Som jag berättade i föregående inlägg har jag varit på Frank Mangs-centret ett par dagar, och medverkat i en evangelistkurs. Sista lektionen skulle jag tala om evangelistens hjälpmedel, och om evangelistens fallgropar. Jag hann bara halvvägs – jag har väl en liten tendens att bli tämligen yvig i utläggningarna, och då går tiden fort….
Så jag lovade att i stället skriva något om fallgroparna, och publicera det här, så kan de, som är intresserade, sedan ta del av mina tankar om saken i lugn och ro!
Utan att ha gjort någon inbördes gradering i mer eller mindre farliga fallgropar, har jag satt upp några punkter:
ATT FÖRSÖKA ÖVERTALA MÄNNISKOR TILL TRO
Ibland luras vi att tro att det är vår uppgift att genom god argumentation och vunna debatter få människor att acceptera Jesus.
Det finns ett gammalt engelskt talesätt, som ursprungligen i en litet annan form kommer från den engelske sextonhundratalspoeten Samuel Butler, och som sedan har använts i många senare publikationer: ”A man convinced against his will is of the same opinion still”. Den visheten är det skäl att lägga på minnet! Att den andre får slut på argument betyder inte att han ändrar sig. Man vinner inte sin medmänniska genom att vinna diskussionen…
Det är en sak att ge människor ärliga svar på ärliga frågor, det ska vi göra! Det står ju skrivet att vi ska vara beredda att svara dem, som frågar efter skäl till vår tro och vårt hopp. 1 Petr 3:15
Det är sedan något helt annat att börja gå in för att överbevisa människor om att de har fel och jag har rätt.
Det första faller under kategorin vittnesbörd: ”därför tror jag så här.”
Det andra är att försöka tvinga den andre att börja tro som jag genom att intellektuellt tvinga in honom i ett hörn. Gör man det, då hindrar man i praktiken Andens verk i den människan. Jesus säger att vår uppgift är att vitttna, sen är det Anden, som ska sköta överbevisandet! Joh 15:27, 16:8
Om nu någon faktiskt kommer till tro genom vår goda argumentationsteknik, då är faran överhängande att det, som då blev fött, i verkligheten blev fött av kött, av mänsklig vilja, och således också förblev kött. Joh 3:3-6
Den andre tog visserligen emot läran om Kristus, men han tog aldrig mot Kristus själv, och det är bara den, som tar emot Kristus själv, som blir född på nytt av Gud Fader! Joh 1:12-13
Och det blir onekligen mycket mer avslappnat för oss själva, om vi är nöjda med att vittna, och sedan lämnar överbevisandet åt den helige Ande! Vi skulle slippa mycket prestationsångest, om vi bara höll oss till det, som är vår del i själavinnandet!
RESULTATFIXERING
Det här är ett av den ondes favorittrick att stjäla frimodigheten av dem, som vill vara Kristi vittnen.
”Vad håller du på med, det blir ju ingen frukt, det blir ju inga resultat! Du kan lika gärna sluta försöka, lämna det där åt dem, som faktiskt har nån gåva för det!”
Det här är ett angrepp, som jag själv har varit utsatt för i princip varenda gång jag försöker utvärdera vad det nu egentligen har blivit för frukt av alla dessa tiotals år jag har rest och predikat….
Jesus har bestämt om oss att vi ska bära frukt, det säger han i Joh 15:16.
När djävulen får tag på den versen, då får vi den här utläggningen: ”Se nu, Jesus kräver av dig att det ska bli resultat! Blir det ingen frukt, då är du oduglig och misslyckad….”
Vad vi då luras glömma, det är att Herren i det föregående i Joh 15 har talat om vad som är förutsätningen fär fruktbärandet: att vi förblir i honom, och inte går tillbaka till att stirra på oss själva!
En gren som är kvar i trädet bär frukt per automatik, alltså är det enda viktiga att vi vardagsevangelister har fokus på ympstället, så att säga. Gäller förstås också för dem, som har evangelistens speciella nådegåva….
JESUS I CENTRUM
Om vi börjar söka resultat, synliga resultat, av vårt evangeliserande, då kommer vi också att bli lurade att trampa i nästa klaver; vi börjar knyta resultaten till oss själva – kanske inte medvetet, men i alla fall. Istället för att ha vår identitet i Kristus, ha vår plats och vårt värde bestämt av Guds faderskärlek, kommer vi att börja bygga en ”ministryidentitet”, som bygger på våra egna religiösa prestationer. Sånt tjänar bara till att blåsa upp den köttsliga naturen, och blir ett hinder för oss i allt, som har med andlig mognad och gudsrelation att göra.
Det är inte jag och mina framgångar eller misslyckanden, inte min teologi och lära, inte att det blir väckelse i just mitt samfund eller min församling, som ska vara mitt fokus!
Det är Jesus, Jesus ensam!
