1917 års översättning av Ps 8:2-3 såg ut så här :

”Herre, vår Herre, hur härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen. Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.”

Folkbibeln har samma översättning som 1917, men med modernare språk.

King James:

”O Lord, our Lord, how excellent is Your name in all the earth, You who set your glory above the heavens! Out of the mouth of babes and infants You have ordained strength, because of your enemies, that you may silence the enemy and the avenger”

New International Version har i stort sett samma ordalydelse som King James.

Finska 1938 översätter så här: ”Herra, meidän Herramme, kuinka korkea onkaan sinun nimesi kaikessa maassa, sinun, joka olet asettanut valtasuuruutesi taivaitten ylitse! Lasten ja imeväisten suusta sinä perustit voiman vastustajaisi tähden, että kukistaisit vihollisen ja kostonhimoisen”

När man jämför ser man att översättningen av de här verserna i B2000 avviker helt från de andra.

Bibelkommissionen har inte översatt texten, de har gjort en parafrasering, alltså försökt återge vad de har uppfattat vara innebörden i texten med andra ord än de som finns i grundtexten.

På samma gång har de lyckats ändra innebörden totalt.

Att Gud själv har upprättat sin makt och sitt majestät över himlarna, det faller bort i Bibelkommissionens version.

Det som vers 2 ska säga, nämligen att lovsången från de små barnens mun har en sådan kraft i andevärlden att dess väldige viker för den, och att det är Gud själv som har gett den kraften åt den, det försvinner också totalt i B2000.

Istället serveras vi det orimliga påståendet att psalmförfattaren själv skulle vilja jollra som ett spädbarn, och kopplingen mellan det som kommer från barnens mun och segern över Guds fiender har tagits bort.

Jesus själv ger för övrigt i Matt 21:16 besked om hur den här texten ska översättas!

”Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig” (FB)

Och varför envisas jag med att fortsätta att påpeka hur full av felaktigheter Bibel 2000 är?

Jo, för att Jesus säger att inte en prick, inte en bokstav ska ändras.

Och för att jag tror att de sista verserna i Uppenbarelseboken fortfarande gäller.

Och för att jag tror att allt och alla som bortförklarar, förvrider, ifrågasätter eller förnekar Guds Ord är av den onde/går hans ärenden.

Och för att den som tiger samtycker!

Så här säger Gud angående äktenskap, när Adam just hade fått sin Eva där alldeles i början av Bibeln: ”En man ska överge sin far och sin mor, och hålla sig till sin hustru, och de ska vara ett kött”

Det har tyvärr visat sig gång efter annan, att många äkta män har svårt att frigöra sig från mamma, och hålla sig till hustrun!

Den här svagheten visar sig bland annat då, när svärmor kommer och börjar styra och ställa i sonens hem och familj på ett sätt, som sonhustrun upplever som ett intrång. Om mannen då inte vågar eller vill stå upp för sin hustru, är detta en indikation på att han inte riktigt vet vem han hör ihop med!

Detta hör tyvärr till de eländen jag har stött på upprepade gånger.

Budet om att mannen ska lämna far och mor för att i stället hålla sig till sin hustru, det är tänkt att ge mammasgossarna råg i ryggen att krypa ut från dominanta mödrars kjolar, och verkligen börja hålla sig till sina hustrur!

I anslutning till denna klara anvisning, som Herren har gett till äkta män i alla tider, kommer vi också till ett annat elände, nämligen hur den här klara befallningen behandlas i Bibel 2000. Där finns nämligen  ingen befallning överhuvudtaget! Den har översättarna fuskat bort.

I stället står det så här: ”Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de två ska bli ett.”

I 1917 års översättning står det: ”En man skall övergiva sin far o mor..

I finska Kirkkoraamattu 1938: ”Sentähden mies luopokoon…”

King James: ”Therefore shall a man leave his father and his mother…”

Svenska Folkbibeln: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor…”

Det här är alltså otvivelaktigt en Guds befallning i originalversionen!

När Jesus citerar det här stället i Matt 19:5 är det inga som helst tvivel om hur definitivt det här budet är.

Det grekiska ord, som har översatts ”lämna” i våra svenska biblar, alltså ”kataleipo”, det betyder ordagrant ”överge”! Mannen ska alltså inte bli hängande nånstans mittemellan i sin lojalitet. Den lojaliteten ska helt och hållet tillhöra hustrun!

Ordet som översatts ”hålla sig till”, ”kollao”, det har betydelsen limma ihop, eller cementera.

Budet är alltså så starkt, klart och tydligt, som man alls kan uttrycka något med mänskligt språk!

Bibelkommissionen reducerar det hela till ett lamt konstaterande, som i många fall i praktiken inte ens är sant. Vi har ju redan konstaterat, att många män  inte gör på det här sättet!

Om Gud ger en befallning är det ingen liten eller lindrig sak, att gå och gömma undan den på det här viset! Det här är ett typexempel på hur B2000-översättarna betraktar Guds Ord. Deras tanke tycks vara ungefär denna: ”Det är inte så noga, vi snickrar till det som vi vill, och som vi tycker att det passar, på såna ställen där det handlar om såna här mer oviktiga saker. På det sättet kan vi snickra vi till det, så att det passar vår agenda i fråga om såna saker, där vi faktiskt har en agenda!”

Någon respekt för det Gud säger är svår att spåra.

Nonchalansen märks tydligt också i att BK helt enkelt har lämnat bort ”kött” i slutet på versen, och i stället skriver att de ska bli ”ett”. Bedrövligt. Fast här kanske det handlar om agenda också, och inte bara om slarv – uttrycket ”ett kött” förtydligas ju på andra ställen i bibeln till att handla om ett resultat av den sexuella föreningen, och det är ju inte politiskt korrekt att i dessa tider tala för att hålla sig till sin hustru i betydelsen att iaktta sexuell trohet, och inte heller tycks det ju längre vara lämpligt, att med hänvisning till Guds bud säga att otrohet är synd!

Nej, jag tycker inte om Bibel 2000. När Jesus talar om att inte en prick eller en bokstav får ändras, då är det för mig omöjligt att godta en ”bibelöversättning” där ord lämnas bort, sammanhang ändras och förvrängs, och man emellanåt till och med stöter på sånt, som inte kan vara annat än avsiktliga felöversättningar.

En av de närvarande suckade tungt, och sade: ”Men så där står det ju inte längre i Bibeln!”

Hon hänvisade då till det översättningsmissfoster, som felaktigt går under namnet bibel 2000.

Den boken borde heta ”Parafras 2000″, det vore hederligare.

I bibeln står det nog fortfarande som det alltid har gjort – både i psalm 23 och på alla andra ställen – som t ex i psalmen som kommer före 23, alltså psalm 22!

Ibland har människor frågat mig varför jag tycker så illa om Bibel 2000.  Så här inför påsk kan jag besvara den frågan med att visa hur Gamla Testamentets Messiasprofetior rutinmässigt behandlas i den ”översättningen”.

Vill någon se mer elände efter att ha tagit del av detta, så finns det mer än man vill se i mina B2000-kommentarer här på sidan!

Så här har alltså psalm 22 förvanskats av bibelkommissionärerna:

I denna fruktansvärda psalm profeterar David detaljerat om Jesu korsdöd.

I B2000 har viktiga detaljer ändrats, så att det inte längre är tydligt vad psalmen handlar om.

I vers 15, står det så här i B2000: ”…benen lossnar i min kropp”

1917 och Folkbibeln översätter så här: ”…alla mina leder hava skilts åt”

KJ, NIV: ”…all my bones are out of joint”

F1938: ”…kaikki minun luuni ovat irti toisistansa”

Texten beskriver hur tyngden i den korsfästa hängande kroppen får senorna att töjas och ledytorna att skiljas åt, och också vridas ur led när offret vrider sig av smärta under tortyren.

När B2000 skriver ”benen lossnar i min kropp” är det inte lätt att begripa vad man menar händer.

Detta att benen lossnar/skiljs FRÅN VARANDRA får inte utelämnas om man vill ha kvar textens innebörd!

vers 17, B2000: ”Händer och fötter är skrumpnade”

Övriga översättare är överens om att händerna och fötterna ”genomborrats”, vilket ju är en klar beskrivning av korsfästelse.

Septuaginta, en översättning av GT från hebreiska till grekiska som gjordes av en grupp judiska skriftlärda redan 200 f.Kr., översätter här hebreiskans ”kaar” med ”genomborra”, inte ”skrumpna”.

Och där kan man knappast påstå att det är de kristna, som i efterhand försökt få texten att syfta på Jesus, för den översättningen är gjord tvåhundra år innan Jesus föddes! Och nog lär de judiska skriftlärda som levde då, när hebreiskan var ett levande och använt språk,  och 2200 år närmare än vi idag är till den tid, då ps 22 skrevs, ha haft bättre reda på ordens betydelse än de moderna liberallärda gubbarna i B2000-teamet!

vers 19, B2000: ”de delar mina plagg mellan sig, de kastar lott om mina kläder”

Den korrekta översättningen ska vara: ”De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad”

Det är nu 1917, FB, KJ och NIV överens om.

Vad är då skillnaden? Jo, orsaken till att det kastades lott om Jesu livklädnad var att den var vävd i ett stycke, och inte kunde delas utan att bli förstörd! Det var fråga om ETT plagg när det kastades lott nedanför den korsfäste, när de övriga kläderna skulle fördelas behövdes ingen lottkastning.

När B2000 säger ”de kastar lott om mina kläder”, med ”kläder” i flertal, då syns inte den exakta förutsägelsen längre, det blir bara lite ungefär ditåt! Men i Joh 19:23-24 talar B2000 nog minsann helt korrekt om hur soldaterna kastar lott om den odelbara livklädnaden!

Bibelkommissionens utgångspunkt är tydlig så det räcker:  Eftersom de är av den åsikten att något sådant som framtidsförutsägande profetior inte finns, så gäller det att översätta sådana så att de inte syns.

I vers 22 är slutet på versen utelämnat i B2000. Versen ska sluta med konstaterandet ”du bönhör mig”/ You have answered me”.

Sedan har vi då vers 30

I den här versen sträcker sig visionen fram mot uppståndelsens dag, den dag då alla knän ska böjas för Jesus, också deras som är under jorden.

Men B2000 har gjort en tvärtomöversättning, så i den säger versen något helt annat än vad den säger i andra biblar.

Så här översätts den i riktiga biblar: ”Alla mäktiga på jorden ska äta och tillbe. Inför honom ska de böja knä, alla de som far ned i stoftet, de som ej kan hålla sin själ vid liv” (FB,1917)

”All the rich of the earth will feast and worship, all who go down to the dust will kneel before him – those who cannot keep themselves alive” (NIV,KJ)

Och så här låter den i B2000: ”De som sover i mullen kan inte hylla honom, de som vilar i jorden kan inte böja knä för honom, men jag lever för honom….”

Det är onekligen en viss skillnad! Hittar du någon aning i Bibelkommissionens text om ett kommande tillfälle när alla, både levande och döda, ska böja knä för Jesus?

vers 32 avslutas med konstaterandet ”Han har gjort det”, och en uppmaning att förkunna det budskapet för kommande släkten.

Detta ”Han har gjort det” syftar bakåt på psalmens beskrivning av försoningsdramat, och är samtidigt psalm 22:s förutsägelse av hur Jesus kommer att ropa ut ”Det är fullbordat”(”jag har gjort det”) innan han dör.

Också denna sista rad har B2000-översättarna lyckats dribbla bort. ”Ty han grep in”, står det där.

Inte att undra på att man jobbade i tretti år med B2000. Så mycket tankemöda måste det ha behövts för att man skulle lyckas få sina målsättningar så här grundligt och konsekvent genomförda, att varenda år säkert behövdes…

Enbart här i psalm 22 har man lyckats trolla bort fem Messiasprofetior!

Är det ännu någon som undrar varför jag inte har något till övers för bibel 2000?

Kapitel 1

1:2

Bibelkommissionen har övergett en samstämmig bibelöversättartradition när de väljer att skriva ”herren Jesus” med litet h. På samma sätt skriver man också ”fader” med litet f i uttrycket ”Gud, vår fader”.

Normalt har man alltså genom att stava ”Herren” och ”Fader” angett att det här är fråga om Herre och Fader i den unika betydelse som bara tillkommer Gud.

Detta har nu B2000 tonat ner till attt se ut som om det skulle handla om en herre eller fader bland många.

1:3

Här har versens innebörd förändrats helt i B2000.

I verkligheten står det att vi ”i Kristus har välsignats med all den himmelska världens andliga välsignelse”.

Nu är det dock så, att svenska bibelkommissionen har en svårbegriplig aversion mot den lilla prepositionen ”i” – inte alltid, men nog alltemellanåt när den används tillsammans med ordet ”Kristus”!

Alltså står det så här i B2000: ”Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen”.

Det som texten från början förmedlar faller därmed bort, alltså att det är i Kristus en människa blir välsignad med allt detta underbara.

Istället får man ett intryck av att det finns härliga välsignelser i himlen, och dem har Jesus satt dit, så att de sedan ska vara tillgängliga för vem som helst och hur som helst, oavsett man är i Kristus eller ej! Vilket är en grov och vilseledande lögn.

Utan tro på Jesus är man inte i Kristus, och då finns ingen frälsning.

Den som har Sonen har livet, den som inte har Sonen har inte livet, och därmed ingenting annat heller av all den himmelska världens andliga välsignelser!

1:5

Här väljer BK att tala om ”söners rätt”.

”Han har förutbestämt oss att få söners rätt genom Jesus Kristus”

Man har också flyttat ”i sin kärlek” bakåt till föregående vers, och skriver där, i vers 4, att vi ska stå inför Gud i kärlek.

Om man följer grundtexten kommer kommatecknet dock före ”i kärlek” vilket torde betyda att de orden hör hemma i början på vers 5, och därmed talar om för oss att det var av kärlek som Gud förutbestämde oss till barnaskap hos sig.

Då kommer också tyngdpunkten på just barnaskapet och kärleksförhållandet mellan oss och vår himmelske fader, inte på några våra rättigheter, som fallet tyvärr blir i B2000-texten.

Ennågotsånär ordagrann översättning skulle låta så här: ”I sin kärlek förutbestämde Han oss att insättas som hans söner enligt sitt goda behags vilja”.

Några rättigheter talas det inte om här.

1:11-12

Här har ett kolon dykt upp i texten, som tillsammans med en liten förändring i ordvalet har ändrat innebörden totalt!

Så här står det i B2000: ”I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allting ske efter sin vilja och sitt beslut: vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus.”

Av detta får man då det intrycket att det är uppdraget att vara Gud till pris och ära som vi har fått i arv, det är vad Gud har bestämt.

Men som väl är är detta inte vad texten säger i originaltappning! Där finns inget kolon!

Så här ser den ut i Folkbibelns version: ”I Honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av Honom som utför allt enligt sin vilja och sitt beslut, för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa Hans härlighet och ära!”

