv.
Då får de helt enkelt som de vill.
Antingen säger människan ”Ske din vilja” till Gud, eller så säger Gud ”Ske din vilja” till människan, som CS Lewis uttryckte saken.
Välj livet!
10-11
Liksom regnet och snön faller från himlen, och inte återvänder dig förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar, och ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det vara med ordet, som går ut från min mun!
Förgäves ska det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det, vartill jag har sänt ut det!
Det Gud har sagt, det kommer att ske. Det finns ingen och inget som kan ändra på den saken, vare sig det sedan gäller profetiorna om framtiden, eller hur en människa blir frälst.
Därför kan Jesus säga till lärjungarna att de mitt i den yttersta tidens kaos glatt ska lyfta huvudet och vänta hans återkomst – det är ju mer än bergsäkert att allt både går och kommer att gå just som Gud har sagt och bestämt!
Deta är något at komma ihåg för oss kristna i dessa tider, när larmrapporterna och krigshoten och katastroferna staplas på varandra i alla tänkbara mediekanaler, och människorna bara blir mer och mer oroliga och uppjagade!
12-13
Med glädje ska ni dra ut, i frid ska ni föras fram. Bergen och höjderna ska brista ut i jubel inför er, alla markens träd ska klappa i händerna.
Där nu törnsnår finns ska cypresser växa upp, där nässlor står ska myrten växa upp.
Detta ska bli Herren till ära, ett evigt tecken, som inte ska utplånas!
Det berättas på flera ställen i Bibeln att träden ska jubla och klappa i händerna inför Herren, när han kommer. Så också i den här texten.
Hur ska man förstå detta? Att Guds folk då ska föras fram i frid och glädje, det kan man ta till sig, men träd, som klappar i händerna?
Kanske vi kan söka något slags svar i Rom 8:18-21. Där står det nämligen att skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen, och nå fram till Gus barns härliga frihet, när den härlighet, som ska bli vår, blir uppenbarad vid Jesu återkomst!
Träd, som har befriats från sitt slaveri under syndafallets följder, och har nått fram till gudagiven härlig frihet, vem vet hur sådana bär sig åt? 