Om någon vill berömma sig, då ska han berömma sig av Herren! Aldrig av sig själv, aldrig av andra människor…. 1 Kor 1:27-31
ÖVERDRIFTER
Det ena ger det andra ger det tredje. Om man börjar bygga både sin bild av sig själv och sin bild utåt på resultat och prestation, då kommer frestelsen att börja överdriva litet som ett brev på posten. Som en förkunnare en gång uttryckte det: ”Man börjar lägga på litet moms ”i tro” ”…..
Man berättar om det som Herren har gjort, men på ett sådant sätt, att det knyts till ens egen person också, och desssutom överdriver man det som har hänt. Bara litet grann, men i alla fall. Och varje gång man berättar om det, tenderar överdriften att växa litet, och till slut kanske den, som var med om det från börja,n inte längre ens känner igen berättelsen….
Det som då har hänt är att man har lurats in på lögnens område, och där har vi ingen välsignelse att hämta! Kanske man kan göra intryck på människor ett tag, boosta sin egen image, men Jesus är inte längre i centrum, och då finns det inget för Anden att bekräfta, för han förhärligar som bekant Jesus och ingen annan! Joh 16:14
En annan sak som gärna kommer in, när man blir för fixerad på resultaten, är att man börjar komma med ett annat slags överdrifter: man börjar, för att få snabba resultat, utlova mer än Gud lovar! ”Kom till Jesus, så löser sig alla dina problem, du får guld och gröna skogar, och blir ung och vacker och rik och frisk….”
Nå, det var väl en aning karikerat, men det drar ibland åt det hållet. Det man då gör är att man, istället för att komma med Guds frälsningserbjudande till människorna, försöker muta dem att bli kristna. Man kittlar den gamla syndanaturens vinningslystnad i stället för att ge budskapet om omvändelse och tro. Det här är inte att predika evangelium. Det här är inte det budskap, som Jesus sände sina lärjungar ut i världen att förkunna! Det kan locka människor att ansluta sig för ett tag, men det är i allmänhet ”stenåkersmänniskor”, Matt 13, som ger gensvar på den här sortens budskap. När verkligheten sedan knackar på, då faller de bort, och sedan är det verkligt svårt att få dem att komma tillbaka! De är så att säga immunvaccinerade mot det som de tror är kristendom….
PENGAR, SEX OCH MAKT
Dessa tre brukar ju ofta räknas upp som de tre fallgropar, som är farligast. De är kanske inte lika aktuella för vardagsevangelister, som för dem, som kommer in i en mer synlig tjänst, men de finns där!
Kanske man hamnar i ett svårt ekonomiskt läge, kanske man har en relation till en människa, som man har fått nåden att föra till tro, och den människan har det gott ställt med pengar. Då kan man frestas att nämna sitt trångmål i hopp om att den andre då ska erbjuda sig att hjälpa.
En gång är ingen gång, två gånger är en vana, brukar man säga, och man ska akta sig noga för att göra sånt till en vana! Du kan inte tjäna både Gud och Mammon! Matt 6:24
Och i samma ögonblick man börjar utnyttja en annan människa ekonomiskt, har man börjat tjäna Mammon.
När man fört en annan till tro, och kanske kommer in ett slags andligt föräldraskap, då skapas också ett känslomässigt band mellan dig och den andra. Ett sådant kan då ondskans andemakter försöka vända till något annat än ren syskonkärlek, om det är så att det är en man och en kvinna i fråga.
En tumregel kanske kunde vara, att i huvudsak ska män ta hand och män och kvinnor om kvinnor, om det är fråga om längre relationer av mentorskap och herdeskap. Billy Graham gick på sin tid så långt, att han aldrig var i enrum med någon kvinna, och det var väl en aning extremt, men det visar hur allvarligt han såg på saken! Och det är ju ingen brist på exempel på tillfällen när sånt här har gått överstyr…. och det är ett ytterligt negativt vittnesbörd inför världen! ”Ja, så där bär sig de kristna åt, och sen kommer de och håller moralpredikningar för oss andra…”
”För er skull blir Guds namn smädat bland hedningarna”, står det skrivet, Rom 2:23-24
Det vill vi ju definitivt inte ska ske!
En av gamle Adams begärelser är att ha inflytande över andra människor. Han gillar när andra ser upp till honom, lyssnar på honom, söker vägledning av honom! Och en äldre kristen är förvisso kallad att utöva ett gott inflytande på sina medkristna! Men det får inte urarta till maktutövning, varken genom att man genom tvång och hot får andra att göra som man vill, eller om man i stället bara utövar makt genom olika manipulationstaktiker. Den andre är Guds tjänare, inte din! Du ska styrka honom till att komma närmare Jeus, mer in i hans vilja, inte försöka manövrera honom in under din vilja!
I liten skala tar sig maktutövning uttryck i osunda beroendeförhållanden, i större som sektbildning, splittring, och inbördes stridigheter kristna emellan. Det är samma valuta, fast valörerna är olika. Se upp med sånt, både så att du inte utövar makt över andra, och så att du inte underkastar sig andras maktutövning!
Det var nu några tankar om evangelistens fallgropar…
Var välsignade!