Vilket är en översättning som inte gör något våld på grundtexten.

Vi har fått ett hopp om ett himmelskt arv, och det hoppet låter oss inte komma på skam, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som har blivit oss given som förskott på arvet!

Alltså har vi all anledning att prisa Hans härlighet och ära!

Själva anledningen till att vi kan prisa Gud försvinner liksom i B2000-versionen…

1:13

Eländet med små bokstäver fortsätter.

Bibelkommissionen accepterar inte att den Helige Ande är namnet på den tredje personen i gudomen, vad det verkar, inte heller att Han är en ”han”, eftersom man skriver ”den heliga anden”.

Men om Jesus säger att Anden är en ”han”, då är det snudd på hädelse att gå och ändra på böjningsformerna så att de ska passa bättre ihop med ”hon”.

Och det är vad som har blivit gjort i Bibel 2000.

Inte heller är det tecken på någon större respekt för Gud att på ett sätt jämställa Guds Helige Ande med alla andra andar, genom att frångå all tidigare översättning och skriva med små bokstäver.

1:22

Guds Ord säger att Kristus är given som huvud åt ”ecclesian”, alltså åt församlingen.

Bibel 2000 har översatt ”ecclesia” med ”kyrkan”, vilket ger både begränsade och felaktiga associationer!

Håller vi oss till det som verkligen står i texten, då är Jesus därmed definierad som huvudet för sin församling, Kristi kropp. Dit hör alla, som tror på Jesus för sin frälsning, oavsett vilket jordiskt samfund eller kyrka de är skrivna i.

Bibel 2000 lämnar med sitt ”kyrkan” fältet fritt för olika kyrkor att börja/fortsätta att definiera sig själva som den enda rätta kyrkan, och i förlängningen underförstått utlova himlen åt sina medlemmar just för att de är medlemmar i detta vissa jordiska samfund.

Det här är en mycket olycklig översättning!

Kapitel 2

 2:6

Här är B2000 ganska urvattnad, och också ganska missvisande.

Det här är en av de mest radikala utsagorna om vad vi är och var vi är i Kristus.

Här sägs nämligen att Gud har uppväckt oss med Jesus, och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus.

I New International står det att Gud ”has seated us with him in the heavenly realms in Christ Jesus”.

I King James sägs det att Gud har ”raised us up together (With Christ) and made us sit together in heavenly places in Christ Jesus”.

Finska 1938 säger att Gud har ”asettanut meidät taivaallisiin Kristuksessa Jeesuksessa”, och Folkbibeln att Gud har ”satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus”.

Ordet som används i den grekiska grundtexten är ”synkathizo”, ett ord som är bildat av syn = med och kathizo = sätta sig.

Det handlar alltså ordagrant och konkret om att de troende har blivit satta att sitta tillsammans med Kristus i den himmelska världen eftersom de är i Kristus och Han sitter där!

Det här är vital information om hurudan vår ställning i andevärlden är!

Bibel 2000 har med sin omskrivning tappat bort allt detta.

I B2000 står det nämligen så här: ”…och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Jesus Kristus.”

Med den formuleringen får man det intrycket att Gud har fixat plats åt den troende i himlen, och nån gång i framtiden ska man väl ha chans att komma dit.

Originalversionens bergfasta besked om att vi i Kristus redan är där, det har försvunnit.

Inte ens ”i” finns kvar, det har blivit till ett ”genom”.

2:7

Grundtextens ”i Kristus Jesus” har blivit till ett ”genom Kristus Jesus” i B2000.

2:10

Här har B2000 ställt till med en katastrofal felöversättning – fast själva har bibelkommissionärerna antagligen menat göra en omskrivning som skulle göra texten mer lättbegriplig, antar jag. Resultatet blev i varje fall helt uppåt väggarna.

Den här versen talar i originalversion om för oss att Gud på förhand har berett goda gärningar åt oss att vandra i.

Det är nu alla de översättningar jag jämför med överens om, och det är också vad som står i grundtexten.

Men Bibel 2000 har helt tappat bort den saken, och ”översätter” så här: ”…skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar, som Gud från början har bestämt oss till”.

Och av det får man ju bara det intrycket, att Gud har bestämt oss till att göra goda gärningar!

Att Gud också har planerat och på förhand berett dessa goda gärningar åt oss, att det faktiskt, på riktigt, är Han som verkar både viljan och gärningen i oss, det har försvunnit i B2000.

Och ”i” har blivit till ”genom”. Igen.

2:13

En liten variation: här har ”i Kristus” blivit till ett ”tack vare Kristus” istället för det ”genom” som annars används så flitigt i B2000…

2:14

”Ty han är vår fred…” står det i B2000.

Nå, ”eirene” kan översättas med både ”fred” och ”frid”, så formellt sett är väl inget fel begånget. Dock är ”frid” ett betydligt större och mer omfattande begrepp än ”fred”!

”Fred” är ett inomvärldsligt begrepp, som närmast för tanken till frånvaro av väpnade konflikter, medan Jesus talar om sin frid som något som världen inte kan ge. Därför skulle det ha varit skäl att använda ”frid” här!

2:17

”Fred” i stället för ”frid” igen.

2:21

”Genom honom hålls hela byggnaden ihop” sägs det i B2000

”I honom fogas hela byggnaden samman” vore den korrekta översättningen – grekiskan har pågående form, och anger därmed ett icke avslutat skeende.

Det är inte så att Kristi församling är färdigbyggd, och nu ska den bara hållas samman, så att den inte rasar ihop! Här ger B2000 en felaktig bild av verkligheten.

Grunden är färdiglagd, men byggandet fortsätter till dess Jesus kommer tillbaka! Nya levande stenar som ska fogas in i byggnaden tillkommer i en takt av över hundratusen per dag i världen…

Kapitel 3

3:7

Här har B2000 presens ”som Gud ger mig”, medan övriga översättningar har perfekt ”Gud har gett mig”, eller också ”som gavs mig”.

Vad är då skillnaden?

Först av allt ska man inte gå och ändra tidsformer efter eget huvud när man översätter Bibeln.

Sedan säger detta också något om en nådegåvas natur: den ges, och sedan har mottagaren den. Sin kallelse och sina nådegåvor kan Gud inte ångra!

Gud ger kontinueligt nåd och välsignelse genom den fungerande gåvan, så ifråga om det är det korrekt att använda presens, men ifråga om gåvan som sådan blir det fel.

3:10

B2000 talar om ”kyrkan”. Grundtexten talar om ”församlingen”.

Se min kommentar till 1:22

3:11

Det här är inte ens översättning, det är en parafrasering.

”Detta var den avsikt med världen som han förverkligade i och med Kristus Jesus, vår herre.”

I grekiskan nämns inte världen överhuvudtaget.

Inte i någon av de översättningar jag jämför med heller.

”Detta var det eviga beslut som Han utförde i Kristus Jesus, vår Herre”.

Så låter versen i Folkbibeln, och övriga översättningar instämmer.

Läser man sammanhanget står det klart att Guds avsikt med Jesus och frälsningen var att göra sin mångfaldiga visdom uppenbar för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen.

B2000 vill ha det till att Guds avsikt med världen var att göra sin visdom uppenbar….

3:12

”Genom honom” säger B2000

”I honom” står det i verkligheten.

Det här med nödvändigheten av att vara i Kristus för att ha tillgång till frälsningen och dess följder är något som framhävs med allt eftertryck i Nya Testamentet.

Varför gå och ändra på översättningen så att i:et försvinner??

3:16

Den ständiga nedgraderingen av Guds Ande till en ”ande” med litet A är inte så litet irriterande – och inte så litet giftig heller. Det är litet Jehovas vittne-stuk över det här. Anden blir reducerad till något annat än den tredje personen i Gud.

3:17

Innebörden i versen förändras rätt ordentligt i B2000.

”Så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom.”

Men det Paulus i verkligheten ordagrant ber om är ”att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan, blivna rotade och grundade i kärleken”.

Bibelkommissionen tycks ha tappat bort det faktum att det här är en bön, och har omskrivit det till en uppmaning.

Aposteln ber till Gud att Han ska göra så att Kristus genom tron bor i våra hjärtan och vi blir rotade och grundade i Hans kärlek, Bibel 2000 kommenderar oss att se till så att vi blir fasta och stadigt rotade….

Det är skillnad!

3:21

De utbytta orden igen.

”I” har blivit ”genom” och där det skulle stå ”församlingen”, där står det ”kyrkan” i B2000.

Kapitel 4

4:3

Här har Bibelkommissionen valt att översätta så här:

”Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten”.

Den gängse översättningen av versen ifråga är dock annnorlunda:

”Sträva efter att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande…”

I det förra fallet blir innebörden att det är friden, som ska bevaras, om den andliga enheten ska kunna bevaras.

I det senare fallet blir innebörden däremot att det finns några grundläggande saker de kristna under alla omständigheter har gemensamt, och genom att hålla fast vid dessa ”fridens band” kan den andliga enheten bevaras.

B2000-översättningen för tanken till den ”frid till varje pris”-filosofi som har visat sig så förödande för den kristna församlingen. Ibland måste man nämligen ta strid, som t ex när Kristi verk och person ifrågasätts och förnekas! Annars kan inte den sanna friden bevaras.

4:9

Här talar B2000 om ”underjorden”, men i grekiskan nämns inte Hades, där talas bara om ”jordens nedre regioner”.

När Jesus ”steg upp i höjden”, for upp till himlen, då skedde inte avfärden från underjorden, och därför är det mindre troligt att det skulle vara rätt att tala om någon underjord i det här sammanhanget.

Jesus steg ner från himlen hit till jordens lägre regioner, och sedan for han upp igen härifrån när hans verk var fullbordat.

4:11

B2000 ”Så gjorde han några till apostlar…”

Men det är inte vad som står i texten! Där står att han gav några till apostlar…

Den här versen syfter tillbaka på det som sägs i v 8, att Herren gav människor gåvor, och det ska lära oss att se de tjänare Gud ger till sin församling som ledarskap just som gåvor från Gud! Gör vi inte det, då kommer vi att bli mer benägna att kritisera dem och vara upproriska mot dem, än att tacka Gud för rätta herdar och lärare och underordna oss dem!

B2000-texten tar bort hela gåvoperspektivet, och det är illa!

4:12

Här blir det då fråga om vad dessa gåvor är givna att utföra i Guds församling.

Bibel 2000 är av den åsikten att de ska utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp genom att göra de heliga mer fullkomliga.

Folkbibeln menar att de ska utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.

Det här är en avsevärd skillnad!

I B2000-versionen har man åstadkommit en text till försvar för den nuvarande indelning i producenter och konsumenter, som i långa tider har passiverat och mer eller mindre omyndigförklarat typ 90% av de troende.

I FB:s version skönjer man bilden av en församlingskropp där alla lemmar är tänkta att få hjälp att hitta sin plats och sin funktion i Kroppen!

Då blir frågan den, vilken version är rätt översatt?

En ordagrann översättning från grekiskan låter ungefär så här: ”för fullkomnandet av de heliga till utförande av tjänst, till byggande av kroppen Kristi”.

De fem ledartjänsterna ska alltså fullkomna de andra lemmarna i Kroppen, så att de kan börja göra sitt jobb, att uppbygga Kristi kropp!

Det är också vad övriga översättare har kommit fram till:

New International: ”to prepare God´s people for the works of service…”

King James: ”for the perfecting of the saints for the work of ministry…”

KR1938: ”tehdäkseen pyhät täysin valmiiksi palveluksen työhön…”

4:29

B2000: ”Öppna inte munnen för ofruktbart prat”

Något förvånad konstaterar jag att inte en enda av de översättningar jag har tillgänglig har översatt det här stället ordagrant.

Det talas om ”rietas puhe”, ”oanständigt tal”, ”unwholesam talk”, ”ohöviskt tal”, och så vidare. New American Standard Bible har dock en not där den ordagranna betydelsen anges: ”ruttet tal”.

Det grekiska ordet som översatts på dessa olika vis är ”saprós”, bildat från ”sépo”, som betyder just förmultna eller ruttna.

Intressant i sammanhanget är att samma ord används i Matt 7:17-18, när Jesus säger att ett dåligt träd bär dålig frukt!

Den här versen i Efesierbrevet är alltså inte bara en varning för ”ofruktbart” prat, det är en varning för ruttet tal som ger dålig frukt!

Det händer något i den människa, som ägnar sig åt oanständigt tal och berättar slippriga vitsar! Där kommer inte bara noll frukt, det går på minus, det blir förruttnelse!

B2000-översättningen är tam, lam och urvattnad.

4:30

Här talar B2000 om ”Guds heliga ande”.

Endel språk ger inte möjlighet att skilja på femininum och maskulinum med olika ändelser, och finskan har inte ens olika ord för ”hon” och ”han”. Svenskan är ett av de språk som ger distinkta skillnader ifråga om det här, slutbokstaven ”e” anger maskulinum och ”a” femininum. Så är fallet också i t ex italienskan, där den Helige Ande heter ”il Spirito Santo”, och kanppast nån skulle komma på idén att börja tala om ”la Spirita Santa” – det ska vara ett ställe där avfallet gått så långt som i Norden innan såna galenskaper poppar upp…

Men, det är fullständigt klart att Jesus talar om den Helige Ande som ”han”, och att då i en bibelöversättning ändra på ändelserna, så att det blir öppet att tänka sig att Anden är en ”hon”, det är fullständigt oförsvarligt. Dessutom är det snudd på hädelse!

Kapitel 5

5:5

I Bibel 2000 sägs det att ingen kan ”få del” i Kristi Rike om han är ”självisk”.

I verkligheten står det att ingen otuktig, oren eller girig ska få ärva Kristi och Guds Rike.

Det är alltså girigheten, begäret efter pengar och egendom, som är avgudadyrkan, det är den, som tillsammans med orenheten och otukten hindrar människan från att ärva Guds Rike.

”Självisk” är inte lika tydligt inriktat på just mammonsdyrkan som ”girig”!

Uttrycket ”ärva” är också viktigt i sammanhanget – det är pga Kristi död som vi ärver, inte bara ”får del”!

Nämnas kan också att svenska översättningar allmänt använder ordet ”otukt” här, när man översätter grekiskans ”pórnos”. Så också B2000. Eftersom ”otukt” är ett gammalsvenskt ord, som inte längre används i vanligt talspråk, kanske det vore skäl att hitta ett uttryck som vore mer begripligt för t ex dagens ungdom?

New International talar om ”immoral”, King James om ”whoremonger”. Åkesson drar till med ”horkarl”, vilket var ett bra ord för hundra år sedan, när han gjorde sin översättning.

Finska bibeln talar om ”haureellinen”.

Kanske ”ingen som lever i sexuell synd” vore en möjlig och begriplig översättning?

