1-2
Så säger HERREN: Håll fast vid det, som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort!
Välsignad är den människa, som gör så, den människoson, som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten, så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont!
I Mika 6:8 finns ett kort och klart besked om vad Herren förväntar sig av oss människor:
”Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är! Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet, och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?”
Detta är att hålla fast vid det, som är rätt och handla rättfärdigt.
Här i Jesaja tilläggs att vi ska hålla fast vid vilodagen, samt avhålla oss från att göra det, som är ont.
Men här nämns också orsaken till att vi ska göra allt detta!
”Ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort!”
Hos blixt och dunder-profeten Amos möter vi följande uppmaning, ett direkt tilltal från Gud: ”Bered dig, Israel, att möta din Gud!” Amos 4:12
När Johannes Döparen beredde vägen för Jesus, gjorde han det genom att kalla folket till omvändelse från deeras synder och till ett nytt, gott sätt att leva, helt i linje med GT:s profeter.
När Paulus håller sin predikan i Aten, Apg 17:22-31, säger han att Gud länge har haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt ska omvända sig – för det kommer en dag, då han ska döma världen med rättfärdighet genom Jesus!
Samma uppmaning till att leva rättfärdigt, som vi läser här i Jesaja, och samma orsak som anges, alltså.
Går då Paulus tillbaka till ett gammaltestamentligt tänkande i det han säger till atenarna?
Nej, det är Jesaja, som inspireras av Anden att sträcka sig framåt mot det nya förbundet, mot den frälsning och den dom som ska komma!
Det är först när vi tar till oss beskedet om att vi faktiskt behöver omvända oss, när vi börjar få syn på hur det egentligen står till med oss, och när vi ska till att börja leva ett sant och rättfärdigt liv, som det börjar gå upp för oss hur stort vårt behov av frälsning verkligen är!
Och det behöver vi inse, om vi ska börja vandra i ödmjukhet inför vår Gud, och godta hans omdöme om oss, och hans rådslut beträffande vad som behövs för vår frälsning – vilket den allmänt religiösa, men oomvända människan inte gör. Luk 7:30
6-7
De främlingar, som har slutit sig till HERREN, och som vill tjäna honom och älska HERRENS namn, ja, alla, som vill vara hans tjänare, alla, som tar vara på sabbaten, så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem ska jag föra till mitt heliga berg!
Jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer ska bli godtagna på mitt altare, ty mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk!
Här har vi då ett av GT:s besked om att Gud är hela världens Gud, och att alla som vill tjäna och älska honom är välkomna. Ett besked, som Israel hade kroniska svårigheter med att ta till sig!
Jesus gav lärjungarna befallning om att de skulle gå ut i hela världen, och göra alla folk till lärjungar. Han gav dem order om att gå ut med vittnesbördet ända till jordens yttersta gräns, helt i linje med profetian här i Jesaja.
Men vad gjorde de? Jo, de predikade till att börja med bara för judar – med undantag för Filippus, som gick till Samarien, men folket där trodde ju faktiskt på Israels Gud, även om de bara godtog Moseböckerna som helig skrift, och inte heller erkände Jerusalem som gudstjänstcentrum, utan tillbad på Gerissim, välsignelsens berg. Joh 4
Gud fick lov att ge en speciell uppenbarelse till Petrus för att denne skulle våga gå till Kornelius hus och förkunna evangelium! Apg 10. Sedan blev han tillrättavisad och utskälld av andra kristna judar för att han hade gått in till en hedning.
Inte heller andra bar sig bättre åt. De predikade bara för judar, de också! Apg 11:19.
Sen var det några, som inte var födda och uppvuxna i Israel, alltså hörde till judarna i förskingringen, som tog sig för att börja predika för grekerna i Antiokia, och först då började det lossna! Apg 11:20-30.
Detta kan tjäna som varning för oss alla!
Vi har nu en gång för alla så lätt att bli blockerade av teologi, fördonar, och förutfattade meningar i vårt sätt att förhålla oss till andra människor….
9-11
Alla ni markens vilda djur, kom och ät, alla ni vilda djur i skogen!
Hans väktare är alla blinda, de märker inget.
De är alla stumma hundar, som inte kan skälla.
De ligger och drömmer, de älskar att slumra!
Men de är glupska hundar, de blir aldrig mätta!
Och de ska vara herdar, de, som inget förstår!
De går alla sin egen väg, var och en söker sin egen fördel, allesammans.
”Kom, jag ska hämta vin, låt oss berusa oss av starka drycker, och morgondagen skall bli denna lik, ja, ännu bättre!
Här tänker jag mig att ”vilda djur” syftar på Guds folks fiender, både synliga och osynliga.
Det är fritt fram att komma och ta för sig, för de, som skulle ha fungerat som väktare och herdar är blinda, de sover, och de söker bara sitt eget bästa.
Och om detta har Skriften mycket att säga!
Vi kan börja i Mika 3:5-7. Där döms Israels profeter ut med följande beskrivning: ”De ropar ”Allt står väl till”, så länge de har något att tugga med sina tänder, men mot den, som inte ger dem något i gapet, bådar de upp folket till helig strid!”
De predikade alltså lyckobudskap, ungefär som när det nuförtiden profeteras om den stora väckelsen, som ska komma nästa år, och nästa år ska den också komma nästa år, och så vidare.
Aposteln kallar detta att tala det som kliar folk i öronen, alltså det, som folket vill höra. 2 Tim 4:3
Då får man stora arvoden och bra publicitet! Vill man ha det, låter man sådant styra vad man säger eller låter bli att säga, då söker man sin egen fördel, inte Guds folks bästa!
Samma slags öronklieri kommer fram, när det förkunnas att alla måste få som de vill, och inget ska få kallas synd längre. Här kan en sovande väktare vinna världens vänskap! Vad nu det sedan är värt ur evighetsperspektiv sett kan man undra….
I Hes 34:1-10 får Israels religiösa ledare avsked på grått papper, hela bunten. Orsak: De har bara sörjt för sig själva, och inte tagit hand om dem, som de har fått sig anförtrodda.
”Ni åt upp det feta, ni klädde er i ullen, och slaktade det gödda, men ni tog inte hand om hjorden! De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som gått vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem!”
Det var det där med att älska barmhärtighet…. det går inte att förena med att söka egna fördelar!
I Fil 2:19-22 berättar Paulus att han har för avsikt att sända Timoteus till dem. ”Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er! Alla söker de sitt eget, inte Jesu Kristi sak….”
Det här har alltid varit ett utbrett elände bland oss troende. Köttet söker sitt eget, anden söker Kristi sak och vilja. Vilket som styr oss syns i hur vi behandlar våra medmänniskor.
Här ska var och en inte bara pröva andra, utan också sig själv!
De vilda djuren, som Jesajatexten talar om, kommer alltså inte bara utifrån, de kommer också inifrån, från själva församlingens mitt!
Så här sägs det i Apg 20:29-30, när Paulus håller avskedstal till de äldste i Efesus: ”Jag vet, att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de ska inte skona hjorden! Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida….”
Den egna framgången berusar.
Att få makt och inflytande över andra berusar.
Andras bifall och beundran berusar.
Pengar berusar.
Och har man börjar berusa sig med sådant, då ska det bara vara mer och mer! ”Låt oss fortsätta så här, det är härligt! Morgondagen ska bli ännu bättre….”
Förblindelsen som kommer smygande märks kanske bäst i att man får så lätt för att se grandet i sin broders öga, men bjälken i det egna, den ser man inte!
Jesaja 56 innehåller alltså både varning och förmaning, mycket aktuell sådan!