1
Ropa med full hals, håll ej tillbaka!
Höj upp din röst som en basun, och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder!
Här har vi då en av profetens mer otacksamma uppgifter: att sätta spotlighten på folkets synder och överträdelser, och högt tala ut sådant, som andra tycker att man helst borde hålla tyst om och sopa under mattan! ”Håll inte tillbaka!” Ingen försiktig återhållsamhet här, inte!
2-3
Väl söker de mig dag ut och dag in, och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk, som övar rättfärdighet, och som inte överger sin Guds domslut.
De frågar mig om rättfärdiga domslut, och vill att Gud ska komma dem nära.
”Varför fastar vi, när du inte ser det, varför späker vi oss, när du inte märker det?”
Sjuhundra år senare möter Jesus samma attityder hos folket, som Gud här påtalar. Jesus beskriver det så här: ”Vad ska jag likna detta släkte vid? De liknar barn, som sitter på torgen och ropar till andra barn: ”Vi har spelat flöjt för er, men ni dansade inte, vi har sjungit sorgesånger, men ni grät inte!” Matt 11:16-17
Israel uttrycker sin besvikelse över att Gud inte reagerar på önskat sätt. ”Om vi gör så här, då ska ju du göra så där! Varför svarar du inte på förväntat sätt? Varför vill du inte göra affärer med oss? Om vi betalar med vårt fastande, då ska ju du ge oss det vi har betalat för! Det är ju ingen idé alls att slösa tid på att söka dig!”
Gud ger dem svar på tal:
3-5
Men se, på er fastedag gör ni vad ni har lust till, och alla era arbetare driver ni hårt!
Ni håller er fasta med kiv och trätor, ni slåss med onda nävar.
Ni fastar inte på ett sådant sätt nu, att ni kan göra er röst hörd i höjden!
Skulle detta vara en sådan fasta, som jag vill ha, en dag då människan ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet som ett sävstrå, och sätter sig i säcktyg och aska, vill du kalla det att hålla fasta och en dag till HERRENS välbehag?
”Ni är inte ett folk, som lever rättfärdigt, och håller fast vid mina befallningar. Ni är bara ”som om”! (vers 2). Ni tror att det räcker med att ni utför vissa religiösa ritualer, och i övrigt fortsätter med att leva och handla stick i stäv med min uttalade vilja, men se, det gör det inte! Och till råga på allt fastar ni mer för att bli sedda och uppskattade av andra människor, än för att faktiskt vända er till mig, söka mig! Det här är inte att ödmjuka sig inför mig, det här är inte vad jag vill ha!”
Jesus får småningom lov att ta itu med det här beteendet också: ”När ni fastar, se inte dystra ut som hycklarna! De vanställer sina ansikten för att visa människorna att de fastar. De har fått ut sin lön!” Matt 6:16
6-7
Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom, och drag dig inte undan för den, som är ditt kött och blod!
Här kommer då klart besked: ”Jag vill inte att ni ska fasta en dag eller två i året eller i månaden, jag vill att ni ska leva i fasta, den fasta som består i att ni avstår från ondska och själviskhet, och att ni lär er att säga nej till er själva för att i stället följa mig och lyda min vilja! När ni lever så, att ni handlar mot andra så, som ni vill att de ska handla mot er, då först kan man tala om att ni firar en rätt fasta!”
Vi har, tyvärr, inte alltid undervisat om fasta som en livsstil snarare än enstaka religiösa punktinsatser, som består i att man avstår från mat eller sociala medier för någon dag. Missförstå mig inte nu. Jag säger inte, att inte också sådan fasta har sitt värde. Vad jag försöker framhålla är att en tredagars matfasta är att betrakta som en spjutspets, medan livet i en ständig fasta av ovanbeskrivet slag är att betrakta som spjutskaftet, som spetsen ska sättas fast på, och utan vilket spetsen inte får någon större effekt.
8-12
Då ska ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden, och ditt helande visa sig med hast!
Din rättfärdighet ska gå framför dig, och HERRENS härlighet följa i dina spår!
Då ska HERREN svara, när du åkallar honom!
När du ropar ska han säga: ”Se, här är jag!”
Om du gör dig av med varje slags ok, om du slutar peka finger och tala onda ord, om du delar med dig åt den hungrige av vad du har, och mättar den, som lider nöd, då ska ditt ljus gå upp i mörkret, och din natt bli lik middagens ljus!
Och HERREN ska alltid leda dig, han ska mätta dig mitt i ödemarken, och ge styrka åt benen i idin kropp.
Du ska vara lik en vattenrik trädgård, och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter!
Dina avkomlingar ska bygga upp de gamla ruinerna, du ska återställa grundvalar från forntida släkten.
Du ska kallas ”han, som murar igen sprickor”, och ”han, som återställer stigar, så att man kan bo i landet”.
Så kommer då löftena, de Guds löften, som förknippas med ett liv i enlighet med ovanstående befallningar – eller, kunde vi också säga, i lydnad för Mika 6:8, där Gud säger att han inget annat begär av oss människor än att vi gör vad rätt är, vinnlägger oss om barmhärtighet, och vandrar i ödmjukhet inför Gud. Oöverträffat klart och kort uttryckt!
Och detta är löften, som har genklang i Nya Testamentets budskap!
Några ord av Jesus:
”Jag är världens ljus! Den som följer mig ska inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus!”
”Den, som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram!”
”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike, som har stått färdigt åt er från världens begynnelse! Ty jag var hungrig, och ni gav mig att äta, jag var törstig, och ni gav mig att dricka, jag var främling, och ni tog emot mig….”
Nämnas kan också det som Jakob säger i Apg 15:14-17: ”Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Dettta stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter ska jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner ska jag bygga upp, och jag ska upprätta den igen, för att alla andra människor ska söka Herren, alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren, som gör detta, det som är känt från evighet!”
Den helige Ande kom med levande vatten, grundvalarna återställdes, sprickan mellan judar och hedningar murades igen – och detta är vi kallade att som Guds medarbetare och tjänare fortsätta att leva i och fortsätta med, generation efter generation.
13-14
Om du hindrar din fot på sabbaten att göra det, som du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust, och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att att inte gå egna vägar, och inte göra vad du har lust till, eller tala tomma ord, då ska du fröjda dig i HERREN, och jag ska föra dig fram över landets höjder, och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel!
En avslutande påminnelse får vi också om att Gud har gett oss vilodagen av fler än en orsak! Vi behöver få vila en dag i veckan för att sedan orka med igen, och den vilan ska vi ta vara på och hålla fast vid, för den onde unnar oss minsann ingen vila, men både när vi vilar på vilodagen, eller arbetar de andra dagarna i veckan, ska vi göra allt till Guds ära, och tacka honom för hans goda gåvor, för:
Så har HERRENS mun talat!