Fast i dagens samhälle skulle det väl upplevas som ett hårt tal…

5:9

B2000: ”Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning – och tänk på vad Herren vill.”

Ordagrant från grekiskan: ”Som barn ljusets vandra ni, för frukten ljusets är i all godhet och rättfärdighet och sanning, prövande vad är välbehagligt för Herren.”

Folkbibeln: ”Vandra som ljusets barn, ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter, och pröva vad som är Herren kärt!”

I B2000-texten blir det inte klart att ljusets frukt är just godhet, rättfärdighet och sanning. Man får mer intrycket att först ska det finnas godhet, rättfärdighet och sanning, och sedan kan ljuset börja bära frukt, vad den nu sedan består i.

Uppmaningen att pröva vad som kan tänkas vara gott inför Gud har helt försvunnit i B2000!

Istället kommer en uppmaning att ”tänka” på vad Herren vill.

Svagt och urvattnat!

5:16

I B2000 uppmanas vi att ta väl vara på ”den tid som är kvar”.

Folkbibeln: ”Ta väl vara på varje tillfälle”

New International: ”making the most of every opportunity”

Finska 1938: ”ottakaa vaari oikeasta hetkestä”

Grekiskan talar om att vi ska ”köpa” eller ”återlösa” tiden, vilket förvisso kan förefalla vara ett dunkelt tal, men om man förstår det på enklaste sättet blir detta en uppmaning till människor som är köpta med Jesu blod att de också ska låta sin tid vara återlöst – köpt till att ägnas åt det som hör Herren till, köpt till att användas till att vandra i de gärningar Gud har berett.

Ser man det så blir de översättningar som talar om att ta vara på tillfällena helt bra, då får det Paulus säger här syfta tillbaka på det han säger i andra kapitlet om vandring i beredda gärningar.

(Att ta det på enklaste sättet är f ö vad Paulus uppmanar till, när han i 2 Kor 1 säger att i det han skriver inte finns något annat än det adressaterna kan läsa och också förstå. Inga mellan raderna-budskap och inga dolda meningar alltså!)

5:19

B2000 uppmanar oss att sjunga och spela för Herren ”av hela ert hjärta”.

Övriga översättningar säger dock att vi ska göra detta ”i våra hjärtan”, därmed indikerande att lovsång inte alltid behöver vara högljudd, eller ens hörbar för andra människor…

Grekiskan säger att vi ska sjunga ”med våra hjärtan”, och huvudsaken är ju att hjärtat är med!

5:22

B2000 talar om ”kvinnor”, men i verkligheten står det nog ”hustrur”.

5:23

B2000 talar om ”kyrkan”, men i verkligheten talas det om ”församlingen”.

5:24

B2000 talar fortsättningsvis om ”kvinnor”, men det ska fotsättningsvis vara ”hustrur”.

5:26

Här talar då B2000 om ”dopordet”.

”för att helga den genom reningsbadet i vatten och genom dopordet”

Ett praktexempel (till) på hur man fullständigt hänsynslöst kan låta sin teologi färga en bibelöversättning. Det här är förstås konstruerat som försvar för barndopsteologin. Någon annan anledning kan knappast finnas till att man skriver något i den översatta texten, som inte finns i grundtexten. Där talas nämligen inte om några ”dopord”.

Ordagrant från grekiskan: ”så att den han skulle helga rening genom tvättning vattnets i ordet”.

Åkeson, som har vinnlagt sig mer än de flesta om att få en så ordagrann översättning som möjligt, också på bekostnad av god svenska, har översatt så här:

”på det han skulle helga henne efter att ha renat henne i vattnets bad i ord”

Något speciellt ”dopord” talar texten alltså inte om. Det finns ingen magisk formel att läsa upp, och sedan är allt som det ska.

Jesus talar för övrigt också till sina lärjungar om rening i ord – ”ni är redan nu rena genom det Ord jag har talat till er”.

5:27

B2000: ”han ville själv låta kyrkan träda fram till sig”

Det låter litet som ett audienstillfälle! ”Kungen ger nådig tillåtelse, du får träda fram här”…

Men i verkligheten står det att Han ville ställa fram församlingen inför sig.

Han, som den som gör allt, vi som mottagande part av allt det Han gör. Det är den bild den här texten i verkligheten förmedlar!

Vi kan inte ens ”träda fram” av oss själva, det är Han, som ställer fram oss inför sig!

5:30

B2000 talar om att vi är ”delarna”.

Men Guds Ord säger att vi är lemmarna!

Delar kan man vara i vilket maskineri som helst, men lemmar, det är man i en kropp!

Kapitel 6

6:1

B2000: ”Ni barn, lyd era föräldrar i allt, för det är er skyldighet”.

Grundtexten talar inte om några ”skyldigheter”. Där står det att att barnen ska lyda sina föräldrar, för detta är rätt!

Vilket i Guds Rike alltid är motivet för att göra något! Vi tror på saker för att de är sanna, inte av någon annan orsak, och vi gör saker för att det är rätt, inte av någon annan orsak.

Ersätter man ”rätt” med ”skyldighet”, då tappar man bort den dimensionen, och slår istället in på en väg där man kan få folk att göra vad lögn och orätt som helst, bara man lyckas övertyga dem om att det är deras skyldighet att göra det…

6:4

B2000 har här valt att göra en något förkortad version.

”Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och vägled dem efter Herrens vilja”.

Originalversionen låter så här: ”Ni fäder, reta inte upp era barn till vrede, utan uppfostra dem i Herrens disciplin och tillrättavisning”.

Eller som det står i de äldre översättningarna, ”Herrens tukt och förmaning”.

För att kunna fostra någon ”efter Herrens vilja” behövs först av allt att fostraren själv är i Herrens vilja.

När den här texten är rätt översatt har man med båda innebörderna på en gång, både att den som fostrar själv ska vara i Herrens tukt och förmaning, och att den som blir fostrad ska fostras i / in i Herrens tukt och förmaning.

Bara den som själv står under lydnad har det viktigaste redskapet av alla att fostra andra till samma sak – alltså det egna exemplet.

De här nyanserna försvinner i B2000, mycket pga att man igen en gång har valt att omskriva ”i” till något annat.

6:7

B2000: ”Tjäna villigt och glatt, det gäller ju Herren och inte människor.”

Men det är inte vad som står i texten! Där står att ”tjänarna ska tjäna villigt, som åt Herren / som om gällde det Herren, och inte människor”!

Vi ska alltså göra våra jordiska arbeten, sköta våra jordiska jobb som om jobbade vi åt Herren, och inte åt vår arbetsgivare. Den innebörden blir inte så värst klar i B2000-texten.

6:10

B2000: ”Hämta nu styrka hos herren, av hans oerhörda kraft.

Samma obegripliga aversion mot ”i” fortsätter.

I grundtexten, och i andra översättningar, står det at vi ska bli starka i Herren och i Hans väldiga kraft!

Och det är skillnad! Den som vill bli stark i Herren, han får så lov att också vara i Herren!

Skilda från Honom kan vi ingenting göra!

Bibelkommissionen tycks föreställa sig att vi kan komma med vår lilla hink och få påfyllning då och då, och i övrigt vandra omkring på våra egna vägar… i och för sig en vanföreställning de delar med stora delar av kristenheten, men de hade ju inte behövt ändra på bibeltexten för den sakens skull!

Och nog irriterar det att Bibel 2000 inte ens kan visa Herren den respekten att de skulle skriva med stort H.

6:11

”Ta på er Guds rustning” står det i B2000.

”Ta på er hela Guds vapenrustning” står det i övriga översättningar, och i grekiskan talas det om ”helrustning” i ett ord.

Bibel 2000 utelämnar alltså ”hela”, vilket är mycket illa. Ska en rustning göra avsedd nytta, alltså skydda sin bärare, då duger det inte att lämna bort någon del! Vilket den ursprungliga ordalydelsen påpekar.

6:13

”Hela” är återigen utelämnat i B2000-texten.

6:15

Här har B2000 valt att parafrasera texten på ett sätt som mer speglar vad de själva vill ha den att betyda än vad som faktiskt står där.

”sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred”.

”skoende era fötter med fridens evangeliums beredvillighet”, står det i grekiskan.

Det gäller alltså att ha en beredskap att vandra på fridens väg, om jag får komma med en egen parafrasering.

Då är det inte bara fråga om att gå ut och proklamera för andra, utan först av allt fråga om att själv välja att leva i frid med sina medmänniskor – förlåta sina fiender och be för dem som förföljer en, t ex.

B2000-texten får mig att minnas mannnen som satsade all sin tid på fredsarbete. När hans hustru ville få honom att också ägna något av sin tid åt familjen svarade han: ”Jag kan nog ta litet strid här hemma, bara jag kan göra något för freden!”

Så går det när man bara vill ”gå ut med budskapet”, men inte vill leva i det själv…

Det ar det här med frid och fred, som jag var litet inne på i kommentaren till 2:14

Guds frid är så mycket mer än jordiskt fredsarbete!

6:16

B2000 uppmanar oss att ”hålla trons sköld framför oss”.

I verkligheten uppmanas vi att ta, eller ta upp, trons sköld!

Allt i rätt ordning. Man måste ju ta upp den innan man kan använda den!

B2000-översättarna tycks självklart utgå från att alla redan har trosskölden, vilket nog är att ta mer än genaste vägen!

6:18

B2000 : ”…och be i er ande varje stund”

Återigen en ”förklarande” översättning, som går rakt åt skogen.

Något ”er” finns nämligen inte i grundtexten. Där står det att vi ska ”be i ande”, ett uttryck som naturligtvis går tillbaka på Jesu ord om att Fadern vill ha tillbedjare som tillber i ande och sanning! Och det gör ingen utan den helige Andes hjälp och närvaro!

Det här har övriga bibelöversättningsteam tagit fasta på, och översatt Anden med stor bokstav för att ange att detta inte handlar om något människan ska prestera på egen andlig hand.

Tyvärr är det just detta felaktiga prestationskrav som B2000 förmedlar med sin version.

Till råga på allt lägger de till en uppmaning om att ”aldrig tröttna” i bönen för alla de heliga.

Orden ”aldrig” och ”tröttna” finns inte heller i grundtexten här. Där talas det bara om att vara ”uthållig”.

6:24

”Nåd åt alla som älskar vår herre Jesus Kristus i hans oförgänglighet”. Så lyder B2000:s sluthälsning i Efesierbrevet.

Något ”hans” finns dock inte i grekiskan, och vill man ha en begriplig och korrekt översättning av den här hälsningen blir det något i den här stilen: ”Nåd åt alla som älskar vår Herre Jesus Kristus uppriktigt”.

Efesierbrevet är den första nytestamentliga text i B2000, som jag har gått noggrant igenom, i övrigt har jag bara skummat genom B2000-NT:et utan att direkt jämföra det med andra översättningar.

Jag har levt i den tron att NT i B2000 skulle vara mycket bättre och mer korrekt översatt än den katastrofala GT-översättningen, och till en del är det väl så, grekiskan är ett mer exakt språk än hebreiskan, och ger således inte utrymme att ta ut svängarna lika mycket i översättningsarbetet.

Däremot förefaller Bibel 2000-NT ha betydligt mer parafraseringar, alltså ställen där översättarna frångått grundtexten för att istället försöka med egna ord återge vad de har uppfattat att den vill säga, än jag riktigt hade varit medveten om.

Så inte kan jag med gott samvete rekommendera detta heller, inte när det finns bättre svenska översättningar med lika modernt språk att tillgå!

PSALM 31

31:6

B2000: ”Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud”

1917: ”I din hand befaller jag min ande, du förlossar mig, Herre, du trofaste Gud”
FB: ”I din hand överlämnar jag min ande. Du har friköpt mig, Herre, du trofaste Gud”
KJ: ”For into your hand I commit my spirit, you have redeemed me, O Lord God of truth”
NIV: ”Into your hands I commit my spirit. Redeem me, o Lord, the God of truth”

Strax innan Jesus ger upp andan på korset citerar han den här versen i Psaltaren när han säger: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande” (Luk 23:46) Och i Lukasevangeliet har B2000 nog minsann en korrekt översättning. Men inte här i Psaltaren. I och med att man utelämnat ”ande” är det genast mycket svårare att se att den här texten handlar om Jesus! Och eftersom det hebreiska ordet för ande, ”ruach” finns i grundtexten har BK absolut ingen ursäkt för att göra på det här sättet. Det är ren förfalskning och inget annat.

Om man räknar samman saldot från Moseböckerna och de trettio första psalmerna är det här den tjugofemte förvanskade Messiasprofetian hittills!
HUR HAR DETTA FÅTT PASSERA? HAR INTE DE KYRKLIGA HERRAR OCH DIGNITÄRER SOM GODKÄNT B2000 SOM NY OFFICIELL ÖVERSÄTTNING ÖVERHUVUDTAGET LÄST DEN???

31:7

B2000: ”Du hatar dem som dyrkar falska gudar”

I alla min andra biblar sägs det dock så här: ”Jag hatar dem…”

Det är naturligtvis sant, att Gud hatar avgudadyrkan. Men det är inte det den här texten säger! Här gör psalmisten gemensam sak med Herren och uttrycker sitt eget kraftiga avståndstagande! Och det förväntas en Kristi lärjunge göra.

Det goda exempel psalmen var tänkt att förmedla försvinner totalt när BK i sitt övermod byter pronomen som det passar dem.

31:11

B2000: ”I nöden sviker mig kraften”

FB, 1917: ”Min kraft är bruten genom min missgärning”
KJ: ”My strength fails because of my iniquity”

Jaha? Är det nöden eller missgärningen som är orsak till de svikande krafterna?

I hebreiskan talas om ”avon”. Och det betyder missgärning, inte nöd!
Den moderna ”teologins” inställning till synden påminner mig om Muminpappans inställning till förgasaren på hans utombordare: ”Den slänger vi bort, det är ju ändå alltid den som krånglar”.
Men missgärningen kan inte åtgärdas med översättningstrolleri. Den ska nämnas vid namn, bekännas och överges.

PSALM 32

32:1

B2000: ”Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut. Lycklig den vars skuld har avskrivits av Herren, och vars sinne är utan svek.”

FB: ”Salig är den som fått sin överträdelse förlåten och sin synd övertäckt. Salig är den människa som Herren inte tillräknar synd, och som i sin ande är utan svek.”
1917: ”Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa som Herren inte tillräknar någon missgärning, och i vilkens ande inte är något svek”.
KJ: ”Blessed is he whose transgression is forgiven, whose sin is covered. Blessed is the man to whom the Lord does not impute iniquity and in whose spirit is no guile”.

Och här har jag en hel del att invända mot B2000-versionen!

Vi börjar med synden.
1917 och KJ är mest nyanserade här. De använder tre olika uttryck,
”överträdelse/transgression”, ”synd/sin”, och ”missgärning/iniquity”.
De motsvarande orden i hebreiskan är ”pesha”, ”chataah”, och ”avon”.

”Pesha” är bildat från ordet för ”avfall”, och här tycks finnas en nyans av en slags beredskap att avfalla och att synda, lika väl som det handlar om den fullbordade handlingen.

”Chataah”, eller ”chattah”, betecknar mer synd som isolerade handlingar – man syndar visserligen då och då och kanske till och med rätt ofta, men man är fortfarande medveten om att det man gör är fel, och beredd att erkänna att så är fallet.

”Avon” står för den rena orättfärdigheten, det öppna upproret, där synden satts i system och avfallet blivit livsstil, och båda delarna – långtifrån att erkännas vara fel på något sätt – försvaras med näbbar och klor av utövarna.

Det är alltså fråga om en stigande skala, (eller kanske man borde säga sjunkande, det bär ju utför!) och den kommer fram rätt väl i 1917! I B2000-versionen finns inte de här nyanserna alls med.
Det är min första invändning.

B2000 talar också om att synden ”har plånats ut”.
De andra översättningarna talar om ”överskyld”, ”övertäckt”, ”covered”. Vilket känns betydligt bättre. Synden utplånades den dag Jesus dog.

Fram till dess innebar förlåtelsen att den var ”övertäckt” i väntan på den slutliga utplåningen. Och det är viktigt att, om så behövs, med en fullständigt monoman envishet framhålla, att det är bara genom Jesu försoningsverk som synd kan utplånas!
Det var min andra invändning.

Inte kan man heller som BK gå och säga att Gud ”avskriver” synder. Det gör han nämligen aldrig! Herren kommer inte och klappar dig och mig på huvudet och säger: ”Jaja, det var ju inte så bra det där, men gör inte om det så glömmer vi det här”. Och talar vi om ”avskrivning” blir det den bilden som förmedlas!
Gud ger oss två slutliga möjligheter vad det gäller synden: Att vi lämnar över den till Jesus och låter honom förinta den, eller att vi på den yttersta dagen får gå i fördärvet tillsammans med den. Några ”avskrivningar” lär inte bli aktuella.

För övrigt har BK översatt helt upp åt väggarna när de översätter ”chataah” med ”skuld”. Skuld på hebreiska är ”ashmah”. Men ska man utlova avskrivning passar ju skuld bättre in i språket än synd… och språkdräkten tycks i många fall vara viktigare än korrekt översättning i Bibel 2000.
Det var min tredje invändning.

I slutet på vers två har B2000 ordalydelsen ”vars sinne är utan svek”.
Som vanligt har BK:s tydligen tämligen sekulariserade mänskosyn lyst genom. Istället för ”ande” har man skrivit ”sinne”. Det gör man på många ställen i Psaltaren. (Vid en snabb genomgång hittade jag elva sådana ställen!)

Människan är enligt Bibeln en treenig varelse, skapade till Guds avbild som vi är. Vi är kropp, själ och ande.

Men Bibelkommissionens lärde tycks bara erkänna kropp och själ, eftersom mänskoanden inte ryms med i deras text.

Vad det har för inverkan på själavård och förkunnelse när människans andliga dimension glöms bort/förnekas är inte svårt att föreställa sig. Och om inte den officiella bibelöversättningen ens skriver ut ordet ”ande”, då kommer detta med all säkerhet att småningom avspegla sig litet varstans i församlingsarbetet!
Det är Muminpappans utombordare igen. Det vi inte begriper oss på, och som verkar krångligt, och värst av allt, ovetenskapligt!, det slänger vi bort…
Och det var min sista invändning mot dessa två B2000-verser.

32:4

B2000: ”Jag blev som en åker i sommarens torka”

1917: ”Min livssaft förtorkades som av sommarhetta”
KJ: ”My vitality was turned into the drought of summer”

Parafraseringen i B2000, ”åkern i sommarens torka” är en väldigt levande bild för en landsbo, men fungerar den i storstaden?
Den ordagranna översättningen fungerar i alla miljöer. Alla kan tänka sig in i/ känna igen sig i orden om hur ens livskraft/vitalitet torkar bort.

32:6

B2000: ”Därför ber dina trogna till dig i nödens tid”

1917: ”Därför skola alla fromma be till dig på den tid då du är att finna”
FB: ”Därför ska alla fromma be till dig medan du är att finna”
KJ: ”For this cause everyone who is godly shall pray to You in a time when you may be found”
NIV: ”Therefore let everyone who is godly pray to you while you may be found”

Alla översättare är överens om att man ska be till Gud medan han är att finna – alla utom Bibelkommissionen.

Den här texten vittnar om att Gud inte alltid snällt står och välsignar oss, vad vi än hittar på! Det finns sådana tider då Han låter sig finnas av oss, och det finns såna tider då ”himlen är av järn och jorden av koppar” (3 Mos 26:19)
Och sådana tider kommer, om vi inte söker Herren medan det går bra för oss, utan i stället missbrukar Hans nåd till lösaktighet!

Och det var ju just det David hade begått misstaget att göra!
Och nu, när han äntligen kommit till omvändelse, försöker han varna oss andra för att begå samma misstag! Han säger att den som vill vara vänd till Herren ska hålla kontakten med Honom, inte först synda och sen gå och gömma sig, som han, David, hade gjort!

B2000-texten ger, som jag uppfattar den, rakt motsatt budskap. ”Synda på ni bara, ni som kallar er Guds folk, och skulle det nu gå så att ni hamnar i besvärligheter så kan ni ju alltid som sista utväg be till Gud, han står nog där på tå för att hjälpa er…”

32:9

B2000: ”Var inte som en häst eller mula utan förstånd – med tygel och betsel måste de tämjas”

KJ, FB och NIV säger samtliga med små variationer:
”Var inte som en häst eller mula utan förstånd, som måste tämjas med betsel och töm för att de ska komma till dig”

Här har B2000 helt enkelt lämnat bort sista delen av versen: ”för att de ska komma till dig”. Och då försvinner ju hela innebörden också!

Här vill Gud säga till oss, att Han vill att vi ska komma till Honom, och att vi ska komma frivilligt! Han vill inte bli tvungen att göra med oss mänskor som Han gjorde med David! Han vill inte att vi ska vara så envist obotfärdiga att Han måste låta sin hand vara tung över oss innan vi äntligen kommer till Honom och omvänder oss!

Men gör man som BK och lämnar bort sista delen av versen, då blir nog det beskedet väldigt mycket på hälft!

PSALM 34

34:6

B2000: ”Se mot honom och stråla av glädje, sänk inte blicken i skam”

1917, FB: ”De som skådar upp till Honom strålar av fröjd, deras ansikten behöver inte rodna av blygsel”
KJ: ”They looked at Him and were radiant, and their faces were not ashamed”
NIV: ”Those who look to Him are radiant, and their faces are never covered with shame”

Här har alltså BK producerat en uppmaning, medan de andra har ett konstaterande. Och det är skillnad på en uppmaning och ett konstaterande!

Om någon säger till dig: ”Se till att skaffa dig en miljon på banken” är det onekligen något helt annat än om någon säger: ”Du har en miljon på banken”. Att få besked om att den som ser upp till Jesus inte nånsin behöver hänga sitt huvud i skuld och skam är ett betydligt mer värdefullt besked än så, tydligen så värdefullt att det finns krafter som inte vill att vi ska få det!

34:20-21

Här har B2000 då äntligen en Messiasprofetia som är tämligen korrekt översatt! Visserligen finns där en liten omskrivning, ”mycket ont” istället för ”många lidanden”, men det här är klart godkänt! Undantaget som bekräftar regeln…

PSALM 35

35:1

B2000: ”Herre, kämpa mot dem som kämpar mot mig”

FB; 1917 ”Herre, gå till rätta med dem som går till rätta med mig”

I den hebreiska texten används ordet ”rib”, med huvudbetydelsen ”gå till rätta”. Det David här gör är att han överlämnar sin sak åt Gud, som är en rättvis domare. Vilket är exakt vad den kristne uppmanas att göra i Rom 12.
Använder man uttrycket ”gå till rätta med” blir intrycket att det är rätten och rättfärdigheten som eftersträvas, skriver man ”kämpa mot” blir nog innebörden en annan.

Så varför inte översätta som det står, istället för att hålla på med dessa evinnerliga parafraseringar??

35:18

Se kommentaren till 26:12

35:27

B2000: ”låt dem ständigt säga: Herren är stor, han unnar sin tjänare välgång”

Vad i fridens dar är detta för en muslimsk trosbekännelse mitt i Bibeln?? ”Allah akbar”, säger muhammedanen. Det betyder ”Gud är stor”!
Här har nog Bibelkommissionen fastnat riktigt med foten i klaveret!

Mina andra biblar säger ”lovad vare Herren”, ”let the Lord be exalted”, let the Lord be magnified”, ”ylistetty olkoon Herra”.

Det hebreiska ordet här är ”gadal” med grundbetydelsen ”göra stor”, och den vi uppmanas att göra stor är ”Jahwe” – förbundets Herre.

Skulle man översätta texten riktigt ordagrant bleve det alltså en sådan här uppmaning: ”Gör förbundets Herre stor!” Men det är ju kanske inte världens bästa svenska, så ”lovad vare Herren” är helt OK. Herren blir ju större för oss så där rent subjektivt när vi prisar Honom!

Varför BK skriver: ”Herren är stor”, det begriper inte jag. Kanske det är meningen att vi ska bli smygtillvanda med litet islamiska tongångar?
Det här återkommer f ö i ps 70:5, och där är det riktigt ordentligt muslimskt i B2000: ”Gud är stor”.

Övriga översättningar har där samma ”lovad vare”-översättning som här i psalm 35: ”lovad vare Gud/let God be exalted”.

PSALM 37

I v2 säger B2000 så här om de onda: ”de torkar snabbt som gräset”, och i v9 ”De som gör det onda ska drivas bort”, och i v34 ”när de gudlösa drivs bort…”
Verkligheten är mer rakt på sak: ”De onda klipps av” och ”de som gör det onda ska utrotas”, samt ”hur de ogudaktiga utrotas”.

I v 9, 11, 22, 29, 34 talas om att ”äga” landet. Men det borde vara ”ärva”. Vilka huvudlösheter det kan bli av att, som BK gör, översätta alla ställen där det talas om att ”ärva landet” med ”äga landet” har jag redan påpekat i samband med genomgången av Moseböckerna.
(4 Mos 26:53, 5 Mos 4:38, 5 Mos 18:2)

Och i v28 har man helt sonika lämnat en rad oöversatt!
B2000: ”Ty Herren älskar det rätta och överger inte sina trogna. Men syndarna skall förgöras för alltid…”

FB, 1917: ”Ty Herren älskar det rätta, Han överger inte sina fromma.
För evigt blir de bevarade, men de ogudaktigas efterkommande ska bli utrotade…”
KJ och NIV har samma ordalydelse.

I B2000 har alltså löftet om att Herrens egna ska ”bli för evigt bevarade” utelämnats. Utan förklaring, utan att ge den minsta vink om att något lämnats bort.
Och sånt här ska kallas översättning.

PSALM 40

40:3

B2000: ”Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga”

FB, 1917: ”Han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta”
KJ: He set my feet upon a rock and established my steps”

En klippa är ännu fastare än fast mark, så varför ändra på det? I hebreiskan används ”sela”, och det är nog rena urberget, det.
Att ens steg blir fasta är något annat än att de blir trygga. Att gå med fasta steg är att vara rakryggad och fast i sin mening, och inte vända kappan efter vinden. Att gå med trygga steg är att vara beskyddad från besvärligheter och otrygghetsfaktorer.

Jag tror att båda nyanserna ska finnas med här, men den som går med fasta steg har väl i allmänhet också en inre trygghet som gör att han vågar? Det är liksom underförstått….
Därför är ”fasta steg” en bättre översättning.

40:7-8

B2000: ”därför säger jag: Jag är här. I bokrullen står vad jag skall göra.”

FB: ”Därför säger jag: Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig”
KJ: ”Then I said: Behold, I come, in the scroll of the Book it is written of me”
NIV: ”Then I said: Here I am, I have come, it is written about me in the scroll”

Här hänger ett tillägg från 1917 med i B2000, ett tillägg som inte har stöd i grundtexten och borde ha rensats bort. Det är nämligen ett dimbildande tillägg! ”Vad jag ska göra” har inte i texten att göra!
Använder man B2000-formuleringen blir den här texten tillämpbar på alla mänskor! Det som står i Guds lag om hur vi ska leva och vad vi ska göra/hur vi ska handla gäller alla!

Det blir något helt annat om man översätter så som de andra har gjort: ”det står skrivet om mig i bokrullen”! Då börjar texten handla om någon som bokrullen har sagt något om – förutsagt något om! Och då blir detta en Messiasprofetia, en utsaga om Honom som kom för att göra det som slaktoffren och brännoffren som omtalas i v7 inte kunde göra!

Det här var då den tjugosjätte förvanskade messiasprofetian…

40:12

Här har B2000 ett konstaterande: ”Du Herre håller inte tillbaka din barmhärtighet mot mig, din godhet och trohet ska alltid bevara mig”

I mina andra biblar är den här versen en bön, med undantag för 1917 där halva versen är konstaterande och andra halvan bön, vilket inte förefaller särskilt konsekvent…

Så här låter versen i FB, KJ och NIV har samma översättning:
”Du, Herre, må ej ta din barmhärtighet ifrån mig, må din nåd och din sanning alltid bevara mig.”
Och ser man på följande vers är det nog den enda vettiga översättningen! ”Ty lidanden omger mig, fler än jag kan räkna…”

Det här sambandet mellan v12 och v13 har B2000 slingrat sig ur genom att helt enkelt ta nytt stycke efter v12 och lämna en rad tom! Då ser det ju ut som om det är något nytt som börjar med v13….
Och det är ju ett användbart knep för att få folk att läsa som man vill att de ska läsa!

40:17

Och här har man då fått in ett ”Allah akbar” igen i B2000.
Se komm. till 35:27.

PSALM 41

41:10

B2000: ”Också min vän som jag litade på, och som delade mitt bröd, han trampar på mig”

1917, KJ, NIV och FB är överens om att det ska vara så här:
”han som åt mitt bröd lyfter sin häl mot mig/har lyft sin häl mot mig”

Det här är ett ställe som det hänvisas till på två ställen i Nya Testamentet, så det tycks vara något centralt viktigt som sägs här!
I Joh 13:18 säger Jesus att Judas med sitt förräderi uppfyller det som förutsägs i Psalm 41, och när Han citerar psalmen säger Han: ”Den som åt mitt bröd lyfte sin häl mot mig”.
Att lyfta hälen mot någon är ett uttryck för förakt i Mellanöstern! Än i dag ska man akta sig för att sätta sig så att man visar fotsulan åt en arab!

I hebreiskan används ”akeb” = ”häl” i den här versen.
”Trampa” är ”darak” på hebreiska. Något trampande finns inte omtalat i den här texten.

Så bibelkommissionärerna har i sin iver att fördunkla profetiorna och bryta länkarna mellan GT och NT återigen valt att inte översätta grundtexten, utan istället skriva in något annat i sin bibel, detta trots att vi har ett besked från Jesu egen mun hur det ska vara.
Det är hårt att tvingas ta till ordet ”förfalskning”, men vad kan man annat kalla det?
Det här var den tjugosjunde…

PSALM 44

44:23

B2000: ”Det är din skuld att vi ständigt dödas, att vi räknas som slaktfår”

FB, 1917, NIV, KJ och F1938 är alla överens om att det är ”för din skull”, ”for your sake”, ”sinun tähtesi” som det går så här!

B2000 får det att låta som om psalmisten skulle skylla alla sina olyckor på Herren! ”Det är ditt fel alltihop…”

Och visst brukar människan göra så, skaka sin lilla näve mot Gud och anklaga Honom för allt elände. Men det är inte det psalmen handlar om!

I Rom 8:35-39, där de här verserna citeras, finns förklaringen på psalmen. Den handlar om den förföljelse den troende kan råka ut för just för att han är en troende, inte om en missnöjd människas anklagelser mot Gud!
Och i Romarbrevet har nog minsann också B2000 en korrekt översättning! Så varför inte här??

PSALM 45

45:7-8

B2000, vers 7: ”Din tron, gudomlige, består i tid och evighet…”
vers 8: ”…mer än dina likar”

I grundtexten står det ”Elohim” – ”Gud” i början av v7, vilket också de andra biblar jag använder har följt: ”Gud, din tron består alltid och i evighet”. I v8 används ”chaber” ett ord som är bildat från ”chabar”, som betyder ”foga”. En exakt översättning skulle alltså bli ungefär ”mer än de du är sammanfogad med” eller ”hör samman med”.
”Likar” för tanken till ”de som är som du”, eller ”dina jämlikar”, inte till samhörighet!

Sedan frågar man ju sig varför BK har ändrat ”Gud” till ”gudomlige”?
Om man översätter hela den här texten korrekt är den en kristallklar Messiasprofetia. Det sägs i v8 att Gud (Fadern) har smort Gud (Sonen) som omnämns i v7 med glädjens olja mer än Hans medbröder!
Jesus är Gud. Han kallar oss bröder, och vi är sammanfogade med Honom. Han sitter på tronen. Hans glädje, den Han fått av Fadern, är fullkomlig. Allt stämmer perfekt!

Men eftersom den moderna bibelkritiken vägrar acceptera något sådant som framtidsförutsägande profetior, har man uppfunnit en saga om att psalm 45, liksom psalm 2 och psalm 110, från början varit sånger som sjungits vid de israelitiska kungarnas tronbestigningsfest.

Vidare påstår man, utan att ha några som helst bevis eller belägg för det, att när Israels kungar kröntes blev de insatta till att vara Guds son, och betraktades sedan som gudomliga.
Med dessa grundlösa fantasier som förevändning översätter man sedan ”Elohim” med ”gudomlige”, och säger att psalmen bara handlar om den israelitiske kungen.
Men i Hebr 1:8 har man nog den rätta översättningen när den här psalmen citeras! Så det falska intryck en B2000-läsare sannolikt får, om han jämför Hebreerbrevet med Psaltaren, är då att Hebreerbrevets nedtecknare tydligen citerar psalmen fel för att få den att passa in på Jesus.
Sånt här måste ju vara direkt inspirerat av Lögnens fader!
Den tjugoåttonde…

PSALM 48

48:3

Här talar B2000 om ”gudaberget”. När jag hör det uttrycket kommer jag osökt att tänka på Olympen, gudarnas boning i grekisk mytologi!
”Sions berg, gudaberget, den store konungens stad”.

Något ”gudaberg” förekommer inte i mina andra biblar.
1917, FB: ”Berget Sion längst upp i norr, den store konungens stad”
KJ: Mount Zion on the sides of the north, the City of the great King”

Grundtextens ord har en dubbel betydelse.
”Safon” kan betyda både ”heligt berg” och ”norrut”.
Men det betyder inte ”gudaberg”!
Använder man det uttrycket i en bibelöversättning medför det att alla, som gör samma association som undertecknad, mer eller mindre omedvetet kommer att få följande tankekedja inmonterad: ”Här talas om gudaberget, grekerna hade också ett gudaberg i sin mytologi, men det är ju bara en samling sagor, så det här är väl också bara en samling sagor…”
Skickligt, skickligt!

48:15

Här har B2000 återigen lämnar slutet på versen oöversatt, utan någon antydan om att något är utelämnat: ”….han ska leda oss”, står det där, inget annat.

1917: ”…intill döden ska han ledsaga oss”
FB: ”…han skall leda oss bortom döden”
NIV: ”he will be our guide even to the end”
KJ: ”…he will be our guide even to death”
F1938″…hän johdattaa meitä kuolemaan asti”

Översätter man som det står får man en självklar koppling till psalm 23. Men eftersom B2000 redan rensat bort ”dödsskuggans dal” ur herdepsalmen är det väl bara konsekvent att lämna allt tal om döden helt oöversatt här också! Ska man ljuga ska man vara konsekvent, det minskar risken för att åka fast….

PSALM 49

49:8-9

B2000-översättarna har nya uppenbarelser också här. Alla andra är överens om att ”ingen kan friköpa sin broder, eller betala lösen för hans själ”. B2000 utelämnar det här med ”broder” och skriver så här kan: ”Men ingen köpa sig fri eller betala lösen till Gud…”
Nå det är väl lika sant båda delarna, men varför inte översätta som det står???

49:13,21

B2000 översätter båda verserna lika: ”Människan i all sin glans är utan förstånd, hon liknar de oskäliga djuren”.
I verkligheten ger verserna besked om två olika saker! Det ser man i andra, ordentligt gjorda översättningar.
V 13 talar om att människan mitt i sin glans inte har någon beständighet, utan ska förgås precis som de oskäliga djuren.
V 21 säger sedan att en människa ,som mitt i sin härlighet saknar förstånd, ska förgås precis som djuren.

Det psalmen förmedlar är att det inte spelar någon roll om man har förstånd eller inte, om man har pengar och ära eller inte, man kan aldrig betala priset för att få leva evigt och slippa läggas i graven. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas, oberoende av hurudan hon varit här på jorden.

B2000-versionen ger intryck av att det bara är de, som saknar förstånd, som har problem med att lyckas leva utan att småningom dö av det…

49:15

Andra halvan av versen är oöversatt i B2000. Där finns bara ett streck i en parentes: ”Likt får drivs de till dödsriket, döden blir deras herde. (-)”

I FB och KJ ser versen ut så här i sin helhet:
”Som en fårhjord drivs de ner i dödsriket, döden blir deras herde. De rättfärdiga ska råda över dem när morgonen gryr. Deras gestalt förtärs av dödsriket, de får ingen upphöjd boning.”

Det här är alltså en profetisk framåtblick mot den tid när ”morgonen gryr” och dödens välde tar slut, när de saktmodiga ska besitta jorden, och Jesu egna regera med Honom, medan de som förtröstat på sig själva (v14) inte har någon morgonljus framtid att vänta. Allt detta behagar BK utelämna ur texten. Om någon tror ett sådant förfarande behagar Herren, då tror vi olika.

PSALM 50

50:21

B2000: ”Skulle jag tiga när du handlar så? Tro inte att jag är som du! Nej, jag ska ställa dig till svars och straffa dig.”

FB, 1917: ”Sådant gör du, och jag tiger. Då tror du att jag är som du! Men jag ska straffa dig, och låta dina ögon se det”
KJ: ”These things you have done, and I kept silent. You thought that I was altogether like you. But I will reprove you, and set them in order before your eyes!”

B2000 har alltså gjort det här till en fråga. ”Skulle jag….?”

Men det ska vara ett konstaterande! Gud säger att ”så här har det varit. Ni har syndat, och jag har tigit.”
Och det här är ju vad vi många gånger ser och upplever! Människor lever i all slags synd och ondska, också sådana som kallar sig kristna, och Gud tiger! Lätt börjar också vi tro att Han helt enkelt inte bryr sig! Att Han ”är som vi”!

Men nu säger Gud här, att även om Han tiger till en tid, så har Han nog sett all synd och ondska, och straffet kommer!
Hela den innebörden går förlorad i B2000-versionen.

PSALM 51

Vers 2

B2000: ”…sedan David varit tillsammans med Batseba.”

KJ: ”after he had gone in to Bathsheba”
NIV: ”after David had committed adultery with Bathsheba”
FB, 1917: ”då han hade gått in till Bat-Seba”

BK:s ”varit tillsammans med” säger inget om vad David och Batseba hade gjort när de var tillsammans. De kunde lika gärna ha gått på promenad eller besökt en konstutställning som begått äktenskapsbrott, av den här formuleringen att döma!
När Bibeln talar om att en man ”går in till” en kvinna handlar det alltid om att han har samlag med kvinnan ifråga. Ska man ha en något slags förklarande omskrivning ska man göra som NIV, och skriva rakt ut vad det var fråga om! Tycker man den ordagranna översättningen är främmande och svårförståelig går det att använda en förklarande not.
Då har man rätt introduktion till psalmens skakande syndabekännelse!

Men eftersom B2000 är gjord för att vara ett allmänkulturellt dokument som passar alla kan man väl inte gå och alltför tydligt påpeka att äktenskapsbrott är en allvarlig synd. Det är ju så många som lever i äktenskapsbrott och otukt, och de kunde ju ta illa upp…

51:3,11

B2000 har ”stryk ut mina synder”.

Mina övriga biblar har ”utplåna”, ”blot out”.
Det hebreiska ordet är ”machah”, med grundbetydelsen ”utplåna”.
Guds Ord tar alltså till starkast möjliga ord för att beskriva vad som behöver hända med synden! BK:s ordval känns mer än lovligt uddlöst.

51:4

B2000: ”gör mig fri från all min skuld, och rena mig från min synd”

FB, 1917: ”Två mig ren från min missgärning, rena mig från min synd”
KJ: ”Wash me thoroughly from my iniquity, and cleanse me from my sin”

I grundtexten används ”avon”. Det betyder inte ”skuld”. (se kommentaren till psalm 32:1) Det betyder öppen, trotsig synd, och det handlar också om synd som är kollektivt satt i system.
Man anar avskrivningstanken från psalm 32 också i den här B2000- formuleringen! Och lika omöjlig är den fortfarande.

Enda sättet att bli av med ”avon” är att bli grundligt tvättad i Jesu blod! Därför står det ”tvätta mig”, hebreiska ”kabas” här i texten!
Varför, varför, varför inte översätta som det står??????

51:7

B2000: ”i skuld är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv”

1917, FB: ”i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig”
KJ: ”behold, I was brought forth in iniquity, and in sin my mother conceived me”

Det här är en text som talar om människans utgångspunkt i tillvaron, en utgångspunkt som är gemensam för oss alla. Och eftersom en rätt kunskap om var startpunkten befinner sig är helt omistlig när man ska börja orientera sig i livet är det avgörande viktigt att få den här versen rätt översatt!

Först av allt gör vi oss av med B2000:s ”skuld”. Någon sådan omtalas inte i grundtexten här.
I hebreiskan används ”avon” och ”chet”.
”Avon” har vi redan behandlat. ”Chet” är bildat från samma verb som ”chattath”, men har en litet annorlunda nyans.

I 3 Mos 19:17 är det just ”chet” som används när det varnas för risken att bli delaktig i andras synder!
Skulle man försöka få till en parafraserad översättning av denna sjunde vers som skulle ens nödtorftigt återge nyanserna i hebreiskan skulle det kunna bli så här: ”Jag blev född in i mitt folks kollektiva missgärning, och delaktig i allmän syndighet har min moder avlat mig”. Men det blir för långt och krångligt.

Jesus säger det betydligt kortare och klarare: ”Det som är fött av kött är kött.”
Och det är den insikten David ger uttryck för här i psalm 51!

Ett barn föds inte i ”skuld”. Skriften säger klart att barnen inte ska behöva lida för fädernas synder! Inte begick Davids mamma heller någon synd den natt när hon och Isai avlade David! Men de var människor under syndafallets dom, ”kött”, och de barn de fick blev naturligtvis som de.

David bekänner inför Gud att han behöver frälsning och rening, inte bara för att han har begått en specifik synd, utan också för att han ÄR en syndig människa.
Gonatt således med den humanistiska funderingen om människans inneboende godhet….

Som synes är det ingen lätt sak att översätta den här versen på ett sätt som skulle återge den hebreiska texten allsidigt, men KJ är en bra bit på väg när de åtminstone översätter ”avon” och ”chet” någotsånär korrekt.

51:12,14

Här har BK återigen undvikit ”ande”, och översatt ”sinne”.

51:13

Håhåjaja. Här möter vi då Bibel 2000:s modergudinna för första gången. ”Den heliga anden”.

Om Jesus kallar Anden ”han” – och det gör Han! – då ska det vara ”den helige Ande”!!
En del språk ger möjlighet att med olika ändelser ange femininum och maskulinum, andra språk har inga sådana nyanser.
Engelskan har det inte, finskan har inte ens olika ord för ”han” och ”hon”.

Men svenskan ger den möjligheten, och B2000-översättarna har utnyttjat den för att smuggla in en smygfeminisering av den helige Ande direkt in i bibeltexten.
Italienskan har samma möjlighet, men skulle någon italiensk bibelöversättare komma på iden att skriva ”la spirita santa” i stället för ”il spirito santo” skulle han nog sannolikt bli arbetslös illa kvickt….

Men i en av konungariket Sverige bekostad statlig utredning – för det är vad B2000 är, går det tydligen att skriva vad som helst utom sanningen.
Att låta staten ta hand om bibelöversättandet var nog den dyraste inbesparing den svenska kristenheten nånsin har gjort!

PSALM 55

55:13-15

B2000: ”men du är ju min like, min vän och förtrogne – vi gladdes åt att gå sida vid sida i skaran i Guds hus”

FB: ”men det är du, min jämlike, min vän och förtrogne, vi som levde i ljuvlig förtrolighet, vi som gick till Guds hus i högtidsskaran”
1917: ”men du gör det, du som var min jämlike…”
NIV och KJ har i stort sett samma översättning som 1917 och FB.

Den här texten handlar ett förräderi – hur en människa får uppleva att en vän plötsligt blir en fiende.
I B2000-texten framgår det inte klart att det är just denne förtrogne vän som vänder sig mot honom med smädelser och förnedring!
De andra översättningarna är helt klara på den punkten: ”Det är du, du som gör det här mot mig!”

Inte heller framgår det från B2000 hur nära vänner de verkligen varit, bisatsen om att leva tillsammans i ljuvlig förtrolighet är helt enkelt utelämnad!

Att drabbas av en sån här sak är något av det smärtsammaste vi kan råka ut för i våra mänskliga relationer. Det är en smärta det är svårt att värja sig för, omöjlig att dra sig undan från eller gömma sig för.
Också den smärtan fick Jesus erfara.
Den här psaltartexten är nämligen också en messiasprofetia – vederbörligen nedtonad från BK:s mixerbord.
Det var den tjugonionde!

55:21

B2000: ” Han kränkte freden och svek givna löften”

FB, 1917: ”Den mannen bär hand på sina vänner, han bryter sitt förbund”
KJ: ”He has put forth his hands against those who were at peace with him, he has broken his covenant”
NIV: ”My companion attacks his friends, he violates his covenant”

När man läser B2000-texten får man intryck av att det här handlar om en härskare, som bryter ett fredsfördrag och överfaller grannfolket mitt under fredstid.
De andra biblarna ger klart besked om att det här är en fortsatt beskrivning på den falske vännen i vers 13-15!
BK:s översättning försvagar på ett utstuderat sätt kopplingen till de tidigare verserna, och till Judas Iskariots förräderi.

PSALM 57

I vers 4 och 11 har B2000 ”godhet”, medan mina andra biblar talar om ”nåd”/”mercy”. Och det här är inget isolerat fenomen! I Psaltaren talas det om ”nåd”, hebreiska ”chesed”, ca 110 ggr.

När jag kollade dessa i B2000 fann jag ”nåd” på 60 av dessa ställen, och av dessa 60 fanns 26 i en enda psalm, ps. 136.
I Psaltarens övriga 149 psalmer har BK alltså valt att översätta ”chesed” med något annat än ”nåd” i 50 fall av 85 möjliga!
Som ersättningsord har man främst använt ”god”, ”godhet”, ”trofast”, ”trofasthet” och ”kärlek”.

Det är ransonering på nåden i Bibelkommissionens Psaltare!

De här andra uttrycken är ju inte synonyma med ”nåd”!
Nåden handlar om det totalt oförtjänta goda Gud ger åt oss syndiga människor.
Vi kan tala om godhet och kärlek och trofasthet hur mycket som helst utan att få in något alls av nåden!

Utelämnar vi den ur bibeltexterna, då kanske läsarna tror att det är så, att Gud är god mot de goda, kärleksfull mot dem som älskar Honom, trofast mot sina trogna – men några andra göre sig icke besvär!
Vi är så vana från den här världen att om man ska bli omtyckt och accepterad, då får man allt se till att göra sig förtjänt av det, att det tolkningsmönstret finns färdigt inplanterat i oss!

Därför borde nåden ha fått omnämnas alla hundratio gångerna!

57:6

B2000: ”Visa din höghet i himlen, o Gud”

FB: ”Visa din höghet över himlarna, Gud”
1917: ”Upphöjd vare du Gud över himmelen”
KJ, NIV: ”Be exalted, o God, above the heavens”

BK placerar Gud i himlen, de andra säger att Han är över himlarna.

Den här versen vittnar om att Gud är den som är över allt – Han är över allt sitt verk!
Det är visserligen sant att Gud är i himlen – men himlen är också i Honom, för Han omsluter allt!
Precis som Jesus bor i den troende, samtidigt som hela jorden bara är ett gruskorn inför Honom…

B2000-texten gör tyvärr inte rättvisa åt psalmens proklamation av Guds storhet.
Samma förminskning återkommer i vers 12.

57:8

B2000: ”Mitt hjärta är redo, o Gud, mitt hjärta är redo…”

1917, FB: ”Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt..”
KJ, NIV: ”My heart is steadfast, o God, my heart is steadfast…”
Hebreiskans ord är ”kun”, med grundbetydelsen ”befästa”.
Engelskans steadfast – orubblig, ståndaktig – är utmärkt!
”Redo” återger inte innebörden – ”frimodigt” är kanske inte heller så lyckat, för den delen.

Det finns inga perfekta bibelöversättningar, men det är ändå stor skillnad på en översättning med enstaka mindre lyckade översättningslösningar, och en med konsekvent genomförda vinklingar och förvanskningar!

Så långt psalm 31-60. Vartefter tid och krafter räcker ska jag fortsätta, antingen med nästa trettiotal, eller med Jesaja. Vi ber och ser…

]]> https://ironn.org/?feed=rss2&p=1243 0 https://ironn.org/?p=1242 https://ironn.org/?p=1242#comments Wed, 16 Sep 2009 08:50:27 +0000 admin http://www.ironn.org/wp/?p=1242 …

4:30

B2000: ”då skall du vända tillbaka till Herren din Gud och lyssna till honom”.
Det är nu inte alls vad texten i verkligheten uppmanar till.

FB, KJ, och NIV talar samtliga om att vända tillbaka till Herren och LYDA Honom!

Och det är då en betydligt vassare version! Och betydligt mer biblisk också!

Herren har som bekant inte mycket till övers för den slags ”gudsfruktan” som bara hör och hör, men aldrig gör, sådant beskrivs av honom som ett ”byggande på sand…”

Den översättning som var gängse i 1917 när det gäller att lyssna och lyda, ”höra Herrens, din Guds röst”, innefattar i sig både lyssnande och lydande. ”Höra” och ”hörsamma” används dessutom litet om vartannat i 1917, och ”hörsamma” betyder ”lyda”. Om man bara lyssnar, men inte lyder, då har man inte hört Guds röst!
Om du vill ha ett praktiskt exempel på hur det här fungerar, läs då 1 Sam 15, och speciellt verserna 19 – 23!

4:37

Här har en viktig detalj utelämnats/omskrivits i B2000.
Guds kraft och makt uppehåller skapelsen, och Gud vet allt, så ur den synvinkeln är ju Gud alltid närvarande överallt.

Men Bibeln talar också på många ställen om en Guds speciella, personliga närvaro, och jämfört med Hans ”allmänna” närvaro är det, med en haltande bild, en skillnad som på att vara ute en molnig dag på jorden eller att befinna sig mitt på Merkurius’ solsida!

B2000: ”…förde han själv ut dig ur Egypten med sin stora kraft”.

KJ: ”…He brought you out of Egypt with His Presence, with His mighty power”.
NIV: …He brought you out of Egypt by His Presence and His great strenght”.
FB: ”…förde han genom sin närvaro och sin stora kraft dig ut ur Egypten”.

Genom att översätta som man gör i B2000 tonas det oerhörda i att Guds Närvaro fanns där ned så till den grad att inget anmärkningsvärt egentligen längre syns i texten. BK:s ”själv” är tyvärr ganska intetsägande! Att texten tydligt vill tala om att Gud personligen var närvarande vid uttåget säger också samtidigt något om Israels ställning som det särskilda gudsfolket, och det vore också av den anledningen viktigt att inte tona ner det på något sätt!

Det här är ett av de ställen där man skulle ha kunnat få en bättre översättning än den som fanns i 1917, men tyvärr missades den chansen.

4:38

I genomgången av 4 Mos påpekade jag att det är en betydande skillnad mellan ”egendom” och ”arvedel”. I den här versen får vi se vart såna här begreppsutbyten leder.

Så här översätter B2000:
”Han fördriver folk som är större och mäktigare än du, han leder dig till deras land och gör detta till din egendom som det är än i dag”.

Och det är ju omöjligt att få något vettigt ur detta!
För att landet ska kunna omtalas som Israels ”egendom” ”än i dag”, då måste ju ”fördrivandet” och ”ledandet” som omtalas i texten ha skett i förfluten tid! Och om det skulle ha förflutit en så lång tid efter landets erövring att man börjat säga ”än i dag”, när man kom ihåg det, då skulle det betyda att det här talet, som den här versen ingår i, hölls långt efter Mose död!

Och detta är just vad liberalteologin förfäktar: Att Mose ingalunda har skrivit Moseböckerna, eller hållit de här talen.

Så hur är det då, har BK åstadkommit en korrekt översättning?

Så här ser New King James-versionen ut:
”driving out from before you nations greater and mightier than you, to bring you in, to give to you their land as an inheritance, as it is this day”.
NIV har samma översättning.
FB har ”arvedel”, liksom också 1917.

B2000 är också ensamma om sitt ”än i dag”. Något ”än” finns inte i andra översättningar.

Så om man t ex väljer KJ-versionen blir det inga problem! Landet är deras arvedel den dag Mose talar till dem, även om de ännu inte tagit det i besittning. Det som blir fel med ”egendom” blir rätt med ”arvedel”.

Bibelkommissionens översättning förefaller vara tillsnickrad för att ge läsaren ett falskt intryck av att femte Mosebok kantänka skulle vara ett fromt falsarium, skrivet i Mose namn av någon sentida judisk krönikör.

King James’ översättare har inte haft behov av några sådana konster.

Det är sånt här som är skillnaden på en bibelöversättning gjord av människor som har respekt för Guds Ord, och en som är gjord av sådana’ som fullständigt respektlöst pressar in stöd för sina egna förnekarteorier direkt i det de sedan ändå kallar översättning!

5:10

”…visar nåd mot tusenden” står det i B2000.
Som jag förstår det blir syftningen fel på det här sättet. Sammanhanget talar om att Gud hämnas fädernas missgärning på barnen till tredje och fjärde släktled när man hatar Honom, men Han gör nåd mot tusen (underförstått tusen släktled) när man älskar Honom och håller Hans bud!

Hur många läsare förstår att det rör sig om tusen släktled, och inte om tusentals människor, med en sån här översättning?

Både NIV och FB har observerat det här, medan 1917 också hade ”tusenden”. I mitt tycke är detta en ganska viktig detalj, eftersom den med rätt syftning visar på hur mycket större Guds nåd och kärlek är än Hans vrede och straff!

7:4

B2000: ”de kunde ju förleda dina barn till att avfalla från mig”.
Och det låter ju ungefär som att det i värsta fall skulle kunna gå så illa, men att det ingalunda var oundvikligt.
Vilket är en felaktig och vilseledande slutsats av en felaktig och vilseledande översättning.

KJ och NIV: ”for they will turn your sons away from following Me”
FB: ”ty de kommer då att leda dina söner bort från mig”
1917: ”ty de skola då förleda dina söner”
1938: ”sillä he viettelevät sinun poikasi luopumaan minusta”

Det är oundvikligt! Det kommer att gå just så här illa, ohjälpligt och utan återvändo, om de inte följer Herrens befallning!
Vi skulle i den allmänna toleransens, utslätningens och förståelsens (läs: ateistiska humanismens) namn många gånger gärna vilja att Gud skulle vara litet mer medgörlig och villig att ändra på sitt Ord och göra undantag för både det ena och det andra, men det är Han inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli.

Inte fast både svenska Bibelkommissionen och alla andra människor i världen skulle skriva på en petition, och lämna in till det himmelska Majestätet, kommer han att ändra en prick eller bokstav i sin lag. Vill vi att Han ska vara vår Gud får vi ta Honom som Han är.

7:10

Här har vi då ett påstående i texten som inte hör hemma där.
B2000: ”Han vedergäller omedelbart den som försmår honom”

”Ha ha ha”, säger alla Nordens bespottare och förnekare, ”skulle det där vara sant hade blixten träffat mig för länge sen!”
Men det här med ”omedelbart” är nog en tämligen tvivelaktig översättning.

1917 har ”utan förskoning”.
KJ och NIV ”to their face”.
FB ”ansikte mot ansikte”.

Vilket ger intryck av en rättvisa som är omutlig och opartisk och sträng, men ändå inte utesluter möjligheten av en nådatid mellan brott och straff. Och eftersom Bibelns samlade vittnesbörd om vår Gud är just att Han ger tid till bättring och omvändelse, kanske vi kan tacka Honom för att B2000:s påståenden om omedelbar förintelse för syndare och skurkar inte är sanna!

8:3

Man tycker att ”mun” är ett så pass kort ord att det skulle gå att skriva in det i texten, när det en gång hör hemma där, men icke.
”av alla ord som utgår från Herren”, är allt vad BK orkat med.

Fast sedan, när Jesus citerar det här stället i Matt 4:4, då har nog också B2000 översatt ”utgår från Herrens mun”. Så varför inte här??

Är det inte meningen att man ska känna igen det? Hur är det med viljan att låta länkarna mellan GT och NT stå kvar oförstörda?

Och skyll inte på den svårtolkade hebreiskan, där står klart och tydligt ”peh”, och det betyder ”mun”.

9:29

Överallt här i femte Mosebok där B2000 skriver ”egendom” har de andra översättningarna ”arvedel”. Se kommentar till 4 Mos 26:53

17:12

B2000: ”Men om någon är så förmäten…”
Översättningen är det i och för sig inget fel på. Man har bibehållit samma ordval som i 1917.

Men vet dagens tonåringar vad ”förmäten” betyder? Ordet är ganska ovanligt i vanlig nutidssvenska!
Folkbibeln har också ”förmäten” här.

New International visar en väg med sitt ”the man who shows contempt for the judge or the priest…”, men det räcker inte riktigt till att ersätta ”förmätenhet” med ”förakt”.

I 1917 har samma hebreiska ord, ”zud”, översatts med ”övermod” på andra ställen. Vore inte ”övermodig” ett bra alternativ också här?

17:19

B2000: ”Han ska ha den hos sig och läsa i den så länge han lever”.

FB, 1917: ”…alla sina livsdagar”
KJ, NIV: ”…all the days of his life”

B2000 ger ingen klar bild av hur ofta eller sällan kungen bör studera Guds lag.

De andra är överens om att det ska vara en dagligen återkommande syssla.

Och ska en människa påminnas om Guds vilja tillräckligt ofta för att ”lära sig frukta Herren, sin Gud”, då är det nog den frekvensen som behövs!

Den informationen hade man önskat att BK hade låtit gå vidare till dagens överhet, både andlig och världslig.

Och inte bara till den – enligt Skriften är vi ju alla delaktiga i ett ”konungsligt prästerskap”!

Men om man likt BK menar att Bibeln bara är en samling gamla sagor och myter, är man väl inte så motiverad att översätta en uppmaning till daglig läsning av den.

18:2

Här ser man, ännu en gång, vart ”egendom” i stället för ”arvedel” leder.
Här påstås nu i B2000 att Herren är leviternas egendom(!) Ja, vad ska man säga till sådant? Inte amen, i alla fall!

När det sägs att Herren är leviternas arvedel ska man naturligtvis förstå detta i ljuset av deras kallelse att ha hand om offertjänsten och de heliga föremålen, och se det mot bakgrunden av att de skulle få sin försörjning genom offertjänsten och tiondena från det övriga Israel.

Dessutom hade Herren i samband med mönstringen i Sinai öken tagit ut leviterna som lösen för hela Israels alla förstfödda! Det var alltså inte leviterna som ägde Gud, det var Gud som ägde leviterna, om vi ska börja tala om egendom! (4 Mos 3:12-13)

18:8

Halva versen har lämnats oöversatt i B2000.
Så här lyder versen i FB:”De ska alla ha lika mycket till underhåll, utan hänsyn till vad någon kan äga genom försäljning av fädernearv”.
Övriga översättningar har liknande ordalydelser som Folkbibeln.

19:8

B2000: ”Om Herren, din Gud, utvidgar ditt område enligt sitt edsvurna löfte till dina fäder…”

FB och 1917: ”När Herren, din Gud; utvidgar ditt område, som han med ed har lovat dina fäder…”

När man läser B2000 förefaller det som om Mose tvivlar på att Gud ska hålla sitt löfte. ”Om han nu gör det…”

Några sådana tvivel hade Mose dock inte. Det han faktiskt säger är nämligen: ”När han gör det”

Ur Mose synvinkel var saken klar i och med att Gud hade gett ett löfte!
Mose trodde nämligen att Gud menade vad han sade!
Om vi jämför med dagens situation i kristenheten märker vi, att i takt med att tilltron till Guds Ord rivs ner av sådana som Bibelkommissionen, deras lärofäder och deras meningsfränder, får alltfler kristna ett stort och förvirrat ”om” inplanterat i sig istället för det trygga ”när”, som löftena i Ordet vill ge oss.
Frälsningen, försoningen, barnaskapet hos Gud, Jesu återkomst, platsen i Faderns hus – allt baserar sig på löftena i Ordet, och vissheten om allt detta kan inte samexistera med tvivel på och ifrågasättande av själva grunden för den, alltså löftenas trovärdighet.

23:17

Här talar B2000 om ”kulttjänare”.

Det är väl ändå att släta över vad det handlar om! Hebreiskan talar om ”qedesh” och ”qedeshah” (fem.), och det är då ett ord som betecknar en person som utövade homosexualitet och prostitution i religiösa riter.

1917 talar om tempeltärna och tempelbolare, och FB om tempelprostituerade.
NIV har ”shrineprostitute”.

Det här är en text som tydligt talar om vad Gud anser om otukt och sexuell lössläppthet. Något sådant ska det inte sysslas med bland dem som är Hans folk! Och vi ska minnas att i nya förbundet är vi alla präster åt Gud, och således kallade att leva på ett sätt som är värdigt Honom.

B2000-texten är att beteckna som urvattnad och intetsägande.

24:7

Ofullständigt översatt i B2000. ”Om det visar sig att en man har rövat bort en av sina bröder, en israelit, och sålt honom som handelsvara…”

KJ: ”If a man is found kidnapping one of his brethren of the children of Israel, and mistreats him or sells him…”
FB: ”Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom…”

B2000 utelämnar orden om att behandla illa/behandla som slav. Ändå skulle samma stränga straff utmätas också åt den som ”bara” gjort sig skyldig till det, men inte sålt sitt offer vidare!
Och hur kan man bara så där lämna bort saker när man översätter Bibeln???

24:13

Gå varsamt, min kristen, när det blir fråga om att vara rättfärdig inför Gud! Här står det så här i slutet på versen i B2000:
”Då välsignar han dig, och du blir rättfärdig inför Herren, din Gud”.

Alla andra översättningar jag har är dock litet mer återhållsamma. Så här ser det ut i några av dem:
”Det ska bli dig till rättfärdighet”

”It will be regarded as a righteous act”

”it shall be righteousness to you”.

Den goda gärningen får alltså sitt erkännande av Herren! ”Bra, mitt barn, så vill jag att du ska handla” säger Han. ”Jag har sett det, och jag är nöjd!”
Men ingalunda är det människan som utfört handlingen, som därigenom blir rättfärdig inför Gud!

För att bli rättfärdig genom goda gärningar ska man nämligen alltid och uteslutande ägna sig åt goda och rättfärdiga tankar, ord och gärningar! ”Om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt!” (Jakobs brev)
Skillnaden ser så liten ut när man läser de olika översättningarna av den här texten, men den är så stor.

Slutstationerna för de här båda tänkesätten är nämligen frågan om hur jag ska bli rättfärdig inför Gud – genom att göra goda gärningar, eller genom att tro på Honom som gör syndare rättfärdiga?

(Det här med tro och gärningar är en ständig källa till förvirring bland oss kristna – jag minns en broder som en gång frågade mig: ”Ska jag göra något, eller ska jag inte göra något, och om jag ska göra något, vad ska jag då göra??” Jag svarade: ”Du ska leva rättfärdigt, men låt dig aldrig luras att tro att du blir rättfärdig av det!”)

28:47

Här har B2000 ändrat betydelsen på versen ganska radikalt.

Så här översätter man: ”Eftersom du inte tjänade Herren, din Gud, när du levde glad och mätt och hade överflöd på allt…”

FB, 1917, NIV, KJ, och F1938 är alla överens om att det ska vara så här:
” Eftersom du inte tjänade Herren din Gud med glädje och av hjärtans lust medan du hade överflöd på allt…”

Det var alltså meningen att de i sitt överflöd skulle tjäna Herren med glädje! Inte motvilligt, inte rutinmässigt, inte med vänster hand medan de för övrigt var upptagna med att vara glada och mätta.

Man tvingas konstatera att detta, att Herren tjänar man med glädje och villigt hjärta, det har Bibelkommissionen tydligen ingen förståelse för. Men hade de det skulle de väl göra det…
30:15-16

Här serveras vi en tämligen utslätad version. Enligt B2000 ställs vi inför valet mellan liv och lycka eller död och olycka, och Mose säger sig enligt den här versionen ”ge” Guds bud till folket, och uttalar en from förhoppning att de ska lyssna.

Originalversionen är mer rakt på sak än så.
1917, KJ, FB och 1938 är alla överens om att valet står mellan liv och vad gott är och död och vad ont är.
De är också överens om att fortsättningen ska vara så här: ”Jag befaller dig idag att älska Herren din Gud, att vandra på hans vägar och hålla hans bud…

Att tala om ”lycka” i denna lyckofixerade tid får med säkerhet folk att tänka fel!
Nutidsmänniskan tror ju att livets mening är att bli så lycklig som möjligt – lycklig på det sätt man tror sig bli med mycket pengar, ett överdådigt sexliv, ett minimum av moral, och så få motgångar som möjligt.

”Befalla” är ett starkt och rakt ord. Varför omskriva det till något ”ge” och ”lyssna”?

Får texten stå som den är, då framgår tydligt att här talar en som som vet att han talar för Konungen, och som förväntar sig att lyssnarna ska lyda! I den raka översättningen är det också omöjligt att missa sambandet mellan valet liv/död och hur vi ställer oss till befallningen.

Visst får man fram samma innebörd också ur B2000-texten, men då ska man nog ha läst andra översättningar först, så man vet vad man ska leta efter! Jag saknar detta Mose ”Jag befaller er!”

31:21

Här möter vi ett nytt försök att få det att verka som om texten vore skriven långt efter intåget i Kanaan. Någon annan anledning att använda presens här kan knappast finnas.

B2000: ”När de sedan drabbas av många olyckor och svårigheter ska denna sång vittna emot dem, ty deras efterkommande har den på sina läppar och glömmer den inte.”

FB: ”…ty deras efterkommande skall inte glömma den.”
NIV: ”…it will not be forgotten by their descendants.”
KJ: ”… it will not be forgotten in the mouth of their descendants”
1938: ”… eikä se ole unhottuva heidän jälkeläistensä suusta”
1917: ”…ty den skall icke förgätas och försvinna ur deras avkomlingars mun”.

Det här är en framtidsförutsägande profetia. Mose säger att så här kommer det att gå!

Men eftersom BK förnekar existensen av framtidsförutsägande profetior översätter man i enlighet med sin förförståelse, i stället för att översätta det som står i texten.
Resultatet blir därefter. Istället för ”så här kommer det att gå” har vi fått ett ”så här är det”.

Vi får därigenom ett utrymme att tro att det går att vara otrogna mot Herren utan att det nödvändigtvis måste få några konsekvenser, ett utrymme som texten i verkligheten säger inte finns! Och de instanser som lär ut förnekelse och bibelkritik åt blivande församlingstjänare har fått ännu en glidning i själva bibeltexten som tjänar deras syften…

32:8-9

Återigen har B2000 en helt annan innebörd i sin version än de andra översättningarna jag jämför med. Och här handlar det om Israel, så nu ska vi se upp!
Så här står det i B2000: ”När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter gudasönernas antal, då blev Jakob Herrens andel, Israel hans arv och egendom.”

1917: ”När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn. Ty Herrens folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott.”
Så lyder också de andra översättningarna.

Varför ersätter Bibelkommisionen ”Israels barn” med ”gudasönerna??
Och sen har vi deras ”Då blev Jakob…”

De andra översättningarna säger att Jakob ”är”, inte något om att han ”blev”!

Vad är det man vill åstadkomma med B2000-varianten?

Den ursprungliga texten pekar på Israels unika ställning bland nationerna.

Det här lilla landet i Mellanöstern är centrum för världshistorien, det som händer runtom i världen bestäms enligt den här texten av antalet av Israels barn, enligt andra texter av hur de andra folken behandlar Israels ättlingar. Detta därför att Israel är Guds folk på ett sätt som inget annat folk är det!
Men, som vi såg redan i genomgången av 1 Mos, vad det gäller texter som handlar om speciella löften till Abraham eller Israel jobbar BK övertid för att osynliggöra dem.

Ska vi verkligen ha en officiell bibelöversättning som via vinklade och förfalskade texter hjälper till att bana väg för att också de svensktalande människorna ska delta, när alla jordens folk församlas mot Israel? Det blir sannolikt mer öppet för de antisemitiska makterna, om vi fråntas vetskapen om att Israel är det av Gud utvalda folket och landet.

32:43

B2000: ”Så jubla du himmel med hans folk, och hylla honom, alla gudar”

Ingen av mina andra biblar har tagit med tillägget ”och hylla honom…”
I grundtexten finns det i en del alternativa läsarter, men inte i huvudtexten. Men eftersom Hebr 1:6 hänvisar till det, kanske man kan acceptera att det finns med här.

Eller man kunde acceptera det, om bara inte BK översatt som de gjort!

Det som texten i verkligheten säger i det här tillägget är ”Och alla Guds änglar ska hylla honom”.

I hebreiskan står det ”beni el”, vilket betyder ”Guds söner”, och följer vi principen om att skrift ska tolka skrift så får vi betydelsen ”änglar” från Hebreerbrevet.
Inte är början på versen heller korrekt. Det ska vara ”Jubla, ni hednafolk, med hans folk”.

Man tycker att det är så pass stor skillnad på ”gojim” och ”shamajim” att ett kvalificerat översättarteam skulle observera den!

I Hebreerbrevet sägs alltså att detta är en Messiasprofetia.

Den här versen ser i oförvanskat tillstånd fram mot en tid då hedningarna tillsammans med Israel och alla änglar ska jubla över Guds frälsning!

Läser man hela sammanhanget, v36-43, då finner man en text som i mycket påminner om den stora profetian i Jes 61! Den talar ju också om en hämndens dag från Gud, och om förbarmande för Hans tjänare…

Men i och med att Bibelkommissionen har ändrat ”hednafolk” till ”himmel” och ”änglar” till ”gudar” så är ju själva nyckelbegreppen borta. Vem ser någon messiasprofetia i BK:s text?

Det är också värt att påpeka, att i Hebreerbrevets hänvisning till den här texten har B2000 nog minsann också skrivit ”änglar”! Så här har vi ännu en länk mellan GT och NT som inte längre syns.

Som pricken över i:et har man dessutom i slutet på versen också ändrat det tredje nyckelbegreppet som hänvisar direkt till det Jesus ska komma för att göra. I alla mina andra biblar sägs det att Herren ska ”bringa försoning för sitt land och sitt folk”.
Enligt B2000 ska Han ”rena landet åt sitt folk”.
Så då verkar det ju som om det bara behövdes städas litet i landet. Något löfte om försoning finns inte längre med i denna text.

Det erkännandet måste jag ge Bibelkommissionen, att de är skickliga vad det gäller att genomföra det de har föresatt sig! Jag tvivlar på att jag skulle ha upptäckt vad som hänt vare sig med den här texten eller med andra, om jag inte parallell-läst dem med andra översättningar.

33:3

B2000 lämnar andra halvan av versen oöversatt.

FB och KJ översätter
”de faller ner vid din fot, de tar emot dina ord / they sit down at your feet, everyone receives your words”.

33:27

En känd och älskad vers, som tyvärr blivit oigenkännelig i B2000.
Så här har den varit i 1917 , och så här är den fortfarande i Folkbibeln: ”En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råder Hans eviga armar…”

”Tillflykt” är borta ur B2000. I stället har man satt in ett ”där uppe”.
Tittar man i NIV och KJ så är de båda överens om att: ”the Eternal God is your refuge…”

Så hav tröst, medvandrare! Gud är nog fortfarande vår tillflykt, även om BK hellre tycks vilja ha Honom på säkert avstånd ”där uppe”, så att han inte i onödan blandar sig i vad som händer här på jorden genom att ställa till med några ovetenskapliga övernaturligheter.

34:12

Så har vi kommit fram till sista versen i femte Mosebok.
Här påstås det i B2000 att det var Mose som ”med sin starka hand utförde skräckinjagande stordåd i Israels åsyn”!

Men nog var det väl ändå Gud som gjorde undren! Mose var bara redskapet. Inte påstår heller någon annan av de översättningar jag använder att det var Mose starka hand som var i verksamhet.

B2000: ”Aron och hans söner ska du ålägga att ha ansvar för sitt prästämbete. Varje obehörig som inkräktar på det ska dödas”.

Först har vi då ”ansvar för sitt prästämbete”. Av skäl som jag redan redogjort för i kommentaren till 2 Mos 29 är ”prästämbete” en olycklig formulering här. Där hade ”handfyllning” översatts ”prästvigning”, men argumenten mot översättningslösningen är samma här som där. Den skapar felaktiga associationer till nutida förhållanden.

”Ansvara” är också en minst sagt fri översättning. Ordet i hebreiskan är ”pakad”, med grundbetydelsen ”besöka i bestämd avsikt”.
Tittar man på hela sammanhanget från början av kapitlet blir det klart, att den här versen är en uppmaning till Aron och sönerna att de ska se till att vara närvarande i tabernaklet, och sköta de uppgifter som exklusivt tillkommer dem i offertjänsten, så att inte fler ska behöva gå samma öde till mötes som Nadab och Abihu.

Andra halvan av versen i original ska låta så här: ”Varje främmande som kommer nära ska dödas”. I hebreiskan används ”zur”, som betyder just främmande. Samma ord används i 3 Mos 10, när det berättas om den främmande eld som Nadab och Abihu bar fram inför Herren.

Det är meningen att de här två texterna sammantagna ska tala om att inget främmande ska fram inför Gud, varken eld eller människor!
Det här blir otydligt med ”obehörig”. Att skriva in ett ”på det” i texten, och låta versen handla om prästtjänsten i stället för om att komma inför Herren, nära Honom, hjälper inte heller upp saken.

Något ”på det” finns inte i grundtexten.

Som den här texten ser ut i B2000, kommer en nykristen bibelläsare lätt att dra den slutsatsen att det också nu för tiden är de prästerliga ämbetsinnehavarna, som ska sköta om kontakterna uppåt, och att Gud blir arg om vanliga lekmän kommer för nära.
Och revirvaktande ämbetsinnehavare kan i sin tur här tycka sig få ett ”bibliskt” underlag för sitt omyndigförklarande av församlingsborna.

Därför hade det varit bättre att bara översätta rätt upp och ner som det står i hebreiskan. Guds Ord kan inte förbättras av oss mänskor! Det går åt andra hållet om vi försöker…

5:19-21

Här använder B2000 ordet ”besvärjelse” två gånger i texten. Det ordet får de flesta att associera till trollkonster och svart magi, och det förefaller ju litet märkligt att Israels präster skulle uppmanas att syssla med sådant?? Går man till 1917 ser man att samma misslyckade översättning finns också där.

Det här är alltså ett gammalt fel som fått stå kvar, fast ambitionen i Bibel 2000 för övrigt tycks vara att ändra allt.

Ordet som översatts med ”besvärjelse” är ”shaba”. Det ordet har inget med trollformler att göra, utan betyder rätt och slätt ”svära” i betydelsen ”gå ed”.
Så det som prästen här gör är helt enkelt att han låter kvinnan gå ed på att hon inte varit otrogen mot mannen!

New International översätter ”put her under oath”, liksom också New King James.

Folkbibeln översätter ”ta ed av kvinnan”.

Man kan ju undra varför Bibelkommissionen valt att bibehålla den här uppenbart missvisande översättningen från 1917, när man med en sådan förtjusning ändrat så mycket annat? Är det därför att den är just missvisande? För att den smusslar in en bild av att det är OK att syssla med lite ockultism mellan varven i Guds församling?
BK valde ju samma linje i 3 Mos 16 vad det gällde ”asasel” också.
(se kommentar till 3 Mos)

6:22-27

Tänk vilken betydelseförändring man kan få till stånd bara med att ändra en verbform! Bibelkommissionen har helt fräckt ändrat till presens i hela bönen, och därmed ändrat innebörden i Herrens välsignelse från bön och tillönskan till något som närmast ser ut som ett konstaterande av faktum. ”Herren välsignar dig…”

Låt det gå något år, och sen kommer man förmodligen, med hänvisning till ordalydelsen i den officiella bibelöversättningen, att börja läsa upp den här rappakaljan i kyrkorna. Och alla som lyssnar kommer att tro att ”Gud nog välsignar mig oberoende av vad jag tror och hur jag lever, för det sa ju prästen i kyrkan…”
Vill man ha en kraftig officiell sanktionering av den inofficiella läran om den billiga nåden, då är det just en sån här välsignelse man ska ha!

Den här versionen av Herrens välsignelse är B2000 ensam om!

Alla andra översättningar är överens om ”välsigne dig”-formen.
Sedan har man också tagit bort ”så ska de lägga mitt namn på Israels barn”, vilket är den korrekta översättningen av v 27, och i stället översatt ”de ska uttala mitt namn över israeliterna”.

Fast det är väl likaså gott, inte läggs ändå Herrens namn på någon av att man uttalar BK:s välsignelse över dem, och knappast hjälper det upp saken om man dessutom står och välsignar i Faderns och Sonens och Modergudinnans namn.
Gud står bakom sitt ord, inget annat.

8:26

Nog är det till att vara ambitiös i överkant vad det gäller att hamra in det här med ämbete i huvudet på läsarna! ”Ämbetsbröder”.
I hebreiskan står det ”achim”, och det betyder ”bröder”. Står inget om några ämbeten!!

10:29

Och vad vill man åstadkomma med att påstå att Hobab var svärfar till Mose? Kanske få det att se ut som om Bibeln skulle säga mot sig själv? I 2 Mos 2:18 står det ju klart att det var Reguel som var far till Mose hustru!
Lika klart står det i verkligheten här i texten att den som Mose talar med är Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Mose svärfader! Det är nu både svenskar, finnar och engelsmän överens om.

Men inte B2000. Där har man nya uppenbarelser.

Eller om det är Ormens gamla önskan att förvränga och ifrågasätta det Gud har sagt.

10:36

Enligt BK uppmanar Mose Gud att vila (!)

Mose kände nog sin Gud bättre än så! Det han säger är
”kom tillbaka, Herre, till Israels ätters mångtusenden”, 1917

”Return, o Lord, to the many thousands of Israel”, KJ

14:4

”nu tar vi saken i egna händer och återvänder till Egypten”
Så står det i B2000.

I verkligheten står det så här:
”Låt oss välja en anförare…” 1917
”Let us select a leader…” KJ
”Valitkaamme johtaja…” 1938

Det är illa när en sådan här parafrasering får kallas översättning.
Det som texten ska förmedla, att vill man att det ska gå åt fel håll med fart och konsekvens, då behövs det först av allt ledargestalter som går fel, det försvinner helt i BK:s version.
Finns det inte ledare, då går man i cirklar och irrar hit och dit och känner sig allmänt vilsen.

På det sättet hade de aldrig kommit tillbaka till Egypten, och det visste de! Så är det fortfarande.

Ska många gå fel, och gå fel åt samma håll, och gå ordentligt fel, och fortfarande ändå tro att allt är i sin ordning, då behövs det ledare!
Den här texten, rätt översatt, pekar på vårt behov av ledare, och hur det behovet kan få oss att göra verkligt horribla misstag ibland, sådana som att följa ledare som inte följer Herren.
Som den är översatt i B2000 pekar den helt åt annat håll.

14:24

Enligt B2000 har Kaleb ”ett annat sinnelag”.

Enligt alla andra översättningar har han ”en annan ande” eller ”i honom är en annan ande”.
Visst hade han ett annat sinnelag än de andra, men det berodde på att han hade en annan ande!
Han var en människa som ödmjukade sig för Gud, och som ”i allt följde” Herren, och sådana människors ande brukar bli styrkta och förnyade i den helige Ande.

Sedan påverkar detta människans tankar och känslor, och ger ett förändrat sinnelag.

Hela denna process, som tydligt antyds i originaltexten, lämnar nu BK utan avseende med sin översättning. Det ska tydligen inte påpekas för tydligt att en gudsmänniska är beroende av Anden!

20:13

Meriba betyder inte anklagelse. Det betyder gräl, tvist, stridighet.
Hela versen är f ö parafraserad i B 2000.

Bisatsen ”ett anklagelsevatten” är tagen helt ur luften.
Versen i sin helhet ska översättas så här (FB:s version): ”Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med Herren, och där Han bevisade sig helig bland dem”.

21:8

Här har vi då en Messiasprofetia igen. Vad har hänt med den, då?
B2000: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken”.

Översättningen är formellt korrekt, grundtextens ord kan översättas ”banèr”.

Och ett baner är ju ett slags fälttecken, en flagga på en lång stång som trupperna skulle följa för att hållas samlade och gå åt rätt håll.

Alla andra översättningar jag har inom synhåll har dock valt att översätta med en rak beskrivning av vad som skulle göras: ”Sätt upp den på en stång”, ”put it on a pole”, ”sätt upp den på en påle”.

Och eftersom Jesus själv i Joh 3 med syftning på sin kommande korsdöd hänvisar till den här händelsen i öknen verkar det vettigt att göra så! Dessutom handlar detta ju inte om ett fältslag där man skulle följa fälttecken, det handlar om en situation där man var förgiftad och döende, och hade löfte att få leva om man såg upp på kopparormen.

Så även om översättningen inte är direkt felaktig, är den ändå dragen så långt till sidan, bort från det bibliska sammanhanget, som det bara är möjligt, detta sannolikt för att göra kopplingen till Nya Testamentet och Jesus litet svårare.

21:30

Oöversatt i B2000. Där finns bara ett streck i en parentes.

FB, 1917 och KJ har alla ungefär samma översättning:
”Vi sköt ner dem, förlorat var Hesbon ända till Dibon, vi härjade ända till Nofa som når till Medeba”.

23:23

Den här versen säger något helt annat i B2000 än i andra biblar.
De andra säger samtliga ”Ingen trolldom hjälper mot Jakob, ingen spådom mot Israel”.

B2000: ”Ingen svartkonst finns hos Jakob, ingen spådomskonst hos Israel”.

Och det är ju något helt annat!
Det som i rätt översättning är ett härligt löfte till Guds folk om beskydd mot allsköns mörka makter blir i BK:s version ett lamt konstaterande om att Guds folk tydligen åtminstone inte själva sysslade med sånt där och då…

Och inte är det mycket bättre med andra halvan av versen heller:

B2000: ”I rätta stunden sägs till Jakob, till Israel vad Gud ska göra”.

Det som faktiskt står där är något helt annat:
”Nu måste det sägas om Jakob och om Israel: Vad har inte Gud gjort!”
Israel är föremål för Guds handlande i historien, inte bara passiv mottagare av information om vad Gud har för avsikt att ta sig för!

Varför sudda ut den saken ur Bibeln på det här sättet?

24:7

Första halvan av den här versen är också något märkligt översatt, om man alls ska tala om översättning.
”Folkslag ska bäva för Israels makt, hans arm ska betvinga många folk”.

Det förefaller som om det varit viktigare för BK att göra versen till en helhet, än att översätta korrekt. Som de har gjort passar deras översättning bra ihop med fortsättningen av versen, medan föregående vers, som talar om livskraft och fruktsamhet, då förefaller att vara en avslutad helhet.

I verkligheten hör halva sjunde versen ihop med sjätte, och det är först i andra halvan av den som de krigiska tongångarna kommer. Det är på såna här ställen det märks att den hebreiska texten inte är indelad i verser!

Så här låter texten i riktigare ordalag: ”Vatten flödar ur hans ämbar, hans sådd blir rikligt vattnad”, FB. Eller ”He shall pour water from his buckets, and his seed shall be in many waters”, KJ.
Den texten utgör avslutning på det som sjätte versen talar om, och är samtidigt en profetisk framåtblick mot Honom som säger ”den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flöda fram”.

Men tar man det så, då är ju detta en Messiasprofetia.
Och då måste man hitta på något annat att skriva dit i stället, åtminstone om man sitter med i B2000-översättarteamet…
Fråga inte mig varifrån BK har tagit sina idèer, från grundtexten tycks de i varje fall inte komma.

Här kan man inte ens tala om parafras längre.

24:19

En Messiasprofetia som försvinner – igen.
”Ur Jakob ska en härskare komma…” 1917 och FB
”Out of Jacob one shall have dominion” KJ
”Ja Jaakobista tulee valtias” 1938
”A ruler will come out of Jacob” NIV

Men den olycksaliga översättning som vi granskar vet inget om någon kommande härskare!

B2000: ”Jakob skall kuva sina fiender…”

Och det säger bara att Israel ska härska över sina fiender, inte att det ska komma En ur Israel som ska härska!

25:11-12

Hebreiskans ”kana”, som i 1917 översattes med ”nitälska” har här i B2000 blivit ”lidelse”.

Engelskan använder här ”zeal” som betyder iver, nit, entusiasm – och varför inte nitälskan!

Att det handlar om starka känslor är klart, men ”lidelse”? Texten handlar om ett hat och en vrede mot synd och avfall som inte känner någon kompromiss, och om en svartsjuk kärlek till folket som inte tolererar någon otrohet. Jag har svårt att hitta något modernt svenskt ord som skulle kunna ersätta ”nitälskan” här. Det har tydligen också FB:s översättare haft, de har hållit kvar den gamla översättningen.

Sedan har vi Guds löfte till Pinehas.

Enligt BK lovar Gud att ”stifta ett förbund som tillförsäkrar honom min vänskap”.

Alla andra är överens om att Gud säger så här: ”Se, jag sluter med honom ett fridsförbund” FB, ”I give him my covenant of peace” KJ.
I grundtexten talas om ”beritti shalom”, ”fridsförbund”.

BK:s omskrivning är helt onödig, och tar dessutom bort något av den klara innebörden i löftet. Herrens fridsförbund är något så orubbligt att det står fast också när ”bergen viker bort och höjderna vacklar”!

26:53

Här möter vi då den felaktiga översättningen av ”nachalah” än en gång, och nu måste det sägas något om det!
Bibelkommissionen envisas med att översätta ”att äga”, eller ”egendom”. Men det betyder ”arvedel”! Ärver man något så ärver man det av någon!

Man köper det inte, man erövrar det inte, man stjäl det inte, man får det inte hur som helst!

Det är Lammet som blev slaktat före världens begynnelse, som ger landet i arv åt Israels barn.

Guds Ord vill riktigt prägla in detta med arvedel, att det här är fråga om just ett arv, ordet förekommer 29 gånger ggr i 4 Mos och 19 ggr i 5 Mos.

”Egendom” kan man däremot komma över på många sätt, så det är skillnad!

I detta att Israel fick landet till arvedel, eller ”inheritance”, som det översätts i de engelska biblarna, finns en förebild till hur den kristne ärver Guds Rike i NT.
Det sker därför att Jesus dött! Arv fördelas efter dödsfall!

Det var påskalammets blod som köpte Israel fritt från Egypten!
Bibel 2000 går konsekvent in för att sudda ut allt vad arvedel heter, där är det bara fråga om egendom för hela slanten.

27:21

Enligt B2000 skulle Eleasar söka vägledning inför Herren med hjälp av orakel, alltså ägna sig åt spådomskonst.

I verkligheten säger Mose att Eleasar ska söka svar från Gud genom Urims dom, alltså genom att använda det redskap som Gud gett befallning om i 2 Mos 28:30.

Igen ett försök från BK:s sida att få det att verka som om det Gud förbjuder på ena sidan i Bibeln skulle vara påbjudet av Honom på nästa.

33:55

”Taggar i era ögon och pikar i era kroppar”, står det i B2000.

Det här är, med tanke på den innebörd ordet pik har nuförtiden, en dålig översättning.

De flesta människor lägger innebörden ”retsam eller hånfull anmärkning” eller ”stickord” i ”pik”.
”Törnen i era ögon och taggar i era sidor”, FB, är bra mycket mer begripligt!

Och det var vad jag lade märke till under min genomläsning av fjärde Mosebok. Med all sannolikhet finns där mycket annat av samma slag som jag missat, men det här torde väl räcka för att visa på samma tendenser i B2000-versionen av den här bibelboken som i de förra.

]]> https://ironn.org/?feed=rss2&p=1240 0 https://ironn.org/?p=1239 https://ironn.org/?p=1239#comments Wed, 16 Sep 2009 08:48:31 +0000 admin http://www.ironn.org/wp/?p=1239 …